tränga in uti tankens rike, desto längre skilda frår
all beräkning på materiel vinst äro de i sammö
mån, emedan hvarje jordiskt godt endast är ett m?
del för deras andliga förmögenhetersöfning och åda-
galäggande.
Vi vidröra bär en af dessa fundamentalpunkter,
hvarifrån menniskors olika tendenser i allmänbet
utlöpa. I sammanhang med det som vi förut ytt-
rat rörande det inre lifvet — rörande tilldragning
och frånstötning, spiritualism och materialism —
betrakta vi själen såsom ägande sitt lif i andlig-
heten, och materialism såsom själens död: — två
poer, skilda genom indifferensens eq7ator. Om vi
på ena sidan ställa hvarje menniska, hos hvilken
genom hennes dragning till a-dlighetens höga po!
det inre lifvet är väckt, och på den andra de låga,
hvilka, under eqvatorn, luta mot materialismens jord-
pol; så förete de oändligt skiftande graderna afinre
lif och inse död ett slags systematiskt sammanhang.
Intet är aomärkningsvärdare, än deras inbördes
attraktion, hos hvilka det andliga lifvet råder, och
deras affirsdragning till hvarandra, som, mer eller
mindre andligen döda, vegetera såsom räxnemachi-
ner, på eller under indifferensens eqvator.
Likasom andliga menniskor, hos hvilka själslifvet
är uivecklad:, medelst ea hemlighetsfull attraxtiop
dragas till hvarandra, så tyckas de, som till sitt icre
äro döda, likasom jgenkänna hvarandra af den mög-
liga lukt, som utgår från deras bjertans förskämd-
het, emedan de med synnerlig lätthet närma sig
hvarandre, då ömssidig spezulation det erfordrar.
Att rizta sig genom kalkyler, på andras bekost-
nad, medelst bedrägeri och hedorliga skälmstycken
såsom hendelselementer, skulle med hvarja dag blifva
svårare, emedan mennistor, varnade af tusenfaldig
erfarenhet, skulle i samma mån föröka sina försig-
tighetsmått, derest de ej på sarama gång, dag efter
dag, blefve allt ingkränktare, i dea mån de dragas
ned i förenämnda Kalkyleringsverlds andelösa träsk,
och sålunda, oaktadt all sin affärskännedom, blifva
rof för bedrägeriet.
I samma mån som det inbördes misströendet till-
tager, emedan affirsmannen är på förband beredd
på bedrägeri, tyckes omdömesförmågans styrka alt-
taga. Ju mor en menniska vinner i ensidig affårs-
routine, desto mindre verldg- och menalskokännedom
samlar hon,