edersägligt (såvida man icke först vill an-
taga en alldeles ny definition på skönn; men
hvilket hr W. icke gjort, eller, efter hvad man
finner, ens åsyftat). Det skulle då endast vara
Smnenas behandling, utförssätt, stil, som kunde
göra vissa arbeten, också i sådana matierer
som de nyssnämnda, förtjenta af titeln pskönax.
Men detta kan icke heller vara hr W:s menivg,
ty han uppräknar utan undantag alla förfat-
tare och alla deras skrifter, såvidt han känner
dem och kan tala om dem. Ar det väl hr
W:s tanke, att hela raden af dessa jurister,
.geografer, pedagoger, historiker, theologer o. s.
y. skrifvit skönt? Det är omöjligt. Sverige
skulle då vara ett underland. Resultatet blir,
att hr W. antingen under sitt här brukade
adjektiv förstått helt annat än hvad alla men-
niskor dermed mena, eller också dermed velat
säga ingenting.
Ivå andra besynnerligheter möta på första
sidorna. Boken kallas Sveriges sköna Jlittera-
tur; men när man viker om bladet, ser
man titeln för Fjerde delen vara nSvenska
Statens sköna litteraturp. Stode detta ut-
tryck häri mening att säga någonting distink-
tivt, så skulle endast statsskrifter, offentliga
handlingar, eller verk deröfver och författare
-derom bär komma till tals. Men för ingen
del. Man möter uppgifter om skribenter och
deras skrifter af alla slag och klasser, och visst
icke blott politiska, eller författare i och för
staten. — Slutligen, eburu det nu utgifna en-
ligt omslag och innehållsförteckning heter IV:e
delen, kallas den dock på första sidan Tredje
delen ; efter en annan indelningsgrund. Hr
W. är en stor vän af indelningar och un-
derafdelningar af alla slag; men han gör dem
ofta så inveeklade och speciösa, att säkert
mången läsare ej tager reda på dem eller skör-
dar den ringaste frukt af hans indelningsverk.
Den första af de begge nu offentliggjorda
-volumerna omfattar Frihetstiden, eller perioden
från 1749 till 4772. Ganska många intres-
-santa, ofta visserligen små, men likväl ändå
merendels i sitt slag upplyssnde, åtminstone
nöjsamma uppgifter och anekdoter meddelas
här. I afdelningen Medborgerlighetens littera-
tur, (S 30) får man t. ex. göra bekantskap
med sjelfva kung Fredriks och drottning Ulrika
Eleonoras litterära ståndpunkt, genom utdrag
ur bref, yttranden o. s. v. Man lärer likale-
des känna åtskilligt nytt, i denna väg, om
drottning Lovisa Ulrika och konung Adolf
Fredrik. Gustaf HI vidröres, ehuru han e-
gentligen uppträder i nästa volum. Att förf.
med hela denna afdelning i sitt verk, ehuru
den kallas ,Statens litteratur, såsom till skil-
nad från Kyrkans, o. a., dock icke åsyftat
något distinktivt, visar sig bäst sid. 280—297,
der man möter resp. underrättelser om allt
Hvad man äfven i Theologien under detta tidehvarf
vet vara utkommet, ifrån Hallenii Concordanz
ända till Gråbergs, Murbecks och Tollstadii
katechetiska arbeten, samt asketiska uppbyg-
gelseböcker af alla slag, såsom Arndts Sanna
Christendom, öfversatt af Broocman, Gyllen-
stjernas Tåreoffer, Haqvin Spegels Upptända
stjernor O. S. V.
Den andra utgifna volumen omfattar perioden
från 4772 till 4809, hvilken br W. benämover
Säkerhetstiden, till motstycke mot Frihetstiden
(Fredrik I:s och Adolf Fredriks period). Han
öppger skälet för namnet med följande ord:
Vi kalla tiden från Ado!f Fredrik till Carl XIII
BSäkerhetstid, emedan Säkerhet var det som med
högsta betoningen lofvades 4772 och 4789. Och
denna goda gåfva kunde ock egas i högre grad, då
makten låg i en endas hand, hvilken en försigtig
Jättare kunde undgå att reta mot sig, än när hög-
sta makten gick som en transportsedel mellan par-
tier och många således uppstodo, som för någon
kort tid mäktade störa sina fienders medborgliga sä-
kerhet. Som man under Fredrskarne blifvit rätt
mätt på frihet utan säkerhet, så var folket på 1770-
talet nöjdt med att få en säkerhet äfven utan fri-
het; men under Gu:bzverne tröttnade man dervid,
gynnorligen som säkerheten 1789 och 4800 var gan-
eka ringa, och sökte bilda ett tidehvarf — under
Carlarne — som skulle förena både Frihet och
JHSäkerhet. Det vore otacksamt mot Gud, om vi ej
erkände, att vil, som nu lefva under K. Oscar, när-
mare upphunnit detta mål, än det förut varit upp-
hunnet i vårt kära fädernesland.
Såsom -meningen med detta stycke är tem-
ligen begriplig, hafva vi med nöje citerat det,
i synnerhet som derigenom redovisas för de
skäl hr W. för sin del haft att såsom psäker-
hetstid, quand meme karakterisera Gustaf III:s
och Gustaf IV Adolfs regeringar, hvilket för
öfrigt lärer förekomma mången kuriöst nog
och af få torde gillas.
Såsom typ eller karakteriserande person för
:säkerhetstiden under Gustof IIJ:s period är
Kellgren af hr W. tagen och framställd, hellre
än Konungen sjelf, hvilken visade två olika
facer, så väl till sitt framstående inom natio-
nen, som till sitt något oregelbundna anlete.
Med Kellgren, ,denne fruktade Corrector af
Stockholmsposten, (sid. 398) mnagelfar fört.
:teraligen strängt, men säkert i många fall
rättvist.
Bokens egentliga afbandling börjar med ett
par S om Boktryckerier, Bokhandel, Censur
och Språk; der bland annat egenheterna af
Svenska Akademiens reglering af svenska språ-
kets rältstafningssätt och utsigterna för dessaz
allmännare antagande omtalas. Med skarp,
nästan — till och med i politisk hänsigt —
radikal penna, tar hr W. i en efterföljande
om Medborgerlighetens sköna litteratur Ko-
nung Gustaf sjelf i betraktande, och framhål-
ler den applåderade Leopoldska versen i tra-