DOLORES
AOMAN AF HARRO HARBING, I FYRA DELAR
TIONDE KAPITLET.
DEN HEMLIGA PLANEN.
Det är oroliga tider! sade hr Closting, afbry-
tande den långa tystnaden, medan han red vid si-
dan af hr Dujour.
nJa, ganska oroliga!, svarade denne och en lång
paus följde åter.
Hr Dujour var en af dessa frodliga medborgare,
hvilka alls icke beblanda sig med politik, när det
måste leda dem i någon fara att så göra, men äro
ganska ifriga politici, när deras enskilda intresse i
förbindelse med den elier den styrelsen är i fråga;
när utsigten och hoppet om en tjenstebefattning
eller pension, omsorgen för en familj eller dylikt
bringar dem i beröring med administrationen, ciier
med någon person, som representerar henne.
Hr Dujour var en grimpeiro, en guldspezulant,
oeh hörde som sådan till en klass af menniskor,
som icke tänka på annat än guld cch gulds värde,
och öfverhu!vud. icke det minsta bekymra sig om
sitt folk och sitt land.
Denna talrika och genom vår tids tendens hastigt
sig förökande klass finner sitt egentliga element i
länder, der en falsk odling eller c vilisation för-
skaffar; monniskan en ställning i mån af hennes
Nummertal represantera materialism,
at spirltualism Nummertal äro medel för
materiel spekulation, och ordet, tankens meddelning,
ett medel för andlig lyftning och seålig förädling.
Det är karakteristiskt, att en man, som sysselsät-
ter. sig hela sitt lif igenom med att räkna och kal-
kulera, utan att derunder tänka på något, som lig-
ger utom hans materiella vinnings område, förlorar
efterhand den smula intelligens, som naturen förlä-
nat honom, och blir med hvar dag allt ens digare,
inskränktare och stupidare.
.. I motsats till dessa anmärkningar: fiana vi, att ju
högre menniskor stå i sin intellektuella utveckling,
ja djupare de, medelst det ingifna ordets ledning,
-J Be Aftonbl. M 68—70, 73—76, 80, 83, 86, 91, 93,
97; 104, 105—107, 109, 114, 416, 119, 121—193,
255, 136, 158, 140, 141, 142,