nöd. — Lars Larsson ansåg en obegränsad hemmans-
klyfning just vara ett medel för den mäktige att
kunna slå under sig de fattiges små delar. Orsaken
hvarföre en torpare merendels bergar sig bättre än
en obesuten jordägare vore den, att den förre äger
i behåll kapitalskulden, hvilken deremot esomoftast
är orsaken till den sednares ruin. — Sahlström
vidhöll sin förut yttrade mening, och påminde att
den fattige och tjenande klassens antal redan är så
utsträckt, att om ej Bondeståndet i tid behjartar
dess ställning, denna klass kanske inom 25 år skall
vara så öfverhandtagen, att den cj allenast öfver-
väldigar den fysiska makten, utan ock genom sin
oräkneliga skara öfvergår all de ännu behållnes
förmåga att vidare hjelpa. Han önskade att stän-
det måtte, med ogillande af utlåtandet, lägga det
till handlingarne. — Strindlund t:odde klyfningen
af jorden vara det främsta medlet att göra alla
hjelplösa. Hvad Ola Månsson yttrat om liknöjdhe-
ten för de fattig, och att ståndets medlemmar i följd
deraf vore rika, behöfde endast besvaras med den all-
mänt kända omständigheten att Bondeståndet just
är det som minst njuter af öfverflöd, hvartill yt-
terligare kunde låggas talarens erfarenhet om de
vid riksdagarnes slut en och annan ledamot träf-
fande portförbuden, som i sin mån bevisade nå-
got. Talaren hade alltid ifrat för den fattige, churu
han möjligen delade mängen annans öde, att miss-
taga sig om sättet derför.
Utlätandet fick bero.
Samma utskotts afstyrkande å föreslagen ändring
i 28 kap. Bygningabalken, om gästgifveriers afstånd
från hvarandra, bifölls.
Bevillniogs-, Lag- och Ekonomiutskottens utlå-
tande JV 9, angående väckta förslager rörande en-
skilda banker, bifölls.
Af Statsutskottets utlåtande i anledning af åter-
remiss af några delar i betänkandet rörande anslag
till föremål, hörande till civildepartementets före-
dragning, afslogs 7 punkten litt. A, angående an-
slag till Westerås stads hamnbyggnad.
NINGEN AF STOCKHOLMS ALLMÄNNA
BARNHUS.
(Slut fr. gårdagsbl.)
Hr von ENGESTRÖM. Friherre Sprengtporten
har visat oss barnhuset ifrån en sida. Jag som
inom ekonormmiutskottet såsom ledamot deltagit i
frågans behandling, får fremsfälla en annan sida
deraf. Då nu bifall till detta betänkande bestri-
des, tvingar mig min känsla för det rätta att, med
förbigående af resultaterne inom barnhuset af den
nuvarande förvaltningens verksamhet, hvarom kvar
och en som vill, på stället kan förvissa sig, i kort-
het ange de af offentliga handlingar sig visande
anledningarne till den föreslagna skrifvelsen.
Redan 4841 ansåg direktionen sjelf en reorga-
nisation af stora barnhuset såsom af behofvet högt
påkallad. En kommitte tillsattes till uppgörande
af förslag till denna reorganisation, hvilket under
samma år blef färdigt. Läsvingen inom direktio-
nen af detta förslag började dock ej förr än d. 48
Juni 1847, oaktadt 1842 af Kongl. Mej:t lemnad
och sedan förnyad beallniog ati till Koogl. Majt
med detsamma inkomma.
4837 beslöt direktionen att inrätta en sjuklokal
vid barnbuset, i brist hvaraf så många barn årli-
gen vid barnbuset dö. Annu 4841 var man ense
om det trängande behofvret deraf och att detta be-
hof först borde fyllas. Sedermera börjades små-
ningom at: i stället byggas en mängd byggnader
planlöst och ändamålsvidrigt, steomurar uppfördes,
planeringar företogos m. m; ett tvätthus bland
annat, hvartill tillåtelse meddelades af Kongl. M:t,
att använda 16,000 rdr utan entrepenad, men detta
tvälthus kostar redan 32,000 rdr.
Detta allt egde rum ungefär vid samma tid, som
fråga uppstod att vid barnhuset inrätta ett clini-
cum, hvartill barnhusets tillgångar bade med skäl
Kunvat tagas i anspråk. Kan meningea vara, att
derigenom omöjliggöra en sådan anstalts förening
med barchuset, om ock Kongl. M:t skulle fiona en
sådan åtgärd, säsom den är, af behofvet högt påkal-
lad? Jag vill ej besvara denna fråga.
Af räkenskaperna inhemtas, at barnhuset, oak-l!
tadt dess tillgångar äro till följd af bristande godj
förvaltning, i förhållande till behofven så små, alt,
enligt hyad en al revisorerne vid sista revision i
utskottet upplyste, barzhuset kunde ej uppfylla si-
na förbindelser, såvida cj dödligbeten vore inom
barnhuset så stor, årligen till Svea rikets pastorer
betalar mellan 2 å 3000 rdr för vården i lands-
orten af utlemnade barnhusbarn. Jag skulle miss-
känna vårt upplysta och kristligt sinnade prester-
skap, om jag skulle förmoda, att de ickeutan detta
för dem obetydliga arfvode skulle egna desse för-
äldralösa den vård de så väl behöfva och som de
säkert erhålla. Den kärlek och det deltagande,
som barnhusdirektionen tror sig köpa med 2 rdr
pr stycke, är ej mycket värd.
Vidare inhemtas, att barnhusdirektion ej betaar
mer än 42 rdr för året för deutpensionerade bar-
nen öfver 6 år, till följe hvaraf inträffar, att blott
de fattigare uttaga barnhusbarn, och ofta endast
öfver sommaren, då deras föda kostar mindre eiler
de kunna göra något gagn och att mänga af dessa
barn hösttiden till barahuset äterlemnas, der bar-
nens vård och dödligheten går till vida högre be-
lopp, än om pensiorerna för dem något höjdes,
hvilket skulle lända till stor ekonomisk fördel för
inrältningen och särdeles båtnad för barnen, som
du med tårar skiljas från sina fosterföräldrar.
Då nu barnhusets tillgångar ej äro tillräckliga
för barnens ändamålsenliga vård, syrvas onödiga ut-
gifter, till hvilka jag räknar nu anmärkta, böra in-,
äragas. Då utskouet trott sig märka så många
brister i nuvarande förvaltning, och då utskottet! ej
ansett den förvaltning, som låtit sig komma dem
till last, vara den mest opartiska bedömaren afsi-
na egna åtgärder, har utskottit ej tvekat att till-
styrka, det Rik.ts Ständer hos Kongl. Maj:t måtte
anhålla om förordnande af några erfarne män för
att närmare undersöka tillståndet inom stora barn-
buset, och detta så mycket hellre, som direktion ej
af kommun tillsättes och icke eller af Kongl. M:t
förordnas, utan vid intråffande ledigheter komplet-
terar sig sjelf, hvarigenom andra åsigter från di-
rektionen för alltid synas vara förbjudna inträde.
Ytterligare har utskottet genom den föreslagna
ätgärden trott sig kunna motsa ett snarare utre-l
dande af förbällanden, som för staten äro af hög-l:
sta vigt såsom en helig pligt, och som tillståndet
inom barnhuset synes högt påkalla.
Om bifall till detta allmänra besvärs- och eko-
nomiutsko:tets tillstyrkanie tager jag mig friheten
wördsamt anhålla.
Herr ADELBORG: Stockholms allmänna barn-
hus är en skyddsanstalt (ör sådana späda barn,
hvilka, födda af lasten eller eländet, annars hem-
alla under en förtidig död. På det att denna in-
rättning, i enlighet med derna mening, rätt skall
ITHnRAnÄLMA oc Ir ooa2.00 3 fälld af AOMStändig