satiriska bit är af sjelfve Hans Hjerta (den ti-
den baron) skrifven år 4799. Såsom den be:
finner sig i en konfiskerad och numera myc-
ket rar, skrift (Några tankar om sättet att
upprätta och befästa den urgamla Franska Mo-
narchien), taga vi oss friheten anföra den, så-
som prof dessutom på en gång på hr W:s
mod, att just i dessa dagar låta en sådan sa-
ur se dagen, och tillika på den sinnesstämning
den sedermera ultrakonservative Järta hyste i sina
yngre år. Stycket låter:
Efter den fröjdefulla framgång, hvarmed för-
synen bebagat välsigna de ryska vapnen i Italien,
kan ingen, utan att förråda en lika ursinnig som
straffrärd benägenhet för den republikanska oredan,
längre tvifla om den oformliga och endast på miss-
gerniogar och villfarelser grundade Franska repub-
likens fall. Han är kommen, den tid, då Europas
äldsta thron, störtad af gudlösheten och fräckhe-
ten, skall återuppresas med religionens, dygdens,
vördnadens och lydnadens förenade krafter. Med
fina afskyvärda skrifter om fribet och menniskans
8. k. rättigheter, hade filosoferne beredt den hväll-
Ding i tänkesätten, hvaraf statsförfattningens om-
kullkastande blef en nödvändig följd. Nu gäller
att söka dels hindra dylika skrifters vidare utbre-
dande, och dels befrämja författandet och läsnin-
gen af andra utaf en motsatt tendence... oDen
örsta författning jag skulle önska, att Frankrikes
monark utfärdade, vore den: alt boktryckerier vore
regala verk, som icke af någon enskild person
inge innehafvas och drifvas. De skulle således
så för kronans räkniog och förestås afsärdeles på-
itliga embetsmän, hvilka vid det högsta ansvar
läge att tillse, det de icke missbrukades,. Sedan
senom husvisitationer alla liberala och gudlösa skrif-
er samlats och uppbränts och hvarje yngling, som
veträddes I umgänge med filosofiska satser, förkla-
rats ovärdig att bekläda något embete i riket,
kulle dygdiga författare antagas, hvarpå det heter:
Bringom dygdige författares arbeten i lika rop
som de odygdiges nu ha för sig), görom läsningen
teraf till en sällskapsligt och den goda saken är
efästad. För styrelsen af de allmänna tänke-
ätten borde en särskild Conseil inrättas samt en
tatssekreterare med en bureau för opinionen för-
yrdnas,. Utsväfvande men snillrika författare borde
Insättas i skademien, en parvenu jemte en premi-
rminister; så skulle han nog smickras, för att nå-
sot sakta sitt skrik om det politiska. DAlembert
siteras såsom tankens auktor (Preface de Vhistoire
les membres de PAcademie francoise). Stetssekre-
eraren för opinionen borde alltid vara academi-
sien. Litteratörer böra aldrig släppas på egen
rand... Financerna... När någon vara är ovan-
igt dyr och folket vredgadt på dem, som sälja
reone, bör man belägga handeln med någon utom-
ordentlig kontribution. Hopen skulle längt ifrån
Itt misstänka det denna kontribution kunde åter-
alla på honom endast se sina prejare ihågkomne
och vara oändligen nöjd deråt.
Skämtet fortsättes vidare genom projekterade
kraftiga anstalter, till den militäriska upp-
ysningens bämmanrdep, på det ej generalsäm-
ren måste bildas, bvilka för monarkien kunde
blifva farliga vid revolutionära utbrott, samt
lomaresysslornas förvandlande till arfvegodsinom
amiljerna, på det rättvisan ej måtte skipas ef-
er förnuftets fordringar, utan till enskildes
ördel, efter prejudikater o. s. v.