vag, som DCenolls. Den dyrbara gymnastikbyggnaden är, efter min tanka, alldeles obehöflig. Om barnhuset skall fortfarande ega bestånd och uppfylla sin bestämmelse och den antydning för dess rätta verksamhet, som jag förut framställt, är riktig, så lära högst få barn blifva qvar inom inrättninrgen till öfver 6 års ålder. Dessa små varelser behöfva för bibehållandet och stärkandet af sin helsa endast den gymnastik, som kroppens fria rörelser i den friska luften skänka, och bärtill är tillräckligt tillfälle på barnhusets rymliga gård. Vill man ändtligen hafva en gymnastik, så vore en under bar bimmel fristående, sådan som funnits förut, allt hyad som kunde behöfvas. På ömse sidor om detta hus äro smärre tillbyggnader vidfogade, bvilkas ändamål är sådant, att det åtminstone ej tillåter att direktionens omtanka om barnens helsovård ens här kan framstå utan klander, så vida nb. frisk luft anses för barns sundhet vara oundgänglig. Gymnastikbyggnaden kunde således helt och hållet varit borta. Af de byggnader, som blifvit gjorda återstår således endast barnhuskällaren såsom den enda, hvilken man kan säga är välbyggd och hyarå kostnaderne blifvit väl använda. , Utom dessa framlagda facta har jag, om så påfordras, en mängd andra att anföra, som t. ex. det högst oriktiga arrangementet med mathällningen, anläggningen af gasberedningsboden alldeles utmed barnens logementer m. m., men vill jag de:med ej nu upptaga tiden. Om dessa betydliga summor, som på detta vis nära nog onödigtvis blifvit förslösade, i stället användts till en ändamålsenlig utvidgning af lokalen för de späda barnen, inrättandet af ett barnsjukhus eller tillökandet af fosterlönerna för att befordra en lifligare omsättning af barn m. m., så hade mycket verkligt nyttigt och godt dermed kunnat uträttas och vinnas, samt en mängd späda lif kunnat räddas till framtida utveckling för fosterlandet. På grund af hvad jag nu haft äran anföra, hvaraf kan synas att den nuvarande direktionen, genom bristande enighet och plan i sina företag, kommit till ett resultat, som för barnhusets framåtskridande till sin rätta verk: samhet cj kan vara gynnsamt, och då direktionen, oaktadt upprepade påminnelser att till H. M. Koaf inrättningen, ändock, ehuru, som jag vill minpas, 3 år förflutit sedan den första befallningen derom blef gifven, ännu icke gjort det; så anhåäller jag att Ridd. och Adeln måtte bifalla utskottets förslag såsom af högsta behofvet påkalladt. en måste för sig sje:f besvara, för att kunna fatta ett grundadt beslut i ämnet, torde vara följand tvenne: är ställningen vid barnhuset sådan, som man skulle ön ka? och är det någon säker anledning att hoppas någon förändring af denna ställning, i fall den icke befinnes vara den bästa möjliga och likväl öfverlemnas åt sig sjelf utan en framställning ifrån Rikets Ständers sida? Hvad den första frågan beträffar, sä torde väl de faktiska upplysningar, som här blifvit Iemnade, redan vara någorlunda tillräckliga för att öfvertyga hvar och en, att åtskilligt betänkligt vid denna inrättning lärer förefinnas. Jag tror dessutom, att den person, hvilken har den aldra närmaste befattningen dermed, nemligen öfverläkaren på stället, mås e hava något vitsord i denna sak, och han äger derom i sin underdåniga berättelse till Kongl. Moj:t följande tänkvärda ord: Min öfvertygelse att endast på denna väg (en raturenlig vård af barnen till helsans bevarande) någon verklig nytta för det allmänna kan vinnas, ålade mig äfven, att genom underdånig ansökning om afsked från öfverläkaretjensten vid barnhuset, sistlidet år nedlägga vetenskapens protest mot de adminsistrativa åtgärder vid barnhuset, genom hvilka jag befarade, att läkaren skulle än mer der beröfvas tillfället att verka för helsans upprätthållande. Då han offentligen kan yttra detta och verkställa sitt beslut att begära afsked, så torde det vara tillräckligt att övertyga hvar och en, att den frågan icke al!deles är på det rena, och att man måste anse något arm:rkningsvärdt dervid förefinnas. Rörande den andra frågan, huruvida icke denna inrättnings brister kunna afbjelpas genom dircktionens egen fö:sorg, torde följande upplysningar kanna något vägleda omdömet. Direktionen har sedan år 1844, då frågan om barnhusets reorganisation först väcktes, förfarit på följande sätt, enligt hvad äfvenledes den af öfverläkaren på stället afgifna offentliga berättelsen gifver vid handen. Han säger, att han för sin del omöjligen kan fatta, huru samma styrelse, som redan 4838, för vida mindre t ängande behof än sedermera, står hardt nära att på barnhusets egen bekostnad uppföra ett särskildt barnsjukhus, som 4839 af barnhusets medel ger reseunderstöd åt mig, för att få beskrifning om utländska barnhusens organisation, och på samma gång redan anställer mig som klinisk Yäkare vid barnhuset, — som efter erhållen beskrifning cm en mängd utländska barnhus och upplysning om det härvarandes brister och behof, år 1841 nedsätter en rcorganisationskommilte, — som den 47 November 4841 emottager denna kommittis preliminära förslag, och det med utt ycklig anhållan, att det lemnade arbetet måtte snart pröfvas, för at bereda möjlighet åt dess fo tsältning, — som, såväl i underd. skrifvelser till Kongl. Maj:t af den 49 Februari 4842, den 44 -Februari och 49 Sept. 4843 och 292 Februati 1844, som i underd. berättelser till Kongl. Moöj:t i ordenskapitlet i November månad åren 1842, 1843 och 1844 och i förklaring till Kongl. Kammar:ätlten af den 435 Februari 1844 mer eller mindre utförligt omtala sina reorganisationsplaner och derigenom föranleda en allmän väntan, att någon refo:m med ifver och allvar bedrifves, — detta allt oaktadt kunnat ända till innevarande stund uraktläta pröfningen af de allmänna grunder, på hvilka reformen skulle hyvila, och slutligen inför Kongl. Maj:t nu helt och hållet frånträda den åsigt om ett clinicum vid barnhuset, hvilken varit reformförslagets utgångspunkt. — när så har skett och detta till och med föranledt tvänne af direktörerne br grossbandlaren Berg och åldermannen Westin att (enligt protokollsutdrag) gifva tillkänna, att de, med anledning af ständigt mötande hinder för reformens genomförande, funno sig föranlåtna afsäga sig det dem lemnade uppdrag, att vara ledamöter i kommitteen för barphusets organisation, och ville de, i samråd med kommitteens öfriga ledamöter, i afgilvande skriftligt anförande närmare utreda reorganisationskommitteens oblida öde, när, säger j-g, allt detta har skett, och när dessutom denna kommit skulle, så till sägandes, döma i sin egen sek, eller åtminstone skulle hafva ett bestämdt intresse att bevaka såväl i sin egen reorganisationsplan som i sin redogörelse, då hemställer jag om man kan boppas att på den vägen något i sjelfva verket blifver gjordt, utan att andra mera kraftiga åtgärder vidtagas. Men är då icke saken af någon betydenhet, eller har icke det allmänna någon rätt att tilise de! inrättningen uppfyller sitt ändamål? Jo utan tvifval hanna Jaa, . ee a nungen inkomma med förslag till ny organisation ; Hr GRIPENSTEDT: De frågor, som hyar och: a HOH M—— , , 5tNDNTG6qxÄ-I—A2HD67:))te6z:Azc60666656;.;EGRq3,,HN08 MA MA Mar — MV — -— RK Hm ARA rr nm Am mms mm 3 — —st HA —— Ha AZ KH AD RK TA Å —— FA pe mm — KA — VA -— — AA JM JM a br Ä mA I Mm OO m m mm