försäkrar, mottaga riksföreståndareskapet, men
synes dock önska, att Tyska Centralmaktens
säte förlägges till Närnberg, Regensburg eller!)
någon annan mera i Tysklands midt belägenl,
lats. )
Efter Schlesische Zeitung meddela vi föl-l)
jande intressanta uppgifter rörande Tysklandl?
nuvarande riksföreståndare, erkehertig Johan,
af Osterrike: )
Johan Pabtist Joseph, kejserlig prins och erke-!)
)
)
)
)
j
j
)
J
j
w ww
hertig af Österrike, k. k. general öfver kavalleriet,
generaldirektör för genie- och fo-tifikationskårerne,
för Wiener-ingenieur- och Wiener-Neustädter-mili-
tärakademien, föddes den 20 Januari 1782. Han
är kejsar Leopold II:s åttonde son, med kejsarin-
ovan Maria Ludovika, dotter till konung Karl II,
af Spanien. Hars födelseort, Florens, synes hafva
varit en lycklig antydning på den sköna, ädla ka-
rakter, den äkta humanitet, som redan från hans
tidigaste ungdom, utmärkt denne furste. Sina för-
sta studier egnade han åt krigsvetenskapen och hi-
storien. År 1800 stod han för första gången i spetsen
för en armt, nemligen densamma, som hans broder
erkehertig Karl hade anfört till Tysklands ära.
Trots sin personliga tapperhet och klokhet led han
dock, vid Hohenlinden, den 13 December 1800, och
Salzburg, genom den öfverlägsne Moreau. känn-
bara neder!ag. Efter freden i Läneville, öfvertogi
ban befattningen såsom generaldirektör för genier,
och fortifikationskårerna. Instituterna i Wien och.
WieCner-Neustadt hafva denne prins att tacka för
den höga grad af fullkomlighet, sm utmärker dessa
läroverk. Före krigets utbrott är 4803, begaf han
sig till Tyrolen, hvilket han tidigare hade flitigt!
berest, och organiserade här, och i Vorarlberg, folk-
beväpningen och försvaret ar de fasta platserna.
Man hade att tacka hans tapperhet och kloka mått
och steg derför, att fiendens öfvermakt här ej för-
mådde uträtta något. Tillbakaträngd till Kärnthen,
förenade han sig med hjelten Carl, för att ila till
den ansatta hufvudstadens undsättning, ett företag
som tillintetgjurdes genom Napoleons seger vid
Austerlitz. Från detta ögonblick egnade sig prin-
sen med brinnande ifver åt vetenskaperna. Han
genomreste och anställde forskningar i Steyermark,
Kärnthen, Salzburg, i ethnografiskt och naturve-
tenskapligt hänseende, samt inbemtade historiska;
och antiqvariska upplysningar rörande dessa pro-:
vinser. Han var ständigt omgifven af lärda och
konstnärer, och de rikaste samlingar voro frukten!
af hans forskningar. Han har skänkt dem till uni-
versitetet i Innsbruck, som valt honom till bestän-
dig rektor. Han uppgjorde nu planen till grund-.
läggandet af Johanneum i Gratz, som först utför-
des 1811. Hans uppmärksamhet riktades, vid bör-
jandet af de rustningar, som följde i Österrike,
efter freden i Tilsit, på ett nytt försvarssystem för
Salzburg och det inre Österrike. Det var han,:
som genom Hormayr ledde organiserandet af re-!
serven och landtvärnet, samt rörelserna uti det följd-!
rika tyroler-upproret. Då, år 1809, kriget åter ut-
bröt, kommenderade han den till Italien bestämda!
iöre-österrikiska-armen, segrade vid Venzone,
Pordenone och Sacile öfver Eugen, och framträngde;
ända till Etsch. Missödena vid Regensburg och
Eckmähl nödgade honom till återtig. Vid Tarvis
förlorade ham båtaljen, och återtåget till Tyrolen
blef derigenom afskuret. Han måste vända sig till
Ungern, men var icke här lyckligare och kunde;
ej gifva någon bättre utgång åt slaget . id Wagram,
dit han tyvärr för sent ankom. -
Prinsen egnade sig bärefter åt sina studier. Han
grundlade år 1241 det till hög fulländning upp-!
bragta steyermarkska nationalmuseum iGrätz som
äfven bir hans oamn. Först år 4813 deltog ban;
åter i kriget, Han förde befälet vid belägringen:
af Heiningen, som äfven eröfrades af honom. Ef-
ter den ardra periserfreden begaf ban sig till Frank-
rikes hufvudstad, samt derefter, i sällskap med er-
kehertig Ludvig, till Englard, hvilket land han eg-
nade den största uppmärksambet. Hormayer har
beskrifvit denna verkligt vetenskapliga resa i sitt
Archiv. Är 4816 återvände han över Nederlån-
dernva till Wien, och lefde från denna tid helt och
hållet för vetenskaperna. Hans älsklingsuppebålls-
Ort är Steyermark. Hans Brandhof är verldsbe-
römdt såsom sätet för konst och god smak. Såväl
öm Steyermark, som öfverhufvud om hela Oster-
rike, har priosen, genom sitt verksamma, befräm-
jande af jordbruket förvärfvat sig en omätlig (un-
geheures) förtjenst, och rättfårdigat sitt rykte så-
som en af de utmärktaste landthushållare i Tysk-
land, både i theoretiskt och praktiskt hänseende.
Den af honom för tvenne år sedan på hans in-
bjudning i Grätz hållne församling af tyska landt-
hushållare, är för a!la, som deltögo deruti, före-
målet för de angenämaste erinringar om en furste,
hvars förnämsta prydnad är ett högt mennisko-
värde, n ren och ädel karakter. Bland sina stey-
tarex Jefser erkehertigen såsom i kretsen af sin
familj. Ingenting påminner hos honom om fur-
sten, — allt utmirker den fulländade menniskan.
Nekas ken ej, att det förut i Österrike rådande
system har mycket bidragit att hålla den dermed
föga öfverensstämmande prinsen afligsnad från huf-
vudstaden. Men om Österrikes blick förhoppninpgs-
löst bortvändes från hufvudstaden, så gafs det dock
alltid en punkt, der den kände sig lifvas på nytt:
det var hos Joban i Steyermark, som dela1e väl
och ve med: sitt folk; — denne Johan, som i O-
sterrike älskade Tyskland, och ville se Tysklands
ära ökad äfven i Österrike. Intet Österrike, in-
tet Preussen — ett enigt, fritt Tyskland! detta
bans tänkespråk var en ny tids väktarrop, och
denna tid är kommen. Från den gamla, fria rikssta-
dens tinnar bestrålar dess herrliga morgonrodnad
namnet af en äkta son af Tyskland: protektorn
Johan af Österrike.
ITALIEN.
Neue Mänchener Zeitung, som anses för
ett officiellt blad, berättar den 4 Juli att Ty-
ska Förbundets, Bäjerns och Preussens före-
nade framställningar i Turin lyckats utverka
en återkallelse af blockaden för Triest; och
att bref från Triest af den 28 Juni bekräfta
denna nyhet, genom underrättelsen att bloc-