får här tillträde. Må denna inskrift äfven varal satt öfver denna brasilianska stads gator, så att de, com der önska pju.a sitt lif i naturens sköte, icke må störas af brittisk fräckbet och brittiska bruk. Bland de oräkneliga brokiga fjärilar, som fladdrade : omkring honom, höjde sig ett synnerligen lysande par från den mot honom liggande dalen. . Och måste jag taga eder? tänkte ban, följande med sina ögon det trogna parets lekande flygt, utan att röra sin fot, Måste jag taga och döda eder? J åtminstone njuten ert korta lif, utan att stjäla och röfva från edra medvarelser — oskiljautigare i kärlek — kanhända heligare i er ensamhet än många sinliga menniskor, som missbruka ordet. Skall jag taga eder, på det min herre, såsom han kallar sig, må skaffa sig penningar för eder, och på det en britt eller angliserad europå må döma eder — efter er sköahet: nej, utan efter det mynt, som de få för eder? Flygen bort och nDjuten edert lif. Jag har begått för många mord På ert slägte. Från denna dag vill jag icke göra våld på någon själ under en fjärils omhölje. Under dylika, visserligen ganska sentimentala och opartiska betraktelser skyndade yYoglingen efter de haltande negrerna, nödsakad samla sina sinnen, för att begå det bestämda antalet af mord på själslifvets symboler, tills aftonen nalkades och truppen uppnåd eirons boning. Om ending äro källan till allt ondt och allt elände, må man icke törundra sig öfver att träffa så mycken uselhet och elände i fall blomma i Brasiliens eldorado, som det hyser. I motsats mot de intagande omgifoingar, som på klippspetsen bade väckt yoglingens beundran, utbredde sig här och der, nästan dagligen, en ovänlig, obefolkad öken. Förfalina hyddor och hus, af bvilka en del beboddes som ruiner, ef varelser, dem fattigdomen hemsökt; byar utan bafolkning, och här och der en li.en stad, som lixnade en usel by; en torftig vegetation i trädgårdar och plantager, till följd af menniskohandens försumlighet, förenade sig allt till ett tragiskt helt. Det var en trakt af guldgruivor och diamantbäckar, som blifvit utplundrade till si sta kornet, och ännu lågo utdikade till följd af civikserade menniskors omötliga girighet. Millioner vå millioner bade bär blifvit tagna från den så kal: Jade moderliga jorden, och blifvit på ett fördömdt sätt använda och behandlade af hennes förnadrade b arn. Somdoms och Gomorrhas ruiner kunde icke hafva väckt ett hemskare intryck, äni det som väcktes af dessa spillror af en rik forntid, bland hvilka ingen pelare höjer sig, som genom sin skönhet och