och som jag förskaffat mig, tycka vi, sansadt liberale: bär i Tysklånd, ganska mycket om; tro mig, alt ingen Fepresentationsreforni hädanefter kommer att vidtagas, som är baserad på mindre radikala grunder än detta program: Jag vet väl icke, huru mycket din nuvarande befattning att redigera Reformvännen kan inbringa i salarium, och i hvad mån du kan hafva åtagit dig densamma för behofvets skull; men heder och tack synes mig så litet dervid vara för dig att skörda, att om du vill följa mitt råd, så förändrar du antingen din position till närmare öfverensstämmelse med dina förra verkligt liberala tänkesätt, eller ock drager du dig helt och hållet ifrån politiken. Låt mig snart veta, käre bror, huru du bärutinnan beslutar; ty för närvarande tycker jag mig likasom litet skämmas på dina vägnar, och det är hkväl synd om en så grundelig kemistn, som: du är. Jag kan till och med änvu icke förklara mig buru det tillgått, att du någonsin kommit in i hela den lokan. Jag är och förblifver din: upptrigtige Wiirtembergare.n P. S. Kan det vara sannt, som vi här nere i Wärtemberg hört genom bref irån Sverge, att förre utgifvaren af Dagligt Allehanda, som lärer hafva samma namn med vår Deahlman i Tyska Nationalförsamlingen, skall bafva åtagit sig att draga Lela den publicistiska delen af regeringsbördan för den nuvarande ministeren, d. v. s. att föra rinisteårens sak inför allmänna opinionen, och att en tidning, vid namn Stockholms Dagblad, numera skall vara att betrakta såsom den ministeriella organen i Sverige? Skrif snart någonting härom, och upplys mig då tillika, hvad du tänker om kriget.n — En fjerde artikel i Reformvännen är insänd och kallas: Hvilka verkningar skulle det norska enkammarsyslemets antagande medföra? Denna artikel innehåller dock ingenting om enkammarsystemet, utan är endast ett uttryck af insändarens farhåga för bondeståndets öfvervigt. Denna farhåga, som synes vederbörligen utmålad, består hufvudsakligen dei, att bondeståndet, om det finge öfvervigten vid valen, skulle begagna sig deraf för att afkasta grundskatterna; och såsom skäl för denna slutsals anföres, att i Norge afskaffades, innan ännu någon partianda gjort sig gällande, alla på jordbrukaren bvilande direkta utskylder till staten. Denna sista uppgift innefattar likväl en origtighet. Norrmännen hafva väl upphäft den så kallade landskatten, men jordbrukaren vidkännes dock, lika väl som städernes invånare, direkta utskylder efter en gemensam taxeringsgrund, och insändaren har förbisett, att de så kallade ordinarie eller grundskatterna i Sverge icke kunna upphäfvas, utan konungens och ständernas sammanstämmande beslut; samt att det icke är fråga om, att borttaga konungamaktens absoluta veto i Sverge. Det hafver sig icke heller alldeles så lätt, som insändaren synes tro, att belt och hållet afskaffa grundskatterna; ty äfven om man skulle förutsätta att sådant, för ett öfvervägande intresse af skattejordens egare blefve möjligt att genomdrifva, utan att opinionen hos alla de öfriga klasserna, jemte konungamakten, vore i stånd att hindra det med afseende på sjelfva rösternas öfvervigt, så återstår dock alltid, att den ordinarie skatten utgör en så betydande summa, att det blefve ganska svårt att lägga bördan deraf helt och bållet på andra skuldror. Det är nemligen icke sagdt, om man t.ex. företog sig att vilja höja tullinkomsten till dubbla beloppet, genom alla tullafgifters fördubblande, att uträkningen dermed sloge in, emedan en sådan tillökning skulle åstadkomma en betydlig minskning i sjelfva omsättningen inom landet. Lade man åter tillökningen på sådana indirekta beskattningar, som t. ex. bränvinsskatten eller stämplade pappersafgiften, så komme största delen deref tillbaka på bondeståndet, och dermed vore således i dess intresse föga vun net. Afsor man deremot endast vissa billiga jemkningar i sådana skatter och mnatara prestationer, som nu verkligen för hårdt drabba och utsuga en del af jordbruket, så måtte ingen kunna neka behofvet af att sådane ega rum i fler än ett hänseende; och dessutom är ju, enligt reformvännernas majoritets program, föreslaget att göra valrätten så vidsträckt, att det öfvervälde, som vore att befara från ett ensidigt intresse och öfvervälde af det onererade jordbruket, skulle finna en motvigt uti den arbetande klassens intresse, samt sålunda endast kunna göra sig gällande i den mån, som det öfverensstämde med folkets fördel i det hela. Öfver hufvud förekommer oss, i allt hvad som rör representationsfrågan, ingenting mera ibåligt än anmärkningarna om, bonderegementet i Norge. Den som vill följa diskussionerna öfver denna fråga, skall finna; att de som ständigt framkasta vådan af bonderegementet såsom en buse, oaktadt allt sitt bemödande ändock nästan aldrig hafva annat, än blotta spökhistorien deraf att komma med, emedan spöket sjelf icke existerar. Ar det icke löjligt och barnsligt, att sålunda oupphörligt upprepa denna historia, likt en amsaga, utan alt man lvilddjur, han var i fara att blifva inkastad bland permanentos och använd till rekryt, hade den staclave vnnAlinrgran fm dat män. 7 sk fs