sats om den danska frågan, hvilken sistnämn-
da innehåller, enligt vårt tycke, några sofis-
mer, bland hvilka vi blott framdraga följande
märkvärdiga fråga af Aftonposten: ,hvilket in-
tresse skulle väl Ryssland, i sin nuvarande
nposition, ega mot Skandinavien?, — -
Evligt hvad det enskildt berättas, skall hr
Dalman egentligen hafva arrangerat det nya
företaget och blifva hufvudredaktören för Af-
topposten, som sålunda lärer blifva ungefär
det gamla Dagligt Allehanda iny rock. Huf-
vudändamålet med tidningens utgifvande torde
dock vara, att bringa regeringens representa-
tionsförslag till ett lyckligt resultat. Om så
är, hvilket vi dock ej närmare känna, så är
det verkligen en tung börda som Aftonposten
åtsgit sig, ganska tung, så mycket mer som
det ej ser ut som om regeringen sjelf skulle
göra stora bemödanden för sakens framgång.
Men i alla fall anse vi detta företag för en
god sak. Ingenting kan för läsaren vara an-
genämare, än att få sina tidningar gratis, och
allmänheten stadnar derföre i verklig förbin-
delse hos den eller dem, som offra på före-
taget.
ee
— Af den bekanta tidningen Reformvännen,
hvars bestämmelse det är att sjunga amen åt
den kongl. propositionen i representationsfrå-
gan och som följaktligen är att betrakta såsom
ett slags klockare vid den blifvande begrafnings-
akten af nämnde förslag, utkom för ett par
dagar sedan N:o 42. Enligt hvad vi hafva
anledning att tro, har äfven detta nummer
medföljt till Aftonbladets abonnenter ; men då
vi hört många säga, att det ser så tråkigt
ut, alt få torde göra sig mödan genomläsa det
kärfva innehållet, så torde en kort öfversigt af
detsamma icke vara ovälkommen.
Den första artikeln kallas: Den danska mi-
nisterens yltrande om klassval, och innefattar
ett utdrag af det memorial, hvarmed de dan-
ska ministrarne beledsagat det af konungen i
Danmoark framlagda förslaget till vallag af den
22:dra April. Detta memorial har redan förut
stått i Aftonbladet. De danska ministrarne af-
slyrka der klassval, och anse, att en vallag
med sådana nvilseleder de deputerade samt brin-
gar dem att förnämligast tänka, icke på hela
statens utan på sin egen klass? intressen,. Re-
formvännen bar afskrifvit dessa ord, såsom
tillika uttryckande dess egen åsigt; men tilläg-
ger att den icke finner den danska ministeren
hafva varit lika lycklig uti principens tillämp-
ning, sem uti dess allmänna erkännande. Det
är skada att Reformvännen icke har litet när-
mare förklarat sin mening; ty det skulle hafva
varit interessant att se huruvida en redaktion,
som påstår sig vara så mycket till venster,
att den till och med pikerar sig af en smula
republikanism, funnit stötestenen i det danska
förslaget ligga uti den rätt som förbehållits
konungen, att ulse några representanter. Alt
Reformvännen icke tycker em en så lång ut-
sträckning af valrätten, som enligt den dan-
ska vallagen, det vet men förut.
— Det andra stycket i ordningen kallas:
En fråga från Upsala, och är det enda som
egentligen förtjenar uppmärksamhet i hela dub-
belnumret. En nacademicus, spörjer der hvad
det blir af frågan, om förändringen af de för-
åldrade akademiska konstitutionerna, och frå-
garen yttrar derom följande:
Sedan derna fråga först blifvit med vederbörlig
långsambet beredd af särskilda kommitter bland
professorerne, en i Upsala och en i Lund, nedsat-
tes, OM jag minnes rätt, under loppet af den förra
riksdagen, då professorer af båda universiteterna i
alla fall voro för andra ändamål i hufvudstaden
närvarande, en centralkommitt under H. K. H.
akademikanslerens eget höga ordförandeskap, för att
sammanjemka och tiil slutlig handläggning företaga
de särskilda förslag, som inkommit från de båda
kommiteerna i Upsala och Lund med thy åtföljan-
de konsistoriers och fakulteters betänkanden, pi.
m. En mystisk slöja har hvilat öfver denna kom-
mittes åtgöranden, och någon frukt af dess arbe-
ten har icke tills dato försports, ehuru kanslersse-
kreteraren för Upsala universitet, som tillika och
egentligen är assessor i kongl. Svea hofrätt, lärer
under bela tiden hafva varit och ännu vara befriad
från all tjenstgöring i hofrätten, för att odeladt
kunna egna sig åt kommitteens ansträngande er-
beten. Sedan slutet af sistlidne riksdag, då kom-
mittens ledamöter efter väl förrättadt ärende åt-
skildes, synes det som man under den treåriga
mellantiden mellan riksdagarne skulle hafva haft
tillräcklig tid för att vederbörligen redigera de fat-
tade besluten. Också sades det vid början af in-
nevarande riksdag, då samma professorer från Up-
sala och Lund åter i egenskap af riksdagsmän in-
träffade 1 hufvudstaren, att ingenlirg annat än en
justering då återstode och att denna skulle hastigt och
lustigt vara gjord. En rund tid bar sedan dess åter
förflutit utan att någonting försports från kommitten,
och då H. K.H. numera af sndra pligter varit föran-
låten att oflägsna sig från hufvudstaden och måhända
icke di: återkommer, innan riksdagen upplöses och
professorerne, som jemte kanslerssekreterarne äro
kommitiledamöter, åter åtskiljas, så tager man sig
friheten ödmjukast fråga, huruvida besagde juste-
ring före H. K. H:s afresa bunnit blifva verkställd
och om förslaget således omsider är att förvänta,
eller OM justeringen hörer till de akademiska an-
gelägenheter. som under H. K. H:; bortovaro kom-
ma att med kanslers makt och myndighet af H.H.
Erkebiskopen handläggas ?
Vi tro nästan att man utan allt för mycken