DOLORES AOMAN AF HARRO HARBING, I FYRA DELAR TIONDE KAPITLET. DEN HEMLIGA PLANEN. Det är oroliga tider! sade hr Closting, afbrytande den långa tystnaden, medan han red vid sidan af hr Dujour. nJa, ganska oroliga!, svarade denne och en lång paus följde åter. Hr Dujour var en af dessa frodliga medborgare, hvilka alls icke beblanda sig med politik, när det måste leda dem i någon fara att så göra, men äro ganska ifriga politici, när deras enskilda intresse i förbindelse med den elier den styrelsen är i fråga; när utsigten och hoppet om en tjenstebefattning eller pension, omsorgen för en familj eller dylikt bringar dem i beröring med administrationen, ciier med någon person, som representerar henne. Hr Dujour var en grimpeiro, en guldspezulant, oeh hörde som sådan till en klass af menniskor, som icke tänka på annat än guld cch gulds värde, och öfverhu!vud. icke det minsta bekymra sig om sitt folk och sitt land. Denna talrika och genom vår tids tendens hastigt sig förökande klass finner sitt egentliga element i länder, der en falsk odling eller c vilisation förskaffar; monniskan en ställning i mån af hennes Nummertal represantera materialism, at spirltualism Nummertal äro medel för materiel spekulation, och ordet, tankens meddelning, ett medel för andlig lyftning och seålig förädling. Det är karakteristiskt, att en man, som sysselsätter. sig hela sitt lif igenom med att räkna och kalkulera, utan att derunder tänka på något, som ligger utom hans materiella vinnings område, förlorar efterhand den smula intelligens, som naturen förlänat honom, och blir med hvar dag allt ens digare, inskränktare och stupidare. .. I motsats till dessa anmärkningar: fiana vi, att ju högre menniskor stå i sin intellektuella utveckling, ja djupare de, medelst det ingifna ordets ledning, -J Be Aftonbl. M 68—70, 73—76, 80, 83, 86, 91, 93, 97; 104, 105—107, 109, 114, 416, 119, 121—193, 255, 136, 158, 140, 141, 142,