tränga in uti tankens rike, desto längre skilda frår all beräkning på materiel vinst äro de i sammö mån, emedan hvarje jordiskt godt endast är ett m? del för deras andliga förmögenhetersöfning och ådagaläggande. Vi vidröra bär en af dessa fundamentalpunkter, hvarifrån menniskors olika tendenser i allmänbet utlöpa. I sammanhang med det som vi förut yttrat rörande det inre lifvet — rörande tilldragning och frånstötning, spiritualism och materialism — betrakta vi själen såsom ägande sitt lif i andligheten, och materialism såsom själens död: — två poer, skilda genom indifferensens eq7ator. Om vi på ena sidan ställa hvarje menniska, hos hvilken genom hennes dragning till a-dlighetens höga po! det inre lifvet är väckt, och på den andra de låga, hvilka, under eqvatorn, luta mot materialismens jordpol; så förete de oändligt skiftande graderna afinre lif och inse död ett slags systematiskt sammanhang. Intet är aomärkningsvärdare, än deras inbördes attraktion, hos hvilka det andliga lifvet råder, och deras affirsdragning till hvarandra, som, mer eller mindre andligen döda, vegetera såsom räxnemachiner, på eller under indifferensens eqvator. Likasom andliga menniskor, hos hvilka själslifvet är uivecklad:, medelst ea hemlighetsfull attraxtiop dragas till hvarandra, så tyckas de, som till sitt icre äro döda, likasom jgenkänna hvarandra af den mögliga lukt, som utgår från deras bjertans förskämdhet, emedan de med synnerlig lätthet närma sig hvarandre, då ömssidig spezulation det erfordrar. Att rizta sig genom kalkyler, på andras bekostnad, medelst bedrägeri och hedorliga skälmstycken såsom hendelselementer, skulle med hvarja dag blifva svårare, emedan mennistor, varnade af tusenfaldig erfarenhet, skulle i samma mån föröka sina försigtighetsmått, derest de ej på sarama gång, dag efter dag, blefve allt ingkränktare, i dea mån de dragas ned i förenämnda Kalkyleringsverlds andelösa träsk, och sålunda, oaktadt all sin affärskännedom, blifva rof för bedrägeriet. I samma mån som det inbördes misströendet tilltager, emedan affirsmannen är på förband beredd på bedrägeri, tyckes omdömesförmågans styrka alttaga. Ju mor en menniska vinner i ensidig affårsroutine, desto mindre verldgoch menalskokännedom samlar hon,