mot sin öfvertygelse och utan kärlek, hvarpå heones
framtida lott. och hela hennes jordiska lycka be-
ror. —
Förtärligt suckade ladyn och löste vidsra:
Liksom hos mankönet, så observera vi äfven hos
qvinnosönst oändliga gradationer al fjälens lif uti
andligheten och själers död uti materialismen; men
qvinnan har desto större an!ag tillsjälsutveckling,ju
susca -tiblare själsorganet, nervernas fluidum, är hos
henne.
Hjertat såsom själens symbol är 2llförädlngs hel-
gedom och bostad, och pir hos qvinnan det så kal-
jade förståndet är utveckladt på hjertats bekostnad
och hennes känslor äro hämmare, står bon i mot-
jägelsa mot sin qvinliga varelses natur och sia höga
beståmme!sa på jorden.
Kärlek är själslifvets elemert och såsom sådan det
absoluta vilkoret för allt andligt lif. Q innan läng-
ar efter kärlek Så snart bon kommer. till medve-
tande aljsin värdighet. I tillfr.dsstä landet elle:
hämmandiet el denna längtan, när hon knyter en
förbladelsa utan karlek, ligger skilnaden mellan and-
iigs lif ech ssdlig död. —
Boken darra a i henzes band; bon stirrade några
ög nblick och läste sedan vidare:
Ju -e männen sjunka i materialism, förqvälya
Sitt inre Jil, och icke erkänna något högre mål än
den mest yppiga tillfredsstalielsa af en förfinad sin-
lighets: foriringar, desto mer tragisk blilver qvinnans
lott. Hon söker hos mannen eit bjer:a, ea själ; och
inner på sin höjd kalla förståndsberäkningar, mate-
riella spskulationar, djurisk instinkt, utan anda.
Modresti, på bekostnad af medvetandet af fnre
värde, är snarare en; svaghet än en dygd, så välhos
gvinnan som bos mannen. En qvinna bör känna
hvem hon är i stånd att göra lycklig. Den som
icke värderar sig sjelf, förnekar äfven aktningen för
andra. t y
En qvions, som försakar kärlek, och, ledd af så
kallade förståndiga motiver, besluter sig till en för-
ening, i hvilken; mepniskoslägtets heligaste ;förhål-
länden förnärmas, brgår ett brött mot naturen.
En qvinna, som, för förvärfvandet af oberoende,
vid tillfredeställandet af yttre behof försskar rätta
sig efter en mans behag, och utropar rFasuttatet a!
sina förståndiga berärningar för Kärie, badragor på
örhand sin, följeslagare genom lifvet, hvilken såsom
man, hurudan han. må vara, harsätt sti fordra
kärlek, om: han är i. stånd satt besvara kärler,
I tusende fallitror: en:qvinnasatt hö älskar, och
ilskar Icke desto mindre icxe. Hsennes:bodrägeri å:
allmänhet icke uppsåtligt. Men en man, som,