får här tillträde. Må denna inskrift äfven varal
satt öfver denna brasilianska stads gator, så att de,
com der önska pju.a sitt lif i naturens sköte, icke
må störas af brittisk fräckbet och brittiska bruk.
Bland de oräkneliga brokiga fjärilar, som fladdrade :
omkring honom, höjde sig ett synnerligen lysande
par från den mot honom liggande dalen. .
Och måste jag taga eder? tänkte ban, följande
med sina ögon det trogna parets lekande flygt, utan
att röra sin fot, Måste jag taga och döda eder?
J åtminstone njuten ert korta lif, utan att stjäla
och röfva från edra medvarelser — oskiljautigare i
kärlek — kanhända heligare i er ensamhet än många
sinliga menniskor, som missbruka ordet. Skall jag
taga eder, på det min herre, såsom han kallar sig,
må skaffa sig penningar för eder, och på det en
britt eller angliserad europå må döma eder — efter
er sköahet: nej, utan efter det mynt, som de få
för eder? Flygen bort och nDjuten edert lif. Jag
har begått för många mord På ert slägte. Från
denna dag vill jag icke göra våld på någon själ
under en fjärils omhölje.
Under dylika, visserligen ganska sentimentala och
opartiska betraktelser skyndade yYoglingen efter de
haltande negrerna, nödsakad samla sina sinnen, för
att begå det bestämda antalet af mord på själslif-
vets symboler, tills aftonen nalkades och truppen
uppnåd eirons boning.
Om ending äro källan till allt ondt och allt
elände, må man icke törundra sig öfver att träffa
så mycken uselhet och elände i fall blomma i Bra-
siliens eldorado, som det hyser.
I motsats mot de intagande omgifoingar, som på
klippspetsen bade väckt yoglingens beundran, ut-
bredde sig här och der, nästan dagligen, en ovänlig,
obefolkad öken. Förfalina hyddor och hus, af bvilka
en del beboddes som ruiner, ef varelser, dem fattig-
domen hemsökt; byar utan bafolkning, och här och
der en li.en stad, som lixnade en usel by; en torf-
tig vegetation i trädgårdar och plantager, till följd af
menniskohandens försumlighet, förenade sig allt till
ett tragiskt helt. Det var en trakt af guldgruivor
och diamantbäckar, som blifvit utplundrade till si
sta kornet, och ännu lågo utdikade till följd af ci-
vikserade menniskors omötliga girighet. Millioner
vå millioner bade bär blifvit tagna från den så kal-
: Jade moderliga jorden, och blifvit på ett fördömdt
sätt använda och behandlade af hennes förnadrade
b
arn.
Somdoms och Gomorrhas ruiner kunde icke hafva
väckt ett hemskare intryck, äni det som väcktes
af dessa spillror af en rik forntid, bland hvilka in-
gen pelare höjer sig, som genom sin skönhet och