edersägligt (såvida man icke först vill antaga en alldeles ny definition på skönn; men hvilket hr W. icke gjort, eller, efter hvad man finner, ens åsyftat). Det skulle då endast vara Smnenas behandling, utförssätt, stil, som kunde göra vissa arbeten, också i sådana matierer som de nyssnämnda, förtjenta af titeln pskönax. Men detta kan icke heller vara hr W:s menivg, ty han uppräknar utan undantag alla författare och alla deras skrifter, såvidt han känner dem och kan tala om dem. Ar det väl hr W:s tanke, att hela raden af dessa jurister, .geografer, pedagoger, historiker, theologer o. s. y. skrifvit skönt? Det är omöjligt. Sverige skulle då vara ett underland. Resultatet blir, att hr W. antingen under sitt här brukade adjektiv förstått helt annat än hvad alla menniskor dermed mena, eller också dermed velat säga ingenting. Ivå andra besynnerligheter möta på första sidorna. Boken kallas Sveriges sköna Jlitteratur; men när man viker om bladet, ser man titeln för Fjerde delen vara nSvenska Statens sköna litteraturp. Stode detta uttryck häri mening att säga någonting distinktivt, så skulle endast statsskrifter, offentliga handlingar, eller verk deröfver och författare -derom bär komma till tals. Men för ingen del. Man möter uppgifter om skribenter och deras skrifter af alla slag och klasser, och visst icke blott politiska, eller författare i och för staten. — Slutligen, eburu det nu utgifna enligt omslag och innehållsförteckning heter IV:e delen, kallas den dock på första sidan Tredje delen ; efter en annan indelningsgrund. Hr W. är en stor vän af indelningar och underafdelningar af alla slag; men han gör dem ofta så inveeklade och speciösa, att säkert mången läsare ej tager reda på dem eller skördar den ringaste frukt af hans indelningsverk. Den första af de begge nu offentliggjorda -volumerna omfattar Frihetstiden, eller perioden från 1749 till 4772. Ganska många intres-santa, ofta visserligen små, men likväl ändå merendels i sitt slag upplyssnde, åtminstone nöjsamma uppgifter och anekdoter meddelas här. I afdelningen Medborgerlighetens litteratur, (S 30) får man t. ex. göra bekantskap med sjelfva kung Fredriks och drottning Ulrika Eleonoras litterära ståndpunkt, genom utdrag ur bref, yttranden o. s. v. Man lärer likaledes känna åtskilligt nytt, i denna väg, om drottning Lovisa Ulrika och konung Adolf Fredrik. Gustaf HI vidröres, ehuru han egentligen uppträder i nästa volum. Att förf. med hela denna afdelning i sitt verk, ehuru den kallas ,Statens litteratur, såsom till skilnad från Kyrkans, o. a., dock icke åsyftat något distinktivt, visar sig bäst sid. 280—297, der man möter resp. underrättelser om allt Hvad man äfven i Theologien under detta tidehvarf vet vara utkommet, ifrån Hallenii Concordanz ända till Gråbergs, Murbecks och Tollstadii katechetiska arbeten, samt asketiska uppbyggelseböcker af alla slag, såsom Arndts Sanna Christendom, öfversatt af Broocman, Gyllenstjernas Tåreoffer, Haqvin Spegels Upptända stjernor O. S. V. Den andra utgifna volumen omfattar perioden från 4772 till 4809, hvilken br W. benämover Säkerhetstiden, till motstycke mot Frihetstiden (Fredrik I:s och Adolf Fredriks period). Han öppger skälet för namnet med följande ord: Vi kalla tiden från Ado!f Fredrik till Carl XIII BSäkerhetstid, emedan Säkerhet var det som med högsta betoningen lofvades 4772 och 4789. Och denna goda gåfva kunde ock egas i högre grad, då makten låg i en endas hand, hvilken en försigtig Jättare kunde undgå att reta mot sig, än när högsta makten gick som en transportsedel mellan partier och många således uppstodo, som för någon kort tid mäktade störa sina fienders medborgliga säkerhet. Som man under Fredrskarne blifvit rätt mätt på frihet utan säkerhet, så var folket på 1770talet nöjdt med att få en säkerhet äfven utan frihet; men under Gu:bzverne tröttnade man dervid, gynnorligen som säkerheten 1789 och 4800 var ganeka ringa, och sökte bilda ett tidehvarf — under Carlarne — som skulle förena både Frihet och JHSäkerhet. Det vore otacksamt mot Gud, om vi ej erkände, att vil, som nu lefva under K. Oscar, närmare upphunnit detta mål, än det förut varit upphunnet i vårt kära fädernesland. Såsom -meningen med detta stycke är temligen begriplig, hafva vi med nöje citerat det, i synnerhet som derigenom redovisas för de skäl hr W. för sin del haft att såsom psäkerhetstid, quand meme karakterisera Gustaf III:s och Gustaf IV Adolfs regeringar, hvilket för öfrigt lärer förekomma mången kuriöst nog och af få torde gillas. Såsom typ eller karakteriserande person för :säkerhetstiden under Gustof IIJ:s period är Kellgren af hr W. tagen och framställd, hellre än Konungen sjelf, hvilken visade två olika facer, så väl till sitt framstående inom nationen, som till sitt något oregelbundna anlete. Med Kellgren, ,denne fruktade Corrector af Stockholmsposten, (sid. 398) mnagelfar fört. :teraligen strängt, men säkert i många fall rättvist. Bokens egentliga afbandling börjar med ett par S om Boktryckerier, Bokhandel, Censur och Språk; der bland annat egenheterna af Svenska Akademiens reglering af svenska språkets rältstafningssätt och utsigterna för dessaz allmännare antagande omtalas. Med skarp, nästan — till och med i politisk hänsigt — radikal penna, tar hr W. i en efterföljande om Medborgerlighetens sköna litteratur Konung Gustaf sjelf i betraktande, och framhåller den applåderade Leopoldska versen i tra