nom sitt parlament vore i stånd att i fred och lugn
åstadkomma alla åtgärder, nödvändiga för landots
välfärd, och utan beho? af militärisk inblandning,
under det Europas öfriga länder hade mera militä-
riska regeringar, och somliga styrdes af militär-
despotism. Talaren ansåg att man icke kunde lägga
nog vigt på det företräde England i detta fall hade
haft på sn sida; men, utan att underskattar värdet
af.en ändamålsenlig försvarsstyrka, ansåg han att
man hade i det hänseendet gått långt utöfver be-
hofvet, både ur moralisk och politisk synpunkt.
England hade i sjelfva verket numera blifvit en mi-!
litärnation och synes vara starkt på vägen till sam-
ma system, som bidragit att ofverändakasta dyna-
stierna på fasta landet (rop af: hör, hör!) Han an-i
såg tiden nu vara kommen att undersöka, om detl:
fiones rättvisa anledningar till det missnöjs, som
uppenbarar sig bland en så stor del af folket, och
om sådana anledningar upptäckas, huruvida de då
icke böra omede!barligea undanrödjas, för att mera
kraftfullt beskydda det ellmänna lugnet och före-
tomma hvälfningar. Han vidrörde härefter 41832
års parlamentsreform, och medgaf att de hade gjort
mycket att trygga landets fred; dock hade den icke
motsvarat det åsyfiade ändarnålet. Om icke denna
reformakt hade kommit, så trodde han att ingen-
tiog hid2 kunnat frä!sa England från en revolution
uoder de sednaste katastroferna i Europ2. Han an-
såg derföre reformbillen af 4832 för en vis och po-!;
litisk åtgärd, men önikade att den hade sträckt sig ;
längre. Det var just derföre att den icke sträckte
sig 2:0g långt, och icke motsvarat det ändamål, för
hvilket nationen då kämpade från den ena ändan
af landet till den andra, som han ansåg att man
nu, efter 46 års erfarenhet, vore påkallad att repa-,
rera dessa brister.
Tal. ingick nu i en utredning af de förhållen-
den, som visa huru många personer i landet äro
beröfvada sin andel i valrätt till representant, der-:
vid han utgick från det påstående, att konstitutio-.
oen tillförsäkrar hvarje man i landet en andel ire-
presentatioaen, att representation och beskattning
äro tvenae gaker, som höra tillhopa och böra gå i
bredd med hvarandra, och ait de som icke kuara :
delta.a i valen af dem som skola sitta i detta hus!
och rösta om lagar angående de förras frihet och!
egendom, äro i sjelfva verket beröfvade det som .
Iskiljer den frie mannen från slafven; ty medan;
slafvens herre stifta: lsgar för honom och befaller
öfver honom på allt sätt, så har den frie mannen
rätt till en röst vid valen af dem, som skola taga
lvård om bans intressen. Om detta icke är hän-
delsen och alla ej lika representerade, måste några
klasser förnärmas; och detta är äfven pu händelsen
med den klass som är förnärmad här i landet och
måste underkasta sig hvilka lagar man vill göra
lör dem, utan att, såsom fria män, hafva någon
röst vid deras val, com stifta lagarne.
Tal:s åsigt af den makt parlamentet utöfvar, var,
att den bör vara grundad på den bredaste politiska
basis. Regeringen är inrättad för nationens bästa i!
det hela, icke till förmån för kronan, för adeln, el-..
ler för någon särskild klass; uten makten i detta!
land bildas af Konung, Lorder och Underhus, så-
som det bästa medlet att sköta landets angelägen-
heter under och genom parlamentsauktoritet. (Hör!
hör!) Iogen kronans eller ministrarnes handling
kan och bör blifva gällande, utan bifall af under-
busets röst; och derföre borde underhuset göras så-.
dant, att det i mesta möjliga mån representerade
hela landets makt och intressen. Detta vore dock
icke händelsen, då man fann, att ännu endast hvar
6:te person af landets fullvuxna manliga befolkning .
har en röst i och för represeatantvelen. Af 6 mil-
toner manspersoner ö:ver 20 år, äro endast 800-
viler 850,000 valberättigade; alla de öfriga äro be-
röfvade en rättighet, som konstitutionen iikväl lof-:
var dem att få åtnjuta. Han kallade detta en rät-
tighet, och icke en ynnest, emedan hvårje man i
landet är förpligted till lydnad för trönen och la-!
garna och förbunden, att, när han påkallas af den!
4
civila myodighet:n, bidrega till ordningens och lug-
oets upprätthållande. I hvilket ögonblick som helst, ;
under det han går fram på gatan, ken ban tagas i
anspråk ait hjepa polisen att dämp: upplopp, och !
detta med äfventyr för sitt eget lif. Om något tvil- :
vel härom förut funnits, så eger det ej mer rum
sedan Constlables-ect för 2 år sedan utkom, hyvil- !
ken vid ansvar förbinder hvarje person att lyda och
bistå den civila makten vid sådana tillfällen. Om
han utlottas till krigstjonst bland milisen, kan han
kommenderas från sitt hem och sin familj och från
alla som äro honom kära, när statens tjenst fordrar.
det. Ar det då för mycket, om höan, i utbyte för
dessa tjenster, får det löfte uppfyldt, som konstitu-
tionen gifvit honom? Hen vågade påstå, stt många !
personer, ryktbara för sin skicklighet och industri,
ja, äfven för öfverlägsna talarger, äro utestängde från i
möjligheten att deltaga i representanivalen, under f
det de ständigt bidraga att öka sitt lands ära så-
som soldater, eller dess ryktbarhet, såsom slöjdidkare.
År icke detta en giltig och naturlig aniedning, att I
underhålla ett fortsatt missnöje? Hen påminte hur!
set om hvad som passerade vid mötet i Marchester d.
10 April! på aftonen, sedan de s. k. special-constables ,
hade fuilgjort sin pligt. De frågade hvarandra: Hvar-
före halvacvisträffats här i dag? Jo föratt hindra
lugnets störande af kartisterne. Och hvarföre äro kar-
ptisterna missnöjda? — Jo, de begära en reform af
psrlamentet; de anse sig berättigade såsom Engels-
män att rösta på dem, som stifta lagar för att
skydda deras lif och egendom och lägga taxor på,
de förnödenhetsartiklar som de förtära. — Men
äro vi då sjelfve nöjda tbed Underhuset, sådant det
nu är?, — Det allmänna svaret var: pnej, —
Sådana räsonnemönger borde allvarligt bebjertas af
alia dem, som hafva makten i detta land, och mest
al aristokratien, hvars stora förmögenhet och egen-
domar göra dem mest intresserade för ordningens
bibehållande; och emedan man ganska väl vet, att
hvarje orolighet eller störande af det allmänna lug-
net medför ett förlamande af landets industri och
de förhållanden, på hvilka dess välfärd bero.
Talaren genomgick härefter en historik om de
bemödanden, som blifvit gjorda för parlamentsrefor-
men, allt ifrån 1793; visade att de alla grundat sig o
på åberopandet af individens rättigketer, och cite-f,
s
f
t
I
j
S
y
8
c
;
r
l
f
n
b
rade i detta hänseende yttrånden al många bland n
Englands yppersta statsmän.
Härefter öfvergick hr Hume till en undersökning
om sättet hvsrpå statsutgifterna och beskattningen d
sköttes af parlamentet, för att visa huru man der-k
uti hade en anledning till missnöje. Han ville ickel)
nu tala om beskattningers stora tillväxt, men tve-
kade icke att säga, att man genom ett bättro sy-
stem kunde bespara en tredjedel af hvad flottan,
armerna och kolonien nu kosta. Han åberopade
föregående framställningar, af hvilka det ådagalades
huru statsutgifterna ökats år efier år, med million
på million, i följd af underhusets bristande omvård-
nad om de skattdragande under sista åren. Engel-
ska folket suckade under denna dubbla orättvisa af
bög beskattning; och det var icke möjligt att dettaft
gg fortfara utan att väcka ett vädligare miss-ti
Hr Hume förklarade härefter närmere hvad han
menade med valrätt efter hushåll, nemligen: att!P
hvarie fullmyndige mansnersan com är 3 fe un a Id,
mom ff mm
-