nom sitt parlament vore i stånd att i fred och lugn åstadkomma alla åtgärder, nödvändiga för landots välfärd, och utan beho? af militärisk inblandning, under det Europas öfriga länder hade mera militäriska regeringar, och somliga styrdes af militärdespotism. Talaren ansåg att man icke kunde lägga nog vigt på det företräde England i detta fall hade haft på sn sida; men, utan att underskattar värdet af.en ändamålsenlig försvarsstyrka, ansåg han att man hade i det hänseendet gått långt utöfver behofvet, både ur moralisk och politisk synpunkt. England hade i sjelfva verket numera blifvit en mi-! litärnation och synes vara starkt på vägen till samma system, som bidragit att ofverändakasta dynastierna på fasta landet (rop af: hör, hör!) Han an-i såg tiden nu vara kommen att undersöka, om detl: fiones rättvisa anledningar till det missnöjs, som uppenbarar sig bland en så stor del af folket, och om sådana anledningar upptäckas, huruvida de då icke böra omede!barligea undanrödjas, för att mera kraftfullt beskydda det ellmänna lugnet och företomma hvälfningar. Han vidrörde härefter 41832 års parlamentsreform, och medgaf att de hade gjort mycket att trygga landets fred; dock hade den icke motsvarat det åsyfiade ändarnålet. Om icke denna reformakt hade kommit, så trodde han att ingentiog hid2 kunnat frä!sa England från en revolution uoder de sednaste katastroferna i Europ2. Han ansåg derföre reformbillen af 4832 för en vis och po-!; litisk åtgärd, men önikade att den hade sträckt sig ; längre. Det var just derföre att den icke sträckte sig 2:0g långt, och icke motsvarat det ändamål, för hvilket nationen då kämpade från den ena ändan af landet till den andra, som han ansåg att man nu, efter 46 års erfarenhet, vore påkallad att repa-, rera dessa brister. Tal. ingick nu i en utredning af de förhållenden, som visa huru många personer i landet äro beröfvada sin andel i valrätt till representant, der-: vid han utgick från det påstående, att konstitutio-. oen tillförsäkrar hvarje man i landet en andel irepresentatioaen, att representation och beskattning äro tvenae gaker, som höra tillhopa och böra gå i bredd med hvarandra, och ait de som icke kuara : delta.a i valen af dem som skola sitta i detta hus! och rösta om lagar angående de förras frihet och! egendom, äro i sjelfva verket beröfvade det som . Iskiljer den frie mannen från slafven; ty medan; slafvens herre stifta: lsgar för honom och befaller öfver honom på allt sätt, så har den frie mannen rätt till en röst vid valen af dem, som skola taga lvård om bans intressen. Om detta icke är händelsen och alla ej lika representerade, måste några klasser förnärmas; och detta är äfven pu händelsen med den klass som är förnärmad här i landet och måste underkasta sig hvilka lagar man vill göra lör dem, utan att, såsom fria män, hafva någon röst vid deras val, com stifta lagarne. Tal:s åsigt af den makt parlamentet utöfvar, var, att den bör vara grundad på den bredaste politiska basis. Regeringen är inrättad för nationens bästa i! det hela, icke till förmån för kronan, för adeln, el-.. ler för någon särskild klass; uten makten i detta! land bildas af Konung, Lorder och Underhus, såsom det bästa medlet att sköta landets angelägenheter under och genom parlamentsauktoritet. (Hör! hör!) Iogen kronans eller ministrarnes handling kan och bör blifva gällande, utan bifall af underbusets röst; och derföre borde underhuset göras så-. dant, att det i mesta möjliga mån representerade hela landets makt och intressen. Detta vore dock icke händelsen, då man fann, att ännu endast hvar 6:te person af landets fullvuxna manliga befolkning . har en röst i och för represeatantvelen. Af 6 miltoner manspersoner ö:ver 20 år, äro endast 800viler 850,000 valberättigade; alla de öfriga äro beröfvade en rättighet, som konstitutionen iikväl lof-: var dem att få åtnjuta. Han kallade detta en rättighet, och icke en ynnest, emedan hvårje man i landet är förpligted till lydnad för trönen och la-! garna och förbunden, att, när han påkallas af den! 4 civila myodighet:n, bidrega till ordningens och lugoets upprätthållande. I hvilket ögonblick som helst, ; under det han går fram på gatan, ken ban tagas i anspråk ait hjepa polisen att dämp: upplopp, och ! detta med äfventyr för sitt eget lif. Om något tvil: vel härom förut funnits, så eger det ej mer rum sedan Constlables-ect för 2 år sedan utkom, hyvil! ken vid ansvar förbinder hvarje person att lyda och bistå den civila makten vid sådana tillfällen. Om han utlottas till krigstjonst bland milisen, kan han kommenderas från sitt hem och sin familj och från alla som äro honom kära, när statens tjenst fordrar. det. Ar det då för mycket, om höan, i utbyte för dessa tjenster, får det löfte uppfyldt, som konstitutionen gifvit honom? Hen vågade påstå, stt många ! personer, ryktbara för sin skicklighet och industri, ja, äfven för öfverlägsna talarger, äro utestängde från i möjligheten att deltaga i representanivalen, under f det de ständigt bidraga att öka sitt lands ära såsom soldater, eller dess ryktbarhet, såsom slöjdidkare. År icke detta en giltig och naturlig aniedning, att I underhålla ett fortsatt missnöje? Hen påminte hur! set om hvad som passerade vid mötet i Marchester d. 10 April! på aftonen, sedan de s. k. special-constables , hade fuilgjort sin pligt. De frågade hvarandra: Hvarföre halvacvisträffats här i dag? Jo föratt hindra lugnets störande af kartisterne. Och hvarföre äro karptisterna missnöjda? — Jo, de begära en reform af psrlamentet; de anse sig berättigade såsom Engelsmän att rösta på dem, som stifta lagar för att skydda deras lif och egendom och lägga taxor på, de förnödenhetsartiklar som de förtära. — Men äro vi då sjelfve nöjda tbed Underhuset, sådant det nu är?, — Det allmänna svaret var: pnej, — Sådana räsonnemönger borde allvarligt bebjertas af alia dem, som hafva makten i detta land, och mest al aristokratien, hvars stora förmögenhet och egendomar göra dem mest intresserade för ordningens bibehållande; och emedan man ganska väl vet, att hvarje orolighet eller störande af det allmänna lugnet medför ett förlamande af landets industri och de förhållanden, på hvilka dess välfärd bero. Talaren genomgick härefter en historik om de bemödanden, som blifvit gjorda för parlamentsreformen, allt ifrån 1793; visade att de alla grundat sig o på åberopandet af individens rättigketer, och cite-f, s f t I j S y 8 c ; r l f n b rade i detta hänseende yttrånden al många bland n Englands yppersta statsmän. Härefter öfvergick hr Hume till en undersökning om sättet hvsrpå statsutgifterna och beskattningen d sköttes af parlamentet, för att visa huru man der-k uti hade en anledning till missnöje. Han ville ickel) nu tala om beskattningers stora tillväxt, men tvekade icke att säga, att man genom ett bättro system kunde bespara en tredjedel af hvad flottan, armerna och kolonien nu kosta. Han åberopade föregående framställningar, af hvilka det ådagalades huru statsutgifterna ökats år efier år, med million på million, i följd af underhusets bristande omvårdnad om de skattdragande under sista åren. Engelska folket suckade under denna dubbla orättvisa af bög beskattning; och det var icke möjligt att dettaft gg fortfara utan att väcka ett vädligare miss-ti Hr Hume förklarade härefter närmere hvad han menade med valrätt efter hushåll, nemligen: att!P hvarie fullmyndige mansnersan com är 3 fe un a Id, mom ff mm