satiriska bit är af sjelfve Hans Hjerta (den tiden baron) skrifven år 4799. Såsom den be: finner sig i en konfiskerad och numera mycket rar, skrift (Några tankar om sättet att upprätta och befästa den urgamla Franska Monarchien), taga vi oss friheten anföra den, såsom prof dessutom på en gång på hr W:s mod, att just i dessa dagar låta en sådan saur se dagen, och tillika på den sinnesstämning den sedermera ultrakonservative Järta hyste i sina yngre år. Stycket låter: Efter den fröjdefulla framgång, hvarmed försynen bebagat välsigna de ryska vapnen i Italien, kan ingen, utan att förråda en lika ursinnig som straffrärd benägenhet för den republikanska oredan, längre tvifla om den oformliga och endast på missgerniogar och villfarelser grundade Franska republikens fall. Han är kommen, den tid, då Europas äldsta thron, störtad af gudlösheten och fräckheten, skall återuppresas med religionens, dygdens, vördnadens och lydnadens förenade krafter. Med fina afskyvärda skrifter om fribet och menniskans 8. k. rättigheter, hade filosoferne beredt den hvällDing i tänkesätten, hvaraf statsförfattningens omkullkastande blef en nödvändig följd. Nu gäller att söka dels hindra dylika skrifters vidare utbredande, och dels befrämja författandet och läsningen af andra utaf en motsatt tendence... oDen örsta författning jag skulle önska, att Frankrikes monark utfärdade, vore den: alt boktryckerier vore regala verk, som icke af någon enskild person inge innehafvas och drifvas. De skulle således så för kronans räkniog och förestås afsärdeles påitliga embetsmän, hvilka vid det högsta ansvar läge att tillse, det de icke missbrukades,. Sedan senom husvisitationer alla liberala och gudlösa skrifer samlats och uppbränts och hvarje yngling, som veträddes I umgänge med filosofiska satser, förklarats ovärdig att bekläda något embete i riket, kulle dygdiga författare antagas, hvarpå det heter: Bringom dygdige författares arbeten i lika rop som de odygdiges nu ha för sig), görom läsningen teraf till en sällskapsligt och den goda saken är efästad. För styrelsen af de allmänna tänkeätten borde en särskild Conseil inrättas samt en tatssekreterare med en bureau för opinionen föryrdnas,. Utsväfvande men snillrika författare borde Insättas i skademien, en parvenu jemte en premirminister; så skulle han nog smickras, för att nåsot sakta sitt skrik om det politiska. DAlembert siteras såsom tankens auktor (Preface de Vhistoire les membres de PAcademie francoise). Stetssekreeraren för opinionen borde alltid vara academisien. Litteratörer böra aldrig släppas på egen rand... Financerna... När någon vara är ovanigt dyr och folket vredgadt på dem, som sälja reone, bör man belägga handeln med någon utomordentlig kontribution. Hopen skulle längt ifrån Itt misstänka det denna kontribution kunde återalla på honom endast se sina prejare ihågkomne och vara oändligen nöjd deråt. Skämtet fortsättes vidare genom projekterade kraftiga anstalter, till den militäriska uppysningens bämmanrdep, på det ej generalsämren måste bildas, bvilka för monarkien kunde blifva farliga vid revolutionära utbrott, samt lomaresysslornas förvandlande till arfvegodsinom amiljerna, på det rättvisan ej måtte skipas efer förnuftets fordringar, utan till enskildes ördel, efter prejudikater o. s. v.