RABE ARA OSA SGD 0 ne — den endrägt, som ensamt kan emot yitre fisnder och inre oro gifva staten styrka till lugn utveckling och förkofran: Det gäller då att undersöka, huruvida detta I högsinta ändamål kan vinnas genom den nu förereslagna nya riksdsgsordningen. Om detta ändamål kunde uppnås endast derigenom att da fyra stånden till namnen askeffas och att adelns och biskoparnes sjelskrifveohet till ordalydelsen upphör, så vore visserligen saten dermed vunnen. Men bekiagligen har dan en annan sida,l och mer än en, hvarigenom det möjligen goda syftet helt och hållet motverkas. I. den nuvarande representationen, så bristfälllg den än må vera, hafva lizxväl Bondeståndet och näringsklsssen hver sin gifna röst. De utgöra tillsammans; en : hälft af, representationen, de kunna motväga de privilegierade stånden i azslagsfrågor, de kunna förlama deras. möjligen onationella syften i lagfrågor: och de kunna i bevillningsärender göra sin rätt gällande. Om än ibland Adeln finnes maktenstjenare, bofvet tillgifna konservatismens kämpar, så kan deremot hos ändra dess ledamöter ea friskare och mera frisinnad .anda göra sig gällsnde, och -någon gång hafva frihetens och folkets rättig: heter, funnit sina modigaste och mest upplysta försvarara just på sjelfva riddarhuset; likaså bland Presteståodet kunna nu så beaskeffade representanter inkomma, och om stiftens kommin!strar begagnade sin lagliga rätt att skicka ombud, och då de mindre riat doterade bland Syrkoherdarne ega liza rätt med:.da bättre lottade, så skulle en opposition mot prelatväldet äfven der kunna uppkommo, till förmån för nationen och framitskridandets sak. Om detta icke alltid inträffar, utesluter sjelfva organisationen likväl icke möjli;hetan deraf. Låtom 0ss se huru det kong!. förslaget gör. Vid första blicken på detsamma tyckes det väl som om Bondeståndet skåulle vara gynanadt gezom dena peraonalstyrka, hvarmed det framträder; ty bland de röstberättigada till elektorer på landet wil andra kammarea har detta rtånd 36,000 röster, då alla de andra tillsammans icke ha mer än ungefår 7090. Men. fördelen deraf försvinner helt och hållet vid ett närmare stärskådende. Alla dessa elektorer utse namligan icke mer än 70 ledamöter af kemmarens 450, således icze hälften. Nu finnes visserligen åt-! skilliga län, inom hvilka Bondeståndet är det öfvervä.a ide och der det kommer att tillsätta riksdagsmän, t. ex. i de norra och Goitlani. Men så finnes åter andra, der de äro så uppblandade med adel, embetsmän och, possesslonater; att de utgöra det ojamförligt ringare och lättast öfverröstada an-! talet; i Malmöhus län t. ex. egar hela Bondeståndet icke .mer än 1833 hemman, då Adeln eger 1316, städernas maglistratspersoner och borgare 116, ofrälsa possessionater 161 och emöbetsmännens antal är öfver 400; ech om man beräknar ati Bondestånders elektorer; komma att tillsätta 50 riksdagsmän, räkDar man sikert ganska högt. Hvad utsigt de deremot kuana hafva:att tillsätta ens någon genom de omedelbara yvalon,, kan inhemtag, derat, att af mer än 6000 valmän fianas högst 1400, bönder. Bland de 30 iedamö:er I andra kammaren, som städerna tillsätta, har naturligtvis Bondeståndet Ingen enda röst. Daröfver skulle vi dock säkert mindre beklaga oss, i fall dena upplysta medelklassen der kunde anses representerad. Men sådant är ickoa fallet; ty genom den orimligt höga valcensus blifva der 8000 fastighetsegara uteslutna från all rösträtt, och bland da 14,000 aärlngsidksare städerna hysa, torda ganska många ej komma att ega mar än ic:dels röst, som de förmodligen icke ens bry sig om att afgifva, då 64 bland dm uppvägas af en enda, som dock icke hör till da rikaste, hvarigenom hela makten faller i händeraa på ungefär 1400 rika näringsidkare. och nära 6000 embetsmäin Från den första kammaren är visserligen icko heller Bondeståndet till orden uteslutet; men. då de båda afdslaingarne på landet skola välja. hvar sina tolf ledamöter till valnämnden, är såledas Bondeaståndet här ännu simre lottadt; ty om det kuade anses jerant fördeladt öfver hela riket, skulle dat åtminstone ega öfvervigten vid 7,a:delar af da represantantval, som ske på landet till andra kammaren, hvaremot det till den första endast skulle ega ,.:delar, eller hälften mot de omedelbara valmännen. Men om det egentliga folkelementet ändå utgjorde hälften i valnämnderna till första kammaren, vore mindre att säga derom, ty lyckan skulle då någon gång kunna så gynna detsamma, att det blafve öfrervägande, och det skulla åtminstone temligen kunna hålla motvigten mot Herre-Kurian. Men nu tillxommer städernas valmän, hvilka kunna vara sex för hvarje stad, men åtminstone alltid äro tre, så snart staden har egen jurisdiktion... För att visa huru en sådan valnämd kommer att se ut, tager jag ett eoda läng, t. ex. Östergöthlands. Här väljer den medelbara valafdelningea 12 ledamöter och det är icke omöjligt, ehuru ej troligt, att bondeståndet deri blir det rådande. De omedelbara valmännen utsa äfven 42 och bland dem skulle möjligtvis någon bonde kunaa inkomma. Således skulle detta stånd väl icke hafva pluraliteten, men dock åtminstone en röst med i laget, bland de 24. Men nu tillkomma 6 valmän från städerna Norrköping, Linköpigg, Säderköping, Wadstena och Skenninge. Om dessa sex stadsboer kunde anses representera folkelementet, vo:a utsigterna ganska goda, men jag har ofvan visat, att i städerna äro de rika och embetsmännan oproportionerligt gynnade. Det är således tydligt, att dessa 18 stadsboer förena sig med de 42 omedelbara valmännen, då de bilda en massa af 30, mot hvilka de 42 elektorsledamöterne ingenting betyda. ; Mon äfven på de ställen, der förhållandet icke blir så uteslutande aristokratiskt, som här, der folket får någon andel i valet till första kammaren, är detta val likväl, så begränsadt att någon frihet deri egentligen ej kan sägas existera. De väljande måste nemligen till tyåtredjedelar vara ensa om en kandidat, eljest betyder val-t ingenting, så framt den utsadde icke är en högre embetsman, enrikare possasstomat eller betydligare näringsidkare. Allt äs beräknadt på att sammansätta den första kammaren endast, af; byråkratiens och aristokratlons samt rike dorens magnater, hvilka i allmänhet kunna anses som lydiga verktyg 1 styrelsens händer. Hon behötf: ver exvdast disponera 61 röster i dånna kammar för att äga veto i alla lagfrågor och till hälften be stämma alla anslagsfrågor, och det skulle vara nå got högst eget om ej, bland aldraminst 100 embetsmän och rike inom denna kammare, 61 skulle vara af hennes folk. Inom andra kammaren kommer, som jag redar visat, den drygare hälften att äfvenledes bestå af si qvalificerade ledamöter och det är då tydligt, at hela den sålunda tillämnade represontationen endas blefyvå ett voteringsmachineri 1 regeringers händer ojemförligt sämre, undergifnare och mer konservatif än den nuvarande ståndsrepresentationen. Härtil kommer, att det nya förslaget bibehåller alla d gamla formernas brister i. anseende till den lång: mellantiden mellan riksdagarne och det tröga ar betssättet samt ytterligare förökar den genom åt skilligå nya stadganden, hvaraf jag anför ett par: Den nuvarande visst tillräckliga, men ej för lång: motionstiden af 30 dagar är i det nya inskränk till 44, således icke hälften, och då motionäre: dertill är ålagd att, när ban föreslår stiltande elle wan rr. er: om Haga författning äfvan hafv