nöd. — Lars Larsson ansåg en obegränsad hemmansklyfning just vara ett medel för den mäktige att kunna slå under sig de fattiges små delar. Orsaken hvarföre en torpare merendels bergar sig bättre än en obesuten jordägare vore den, att den förre äger i behåll kapitalskulden, hvilken deremot esomoftast är orsaken till den sednares ruin. — Sahlström vidhöll sin förut yttrade mening, och påminde att den fattige och tjenande klassens antal redan är så utsträckt, att om ej Bondeståndet i tid behjartar dess ställning, denna klass kanske inom 25 år skall vara så öfverhandtagen, att den cj allenast öfverväldigar den fysiska makten, utan ock genom sin oräkneliga skara öfvergår all de ännu behållnes förmåga att vidare hjelpa. Han önskade att ständet måtte, med ogillande af utlåtandet, lägga det till handlingarne. — Strindlund t:odde klyfningen af jorden vara det främsta medlet att göra alla hjelplösa. Hvad Ola Månsson yttrat om liknöjdheten för de fattig, och att ståndets medlemmar i följd deraf vore rika, behöfde endast besvaras med den allmänt kända omständigheten att Bondeståndet just är det som minst njuter af öfverflöd, hvartill ytterligare kunde låggas talarens erfarenhet om de vid riksdagarnes slut en och annan ledamot träffande portförbuden, som i sin mån bevisade något. Talaren hade alltid ifrat för den fattige, churu han möjligen delade mängen annans öde, att misstaga sig om sättet derför. Utlätandet fick bero. Samma utskotts afstyrkande å föreslagen ändring i 28 kap. Bygningabalken, om gästgifveriers afstånd från hvarandra, bifölls. Bevillniogs-, Lagoch Ekonomiutskottens utlåtande JV 9, angående väckta förslager rörande enskilda banker, bifölls. Af Statsutskottets utlåtande i anledning af återremiss af några delar i betänkandet rörande anslag till föremål, hörande till civildepartementets föredragning, afslogs 7 punkten litt. A, angående anslag till Westerås stads hamnbyggnad. NINGEN AF STOCKHOLMS ALLMÄNNA BARNHUS. (Slut fr. gårdagsbl.) Hr von ENGESTRÖM. Friherre Sprengtporten har visat oss barnhuset ifrån en sida. Jag som inom ekonormmiutskottet såsom ledamot deltagit i frågans behandling, får fremsfälla en annan sida deraf. Då nu bifall till detta betänkande bestrides, tvingar mig min känsla för det rätta att, med förbigående af resultaterne inom barnhuset af den nuvarande förvaltningens verksamhet, hvarom kvar och en som vill, på stället kan förvissa sig, i korthet ange de af offentliga handlingar sig visande anledningarne till den föreslagna skrifvelsen. Redan 4841 ansåg direktionen sjelf en reorganisation af stora barnhuset såsom af behofvet högt påkallad. En kommitte tillsattes till uppgörande af förslag till denna reorganisation, hvilket under samma år blef färdigt. Läsvingen inom direktionen af detta förslag började dock ej förr än d. 48 Juni 1847, oaktadt 1842 af Kongl. Mej:t lemnad och sedan förnyad beallniog ati till Koogl. Majt med detsamma inkomma. 4837 beslöt direktionen att inrätta en sjuklokal vid barnbuset, i brist hvaraf så många barn årligen vid barnbuset dö. Annu 4841 var man ense om det trängande behofvret deraf och att detta behof först borde fyllas. Sedermera börjades småningom at: i stället byggas en mängd byggnader planlöst och ändamålsvidrigt, steomurar uppfördes, planeringar företogos m. m; ett tvätthus bland annat, hvartill tillåtelse meddelades af Kongl. M:t, att använda 16,000 rdr utan entrepenad, men detta tvälthus kostar redan 32,000 rdr. Detta allt egde rum ungefär vid samma tid, som fråga uppstod att vid barnhuset inrätta ett clinicum, hvartill barnhusets tillgångar bade med skäl Kunvat tagas i anspråk. Kan meningea vara, att derigenom omöjliggöra en sådan anstalts förening med barchuset, om ock Kongl. M:t skulle fiona en sådan åtgärd, säsom den är, af behofvet högt påkallad? Jag vill ej besvara denna fråga. Af räkenskaperna inhemtas, at barnhuset, oak-l! tadt dess tillgångar äro till följd af bristande godj förvaltning, i förhållande till behofven så små, alt, enligt hyad en al revisorerne vid sista revision i utskottet upplyste, barzhuset kunde ej uppfylla sina förbindelser, såvida cj dödligbeten vore inom barnhuset så stor, årligen till Svea rikets pastorer betalar mellan 2 å 3000 rdr för vården i landsorten af utlemnade barnhusbarn. Jag skulle misskänna vårt upplysta och kristligt sinnade presterskap, om jag skulle förmoda, att de ickeutan detta för dem obetydliga arfvode skulle egna desse föräldralösa den vård de så väl behöfva och som de säkert erhålla. Den kärlek och det deltagande, som barnhusdirektionen tror sig köpa med 2 rdr pr stycke, är ej mycket värd. Vidare inhemtas, att barnhusdirektion ej betaar mer än 42 rdr för året för deutpensionerade barnen öfver 6 år, till följe hvaraf inträffar, att blott de fattigare uttaga barnhusbarn, och ofta endast öfver sommaren, då deras föda kostar mindre eiler de kunna göra något gagn och att mänga af dessa barn hösttiden till barahuset äterlemnas, der barnens vård och dödligheten går till vida högre belopp, än om pensiorerna för dem något höjdes, hvilket skulle lända till stor ekonomisk fördel för inrältningen och särdeles båtnad för barnen, som du med tårar skiljas från sina fosterföräldrar. Då nu barnhusets tillgångar ej äro tillräckliga för barnens ändamålsenliga vård, syrvas onödiga utgifter, till hvilka jag räknar nu anmärkta, böra in-, äragas. Då utskouet trott sig märka så många brister i nuvarande förvaltning, och då utskottet! ej ansett den förvaltning, som låtit sig komma dem till last, vara den mest opartiska bedömaren afsina egna åtgärder, har utskottit ej tvekat att tillstyrka, det Rik.ts Ständer hos Kongl. Maj:t måtte anhålla om förordnande af några erfarne män för att närmare undersöka tillståndet inom stora barnbuset, och detta så mycket hellre, som direktion ej af kommun tillsättes och icke eller af Kongl. M:t förordnas, utan vid intråffande ledigheter kompletterar sig sjelf, hvarigenom andra åsigter från direktionen för alltid synas vara förbjudna inträde. Ytterligare har utskottet genom den föreslagna ätgärden trott sig kunna motsa ett snarare utre-l dande af förbällanden, som för staten äro af hög-l: sta vigt såsom en helig pligt, och som tillståndet inom barnhuset synes högt påkalla. Om bifall till detta allmänra besvärsoch ekonomiutsko:tets tillstyrkanie tager jag mig friheten wördsamt anhålla. Herr ADELBORG: Stockholms allmänna barnhus är en skyddsanstalt (ör sådana späda barn, hvilka, födda af lasten eller eländet, annars hemalla under en förtidig död. På det att denna inrättning, i enlighet med derna mening, rätt skall ITHnRAnÄLMA oc Ir ooa2.00 3 fälld af AOMStändig