FRANKRIKE.
Paris den 43 Juni. Verkställande kommit-
tden eller femmanna-utskottet bade den 42 at
natiosa!församlingen erhållit bifall till me
gäran om ett anslag af 400,000 francs må-
nadtligen till byrå-omkostnader och stats-po-
lis. Detta förtroendevotum gafs af den stora
pluraliteten af 370 röster mot 442; och det
synes alitsa, som hadg kommitterade kunnat
vara förvissade om tänkesättet hos nationens
majorit t. Men icke destomindre fortforo dei
rkandet, att Ludvig Napoleon icke skulle er-
hålla säv och stämma i nationalförsamlingen,
under iöregilfvande, att han vore föremål för
och misstänkt ledare af de reaktionära rörel-
ser, som under sista tiden hotat republiken.
I denna del skiljde sig församlingens mening
ifrån styrelsens, oeh församlingen förklarade,
efter en debatt hvari å begge sidor åberopades
bevis för den fruktades oskuld och medbrotts-
lighet, au Ludvig Napoleon, såsom lagligen
vald, skulle vinna inträde i församlingen. Den-
na utgång af saken har betydligen nedsatt
verk lande maktens anseende, och man talar
om hela regeringspersonalens afgång.
On likväl regeringen har bevis på Ludvig
st
Napoleons stämplingar mot republiken — och
detta tvus, emedan order skola till alla orter af-
gått att häkta honom, ehvar han finnes — så
torde väl en förändring häri uppstå och laga
undersökning utvisa om regeringen haft rätt.
Da blifver dess seger så mycket större.
Den 12 Juni var åter ett tumult, men hvar-
om berättelserna äro mycket osammanhängan-
de. En stor folkmassa hade samlat sig utan-
för Palais Bourbon, för att se Ludvig Napo-
leon ankomma; men sedan de förgäfves vän-
tat, drog en hop af omkring 3000 personer
ifrån elyseiska fälten emot nationalförsamlin-
gens palats. Här vore redan åtgärder träffade
att beskydda församlingen. Stora truppmassor
voro uppställda; krigsministern general Ca-
vaignac, general Negrier och befälhafvaren för
nationalgardet Clement Thomas ställde sig i
spetsen för den beväpnade styrkan och ren-
sade trakten omkring palatset. På den sist-
nämnde och hans stab aflossades tre skott, och
en kapten af nationalgardet blef blesserad i två
fingrar. Flera rop: Lefve Napoleon hördes;
arresteringar skedde så väl ibland dem som ro-
pade, som ibland dem som höllo upproriska tal ;
och kl. 7 var lugnet återstäldt, men hela Pa-
ris var i rörelse till sent på natten, Kl. 9
hade folkhopar samlat sig vid S:t Denis och
S:t Martinsportarna, men de skingrade sig vid
uppmaning dertill.
Detta tumult egde rum, just under det na-
tionalförsamlingen öfverlade om det ofvan-
nämnde förtroendevotum ; och Lamartine fick
deraf anledning, att, jemte meddelandet af till-
dragelsen, underrätta församlingen, att verk-
ställande utskottet ansett sig böra besluta ut-
färdandet af en förordning, som han ansåg
sig genast böra meddela församlingen. Den
var af följande lydelse:
pI följd af Art. IV af lagen den 12 Januari 1846;
samt med afseonde uppå att Carl Ludvig Napoleon
är innefattad i lagen af år 1832, som förvisar fa-
miljea Bonaparte ifrån franska området; äfvensom
att, om ock denna lag blifvit upphäfd, genom ett
beslut af nationalförsamlingen, som inlåtit bland sig
tre medlemmar af denna familj, detta beslut afall-
deles enskild natur, hvarken lagligen eller i verk-
ligheten utsträckt sig till andra medlemmar af fa-
miljen; emedan Frankrike vill grundlägga i fred
och ordning den republikanska, folkliga styrelsen,
utan att hindras deri af dynastiska anspråk af na-
tur att uppväcka faktioner och utså, om ock ofri-
villigt, imbördes kriget; och då Carl Ludvig Napoleon
två gånger gjort försök såsom thronpretendent, dröm-
mande om en republik med kejsare, det vill säga,
drömmande ett gäckerl med repubiiken (republique
derisoire) för att nyttja ordalagen i ett Senatus-
Consult af år XIII; och slutligen emadan bearbet-
ningar visa sig, hvilka hafva brottsliga syften och
kunde blifva af svåra följder om regeringen icke
vidmakthölle lagarne och sina rättigbeter — — —
förklarar verkställande maktens kommittå, att den
skall låta verkställa lagen af 4832 i hvad den rö-
rer Carl Ludvig Napoleon, ända till dess national-
församlingen beslutat upphäfvandet af denna lag.
Detta dekret väckte högst olika känslor.
Väl gafs bifall till Lamartines föredrag och ro-
pen pvive la republique!, ljödo i salen ; men
talare uppstodo, ibland andra de medlemmar
af familjen som der ega säte, för att intyga
Ludvig Napoleons oskuld och hängifvenhet till
republiken, samt Larabit och Adelsvärd, hvilka
sednare, under täta afbrott af församlingens
obelåtenhet och missnöje, sökte klandra förvis-
ningsåtgärden.
Inom franska diplomatiska kåren hafva föl-
jande utnämningar skett, nemligen: medborga-
ren Wilhelm Tell Poussin till minister hos notd-
amerikanska Förenta staterna; Humann, minister
hos kurfursten af Hessen; Breteuil legations-
sekreter i Haag, och Edouard de Bourqueney
attach vid missionen i Constantinopel.
STORBRITANNIEN.
Den tillämnade stora kartistdemonstrationen under