DEN EUROPEISKA JEMNVIGTEN. TIDSBILD FRÅN BÖRJAN AF 1847—48 ÅRENS RIK DAG. TECENAD AF JEREMIAS MUNTER. Om vi allvarligt begrunda våra observationer öfver menniskornas handliovgar, finna vi, buru sanningen, trots alla lögnens och flärdens flitiga bemödanden, alltid sprider åtminstone någon gnista af ljus ikring sig. Sanningen liknar på sitt sält den så kallade bononiska stenen vid Bologna, hvilken uppsuper solstrålarne och sedan sjelf lyser i mörkret, Ja, hvad är det väl annat än en sanningens seger den besynnerliga böjelsen, som hos oss så ofta uppenbarar sig, att framställa just våra svagaste sidor i den bästa dagern? På tillvaron af denna böjelse hafva vi nästan lika många exempel, som verlden bar menniskor. Snåla personer tala gerna om sin liberalitet, liksom slösaren berömmer sig af sin sparsamhet. Drinkaren utbasunar i tid och otid sin afsmak för spirituosa. Mången, som aldrig i sitt lif tagit en enda ren ton, sjunger beständigt. Personer, som hafva svårt för att gå, visa en verklig passion för att springa, och det händer ofta, att just de, som komma sämst ut med att styra sig sjelfva, äro de som mest illfänas att få styra andra... Såsom jag uppfattat saken, är detta allt endast ett besynnerligt sätt att vara uppriktig, tvärt e mot sin egen vilja. Ingen, som känner major Dunderfelt på Kylinge, har någonsin hos honom kunnat upptäcka några tecken till statsmannaegenskaper och administrativa talanger; men likväl är ma: or Dunderfelt en alldeles oregerlig politikus. Han bar icke sinne för någonting annat än politik. Menskligbeten frågar han icke efter, blott de fyra stånden. Hela vår sköna jord är för honom endast och allenast ett kolossalt parlament, och sjelfva den himmelska lycksaligheten antar i hans fantasi bilden af ett ple