: BRDOBROBY Dagens utländska poster gå från Hamburg till den 23 och från Paris och London till den 20 dennes. Det vigtigaste den medför är KONSTITUTIONSFÖRSLAGET I FRANKRIKE. Konstitutionskommittåen har fått sitt konstitutionsförslag färdigt, hvilket nu finnes tryckt i tidningarne. Det innehåller 439 artiklar och är för långt att i dag införas in extenso, hvarföre vi endast meddela allt det vigtiga af innehållet. Det börjar med att tillkännagifva ändamålet, att garantera alla medborgare frihet, jemlikhet, trygghet, undervisning, arbete, äganderätt, bistånd. Härefter följer definition på friheten, såsom rättigheten att gå och komma, att samla sig fredligt och utan vapen, alt associera sig, att petitionera, att utöfva sin religion, alt yttra sifia tankar och omdömen genom pressen eller på annat sätt. Utöfningen af denna frihet har inga andra gränser, än andras friheter och rättigheter eller allmänna säkerheten föreskrifva. Jemlikheten består i afskaffandet af alla titlär och privilegier af börd, klass eller kast, uti hvars och ens rätt att kunna erhålla allmänna sysslor utan annat företräde än dygdens eller talangens och uti alla medborgares billiga deltagande i samhällets bördor och fördelar. Vidare följa de öfriga definitionerna på trygghet, rätt till undervisning m. m. Efter denna inledning följer sjelfva konstitutionsförslaget, indeladt i kapitel: Om folkets suveränitet , om lagstiftande makten, om verkställande makten, om statsrådet, om den inre förvaltningen, om lagskipningen, om den väpnade styrkan, om garantien för rättigheterna, om konstitutionens revision, om dispositioner tills vidare. Folksuveräniteten , säges det, innehafves af Frankrikes medborgare samfäldt; alla offentliga myndigheter utgå från folket och ingen sådan kan öfvergå genom arf; myndigheternas afskiljande är det första vilkoret för en fri regering. Lagstiftande makten föreslås att delegeras åt en enda församling. Valrätten har folkmängden till grundval. Folkrepresentanternas antal skall vara högst 750 i vanliga fall, men 900 för sådana församlingar, som skola öfverse konstitutionen. Valsättet är direkt och allmänt. Valberättigade äro alla fransmän vid 24 års ålder, som äro i åtnjutande af sina borgerliga och politiska rättigheter, och valbare under samma vilkor de som fyllt 23 år; vissa embetsmän kunna dock icke väljas till representanter inom det distrikt, der de utöfva sina embeten. Omröstningen sker med slutna sedlar och departementsvis i hufvudorten: för hvarje kanton. Representanterna väljas för tre år. Nationalförsamlingen är permanent; den kan likväl ajurnera sig för någon bestämd tid, men icke öfver, tre månader; Representanterna kunna alltid återväljas och anses representera icke det deparfement som utnämnt dem, utan bela Frankrike. Särskilda föreskrifter kunna icke åläggas dem af kommittenterna. De äro inviolabla och kunna icke dragas till räkenskap eller anklagas eller dömas under någon form för de opinioner som de yttrat i nationalförsamlingen, ej heller utan församlingens tillåtelse häktas för brottmål, om de ej gripas på bar gerning. Inga embetsmän, som äro godtyckligt afsättliga, kunna inväljas till representanter, ej heller kan någon representant så länge hans uppdrag räcker utnämnas till ett sådant embete, med undantag af ministrarne, understatssekreterarne, mären och polisprefekten i Paris, tvenne af de högsta generalprocureurerne, chefen för nationalgardet och några få andra. Församlingens sessioner äro offentliga, men den kan ock på ett visst antal ledamöters begäran bilda sig till hemlig kommitte. . Verkställande makten delegeras af franska folket: åt en medborgare, som har titel af republikens president. Han nämnes genom direkt och allmän sluten omröstning per capita öch med absolut majoritet. Om ingen kandidat har erhållit mer än hälften af alla rösterna, så utser nationalförsamlingen presidenten med absolut majoritet och sluten omröstning ibland de fem kändidater som erhållit flesta rösterna. Presidenten är vald för fyra år och kan icke aterväljas förr än efter fyra års mellantid. Hans uppdrag är att vaka öfver lagarnes verkställande. Han disponerar öfver den väpnade styrkan, men utan att någonsin kunna personligen föra befälet deröfver. Ian kan icke afträda någon del af rikets område eller upplösa den lagstiftande församlingen eller på något sätt suspendera konstitutionens och lagarnes makt, Han underhandlar med utländska makter, men kan icke afsluta någon traktat förrän den är pröfvad och ratificerad af mnationalförsamlingen. Han har benådningsrält, Innan Lan sla ntöäöfva don utan nå Nranosition