DEN EUROPEISKA JEMNVIGTEN.
TIDSBILD FRÅN BÖRJAN AF 1847—48 ÅRENS
RIK DAG.
TECENAD AF JEREMIAS MUNTER.
Om vi allvarligt begrunda våra observationer
öfver menniskornas handliovgar, finna vi, buru
sanningen, trots alla lögnens och flärdens fli-
tiga bemödanden, alltid sprider åtminstone nå-
gon gnista af ljus ikring sig. Sanningen liknar
på sitt sält den så kallade bononiska stenen
vid Bologna, hvilken uppsuper solstrålarne och
sedan sjelf lyser i mörkret, Ja, hvad är det
väl annat än en sanningens seger den besyn-
nerliga böjelsen, som hos oss så ofta uppen-
barar sig, att framställa just våra svagaste si-
dor i den bästa dagern? På tillvaron af denna
böjelse hafva vi nästan lika många exempel,
som verlden bar menniskor. Snåla personer
tala gerna om sin liberalitet, liksom slösaren
berömmer sig af sin sparsamhet. Drinkaren
utbasunar i tid och otid sin afsmak för spiritu-
osa. Mången, som aldrig i sitt lif tagit en enda
ren ton, sjunger beständigt. Personer, som haf-
va svårt för att gå, visa en verklig passion för
att springa, och det händer ofta, att just de,
som komma sämst ut med att styra sig sjelfva,
äro de som mest illfänas att få styra andra...
Såsom jag uppfattat saken, är detta allt endast
ett besynnerligt sätt att vara uppriktig, tvärt
e mot sin egen vilja.
Ingen, som känner major Dunderfelt på Ky-
linge, har någonsin hos honom kunnat upp-
täcka några tecken till statsmannaegenskaper
och administrativa talanger; men likväl är ma:
or Dunderfelt en alldeles oregerlig politikus.
Han bar icke sinne för någonting annat än
politik. Menskligbeten frågar han icke efter,
blott de fyra stånden. Hela vår sköna jord
är för honom endast och allenast ett kolossalt
parlament, och sjelfva den himmelska lycksa-
ligheten antar i hans fantasi bilden af ett ple-