mot sin öfvertygelse och utan kärlek, hvarpå heones framtida lott. och hela hennes jordiska lycka beror. — Förtärligt suckade ladyn och löste vidsra: Liksom hos mankönet, så observera vi äfven hos qvinnosönst oändliga gradationer al fjälens lif uti andligheten och själers död uti materialismen; men qvinnan har desto större an!ag tillsjälsutveckling,ju susca -tiblare själsorganet, nervernas fluidum, är hos henne. Hjertat såsom själens symbol är 2llförädlngs helgedom och bostad, och pir hos qvinnan det så kaljade förståndet är utveckladt på hjertats bekostnad och hennes känslor äro hämmare, står bon i motjägelsa mot sin qvinliga varelses natur och sia höga beståmme!sa på jorden. Kärlek är själslifvets elemert och såsom sådan det absoluta vilkoret för allt andligt lif. Q innan längar efter kärlek Så snart bon kommer. till medvetande aljsin värdighet. I tillfr.dsstä landet elle: hämmandiet el denna längtan, när hon knyter en förbladelsa utan karlek, ligger skilnaden mellan andiigs lif ech ssdlig död. — Boken darra a i henzes band; bon stirrade några ög nblick och läste sedan vidare: Ju -e männen sjunka i materialism, förqvälya Sitt inre Jil, och icke erkänna något högre mål än den mest yppiga tillfredsstalielsa af en förfinad sinlighets: foriringar, desto mer tragisk blilver qvinnans lott. Hon söker hos mannen eit bjer:a, ea själ; och inner på sin höjd kalla förståndsberäkningar, materiella spskulationar, djurisk instinkt, utan anda. Modresti, på bekostnad af medvetandet af fnre värde, är snarare en; svaghet än en dygd, så välhos gvinnan som bos mannen. En qvinna bör känna hvem hon är i stånd att göra lycklig. Den som icke värderar sig sjelf, förnekar äfven aktningen för andra. t y En qvions, som försakar kärlek, och, ledd af så kallade förståndiga motiver, besluter sig till en förening, i hvilken; mepniskoslägtets heligaste ;förhålländen förnärmas, brgår ett brött mot naturen. En qvinna, som, för förvärfvandet af oberoende, vid tillfredeställandet af yttre behof försskar rätta sig efter en mans behag, och utropar rFasuttatet a! sina förståndiga berärningar för Kärie, badragor på örhand sin, följeslagare genom lifvet, hvilken såsom man, hurudan han. må vara, harsätt sti fordra kärlek, om: han är i. stånd satt besvara kärler, I tusende fallitror: en:qvinnasatt hö älskar, och ilskar Icke desto mindre icxe. Hsennes:bodrägeri å: allmänhet icke uppsåtligt. Men en man, som,