försäkrar, mottaga riksföreståndareskapet, men synes dock önska, att Tyska Centralmaktens säte förlägges till Närnberg, Regensburg eller!) någon annan mera i Tysklands midt belägenl, lats. ) Efter Schlesische Zeitung meddela vi föl-l) jande intressanta uppgifter rörande Tysklandl? nuvarande riksföreståndare, erkehertig Johan, af Osterrike: ) Johan Pabtist Joseph, kejserlig prins och erke-!) ) ) ) ) j j ) J j w ww hertig af Österrike, k. k. general öfver kavalleriet, generaldirektör för genieoch fo-tifikationskårerne, för Wiener-ingenieuroch Wiener-Neustädter-militärakademien, föddes den 20 Januari 1782. Han är kejsar Leopold II:s åttonde son, med kejsarinovan Maria Ludovika, dotter till konung Karl II, af Spanien. Hars födelseort, Florens, synes hafva varit en lycklig antydning på den sköna, ädla karakter, den äkta humanitet, som redan från hans tidigaste ungdom, utmärkt denne furste. Sina första studier egnade han åt krigsvetenskapen och historien. År 1800 stod han för första gången i spetsen för en armt, nemligen densamma, som hans broder erkehertig Karl hade anfört till Tysklands ära. Trots sin personliga tapperhet och klokhet led han dock, vid Hohenlinden, den 13 December 1800, och Salzburg, genom den öfverlägsne Moreau. kännbara neder!ag. Efter freden i Läneville, öfvertogi ban befattningen såsom generaldirektör för genier, och fortifikationskårerna. Instituterna i Wien och. WieCner-Neustadt hafva denne prins att tacka för den höga grad af fullkomlighet, sm utmärker dessa läroverk. Före krigets utbrott är 4803, begaf han sig till Tyrolen, hvilket han tidigare hade flitigt! berest, och organiserade här, och i Vorarlberg, folkbeväpningen och försvaret ar de fasta platserna. Man hade att tacka hans tapperhet och kloka mått och steg derför, att fiendens öfvermakt här ej förmådde uträtta något. Tillbakaträngd till Kärnthen, förenade han sig med hjelten Carl, för att ila till den ansatta hufvudstadens undsättning, ett företag som tillintetgjurdes genom Napoleons seger vid Austerlitz. Från detta ögonblick egnade sig prinsen med brinnande ifver åt vetenskaperna. Han genomreste och anställde forskningar i Steyermark, Kärnthen, Salzburg, i ethnografiskt och naturvetenskapligt hänseende, samt inbemtade historiska; och antiqvariska upplysningar rörande dessa pro-: vinser. Han var ständigt omgifven af lärda och konstnärer, och de rikaste samlingar voro frukten! af hans forskningar. Han har skänkt dem till universitetet i Innsbruck, som valt honom till beständig rektor. Han uppgjorde nu planen till grund-. läggandet af Johanneum i Gratz, som först utfördes 1811. Hans uppmärksamhet riktades, vid börjandet af de rustningar, som följde i Österrike, efter freden i Tilsit, på ett nytt försvarssystem för Salzburg och det inre Österrike. Det var han,: som genom Hormayr ledde organiserandet af re-! serven och landtvärnet, samt rörelserna uti det följd-! rika tyroler-upproret. Då, år 1809, kriget åter utbröt, kommenderade han den till Italien bestämda! iöre-österrikiska-armen, segrade vid Venzone, Pordenone och Sacile öfver Eugen, och framträngde; ända till Etsch. Missödena vid Regensburg och Eckmähl nödgade honom till återtig. Vid Tarvis förlorade ham båtaljen, och återtåget till Tyrolen blef derigenom afskuret. Han måste vända sig till Ungern, men var icke här lyckligare och kunde; ej gifva någon bättre utgång åt slaget . id Wagram, dit han tyvärr för sent ankom. Prinsen egnade sig bärefter åt sina studier. Han grundlade år 1241 det till hög fulländning upp-! bragta steyermarkska nationalmuseum iGrätz som äfven bir hans oamn. Först år 4813 deltog ban; åter i kriget, Han förde befälet vid belägringen: af Heiningen, som äfven eröfrades af honom. Efter den ardra periserfreden begaf ban sig till Frankrikes hufvudstad, samt derefter, i sällskap med erkehertig Ludvig, till Englard, hvilket land han egnade den största uppmärksambet. Hormayer har beskrifvit denna verkligt vetenskapliga resa i sitt Archiv. Är 4816 återvände han över Nederlåndernva till Wien, och lefde från denna tid helt och hållet för vetenskaperna. Hans älsklingsuppebållsOrt är Steyermark. Hans Brandhof är verldsberömdt såsom sätet för konst och god smak. Såväl öm Steyermark, som öfverhufvud om hela Osterrike, har priosen, genom sitt verksamma, befrämjande af jordbruket förvärfvat sig en omätlig (ungeheures) förtjenst, och rättfårdigat sitt rykte såsom en af de utmärktaste landthushållare i Tyskland, både i theoretiskt och praktiskt hänseende. Den af honom för tvenne år sedan på hans inbjudning i Grätz hållne församling af tyska landthushållare, är för a!la, som deltögo deruti, föremålet för de angenämaste erinringar om en furste, hvars förnämsta prydnad är ett högt menniskovärde, n ren och ädel karakter. Bland sina steytarex Jefser erkehertigen såsom i kretsen af sin familj. Ingenting påminner hos honom om fursten, — allt utmirker den fulländade menniskan. Nekas ken ej, att det förut i Österrike rådande system har mycket bidragit att hålla den dermed föga öfverensstämmande prinsen afligsnad från hufvudstaden. Men om Österrikes blick förhoppninpgslöst bortvändes från hufvudstaden, så gafs det dock alltid en punkt, der den kände sig lifvas på nytt: det var hos Joban i Steyermark, som dela1e väl och ve med: sitt folk; — denne Johan, som i Osterrike älskade Tyskland, och ville se Tysklands ära ökad äfven i Österrike. Intet Österrike, intet Preussen — ett enigt, fritt Tyskland! detta bans tänkespråk var en ny tids väktarrop, och denna tid är kommen. Från den gamla, fria riksstadens tinnar bestrålar dess herrliga morgonrodnad namnet af en äkta son af Tyskland: protektorn Johan af Österrike. ITALIEN. Neue Mänchener Zeitung, som anses för ett officiellt blad, berättar den 4 Juli att Tyska Förbundets, Bäjerns och Preussens förenade framställningar i Turin lyckats utverka en återkallelse af blockaden för Triest; och att bref från Triest af den 28 Juni bekräfta denna nyhet, genom underrättelsen att bloc