vag, som DCenolls.
Den dyrbara gymnastikbyggnaden är, efter min
tanka, alldeles obehöflig. Om barnhuset skall fort-
farande ega bestånd och uppfylla sin bestämmelse
och den antydning för dess rätta verksamhet, som
jag förut framställt, är riktig, så lära högst få barn
blifva qvar inom inrättninrgen till öfver 6 års ål-
der. Dessa små varelser behöfva för bibehållandet
och stärkandet af sin helsa endast den gymnastik,
som kroppens fria rörelser i den friska luften skän-
ka, och bärtill är tillräckligt tillfälle på barnhusets
rymliga gård. Vill man ändtligen hafva en gym-
nastik, så vore en under bar bimmel fristående,
sådan som funnits förut, allt hyad som kunde be-
höfvas. På ömse sidor om detta hus äro smärre
tillbyggnader vidfogade, bvilkas ändamål är sådant,
att det åtminstone ej tillåter att direktionens om-
tanka om barnens helsovård ens här kan framstå
utan klander, så vida nb. frisk luft anses för barns
sundhet vara oundgänglig. Gymnastikbyggnaden
kunde således helt och hållet varit borta. Af de
byggnader, som blifvit gjorda återstår således en-
dast barnhuskällaren såsom den enda, hvilken man
kan säga är välbyggd och hyarå kostnaderne blif-
vit väl använda. ,
Utom dessa framlagda facta har jag, om så på-
fordras, en mängd andra att anföra, som t. ex. det
högst oriktiga arrangementet med mathällningen,
anläggningen af gasberedningsboden alldeles utmed
barnens logementer m. m., men vill jag de:med ej
nu upptaga tiden. Om dessa betydliga summor,
som på detta vis nära nog onödigtvis blifvit för-
slösade, i stället användts till en ändamålsenlig ut-
vidgning af lokalen för de späda barnen, inrättan-
det af ett barnsjukhus eller tillökandet af fosterlö-
nerna för att befordra en lifligare omsättning af
barn m. m., så hade mycket verkligt nyttigt och
godt dermed kunnat uträttas och vinnas, samt en
mängd späda lif kunnat räddas till framtida ut-
veckling för fosterlandet. På grund af hvad jag
nu haft äran anföra, hvaraf kan synas att den nu-
varande direktionen, genom bristande enighet och
plan i sina företag, kommit till ett resultat, som
för barnhusets framåtskridande till sin rätta verk:
samhet cj kan vara gynnsamt, och då direktionen,
oaktadt upprepade påminnelser att till H. M. Ko-
af inrättningen, ändock, ehuru, som jag vill min-
pas, 3 år förflutit sedan den första befallningen
derom blef gifven, ännu icke gjort det; så anhåäl-
ler jag att Ridd. och Adeln måtte bifalla utskot-
tets förslag såsom af högsta behofvet påkalladt.
en måste för sig sje:f besvara, för att kunna fatta
ett grundadt beslut i ämnet, torde vara följand
tvenne: är ställningen vid barnhuset sådan, som
man skulle ön ka? och är det någon säker anled-
ning att hoppas någon förändring af denna ställ-
ning, i fall den icke befinnes vara den bästa möj-
liga och likväl öfverlemnas åt sig sjelf utan en
framställning ifrån Rikets Ständers sida?
Hvad den första frågan beträffar, sä torde väl
de faktiska upplysningar, som här blifvit Iemnade,
redan vara någorlunda tillräckliga för att öfvertyga
hvar och en, att åtskilligt betänkligt vid denna
inrättning lärer förefinnas. Jag tror dessutom, att
den person, hvilken har den aldra närmaste be-
fattningen dermed, nemligen öfverläkaren på stäl-
let, mås e hava något vitsord i denna sak, och han
äger derom i sin underdåniga berättelse till Kongl.
Moj:t följande tänkvärda ord: Min öfvertygelse att
endast på denna väg (en raturenlig vård af barnen
till helsans bevarande) någon verklig nytta för det
allmänna kan vinnas, ålade mig äfven, att genom
underdånig ansökning om afsked från öfverläkare-
tjensten vid barnhuset, sistlidet år nedlägga veten-
skapens protest mot de adminsistrativa åtgärder vid
barnhuset, genom hvilka jag befarade, att läkaren
skulle än mer der beröfvas tillfället att verka för
helsans upprätthållande. Då han offentligen kan
yttra detta och verkställa sitt beslut att begära af-
sked, så torde det vara tillräckligt att övertyga
hvar och en, att den frågan icke al!deles är på det
rena, och att man måste anse något arm:rknings-
värdt dervid förefinnas.
Rörande den andra frågan, huruvida icke denna
inrättnings brister kunna afbjelpas genom dirck-
tionens egen fö:sorg, torde följande upplysningar
kanna något vägleda omdömet. Direktionen har
sedan år 1844, då frågan om barnhusets reorgani-
sation först väcktes, förfarit på följande sätt, enligt
hvad äfvenledes den af öfverläkaren på stället af-
gifna offentliga berättelsen gifver vid handen. Han
säger, att han för sin del omöjligen kan fatta, huru
samma styrelse, som redan 4838, för vida mindre
t ängande behof än sedermera, står hardt nära att
på barnhusets egen bekostnad uppföra ett särskildt
barnsjukhus, som 4839 af barnhusets medel ger
reseunderstöd åt mig, för att få beskrifning om
utländska barnhusens organisation, och på samma
gång redan anställer mig som klinisk Yäkare vid
barnhuset, — som efter erhållen beskrifning cm en
mängd utländska barnhus och upplysning om det
härvarandes brister och behof, år 1841 nedsätter
en rcorganisationskommilte, — som den 47 No-
vember 4841 emottager denna kommittis prelimi-
nära förslag, och det med utt ycklig anhållan, att
det lemnade arbetet måtte snart pröfvas, för at
bereda möjlighet åt dess fo tsältning, — som, så-
väl i underd. skrifvelser till Kongl. Maj:t af den
49 Februari 4842, den 44 -Februari och 49 Sept.
4843 och 292 Februati 1844, som i underd. berät-
telser till Kongl. Moöj:t i ordenskapitlet i November
månad åren 1842, 1843 och 1844 och i förklaring
till Kongl. Kammar:ätlten af den 435 Februari 1844
mer eller mindre utförligt omtala sina reorganisa-
tionsplaner och derigenom föranleda en allmän
väntan, att någon refo:m med ifver och allvar be-
drifves, — detta allt oaktadt kunnat ända till in-
nevarande stund uraktläta pröfningen af de all-
männa grunder, på hvilka reformen skulle hyvila,
och slutligen inför Kongl. Maj:t nu helt och hål-
let frånträda den åsigt om ett clinicum vid barn-
huset, hvilken varit reformförslagets utgångspunkt.
— när så har skett och detta till och med föran-
ledt tvänne af direktörerne br grossbandlaren Berg
och åldermannen Westin att (enligt protokolls-
utdrag) gifva tillkänna, att de, med anledning af
ständigt mötande hinder för reformens genomfö-
rande, funno sig föranlåtna afsäga sig det dem lem-
nade uppdrag, att vara ledamöter i kommitteen för
barphusets organisation, och ville de, i samråd
med kommitteens öfriga ledamöter, i afgilvande
skriftligt anförande närmare utreda reorganisations-
kommitteens oblida öde, när, säger j-g, allt det-
ta har skett, och när dessutom denna kommit
skulle, så till sägandes, döma i sin egen sek, eller
åtminstone skulle hafva ett bestämdt intresse att
bevaka såväl i sin egen reorganisationsplan som i
sin redogörelse, då hemställer jag om man kan
boppas att på den vägen något i sjelfva verket
blifver gjordt, utan att andra mera kraftiga åtgär-
der vidtagas.
Men är då icke saken af någon betydenhet, el-
ler har icke det allmänna någon rätt att tilise de!
inrättningen uppfyller sitt ändamål? Jo utan tvif-
val hanna Jaa, . - ee a
nungen inkomma med förslag till ny organisation ;
Hr GRIPENSTEDT: De frågor, som hyar och:
a HOH M—— , , 5tNDNTG6qxÄ-I—A2HD67:))te6z:Azc60666656;.;EGRq3,,HN08
MA MA Mar — MV — - - -— RK Hm ARA rr
nm Am mms
mm 3 — —- st HA —— Ha AZ KH AD RK TA
Å —— FA pe - mm — KA — VA -— — AA JM - JM
a -
br Ä mA
I Mm OO m m mm