vt JJ, UH ULIUTURKUU OM TUIRMIGRIVS IVA BIVEM
länsmänr. Godkändes.
Bondeståndets plenum den 47 Juni.
Föredragningen af Statsutskottets utlåtande JM
494, angående föremål, tillhörande civildepartemen-
tets föredragning, fortsattes i detta plenum, hvarvid
41:e punkten föranledde en serdeles långvarig de-
batt. Utskottet hade i denna del tillstyrkt statsbi-
drag af 33,333: 46 till väganläggningar. Sahlström
ansåg allvarliga anmärkningar böra göras emot detta
förslag. Utskottet hade visserligen i många fall
dakttagit en berömvärd hushållning, men här vore
den nog långt gången. Den beviljade summan skulle
ej ens räcka till redan påbörjade arbeten, hvarföre,
och då utskottet i allmänhet tycktes med mindre
betänksamhet hafva afgjort saken, den borde åter-
remitteras, med begäran om 100,000 rår årligen,
utan någon fördelning deraf till hamnar och årens-
ningar. — Andreas Bengtsson fann äfven utskottet
hafva varit för pjaggt i detta fall, helst gom det
tillika beviljat 66,000 rdr till en jernväg. Stats-
verket finge lof att underbjelpa arbetsförtjensten i
landsorterne, och det hade ej varit för frikostigt om
alla de andra vägarna hade fått åtminstone så myc-
ket som jernvägen. — Erik Persson från Gefleborgs
län skulle instämt med dem som begärde mer, om
tillgångar funnes, men måste nu bifella punkten,
ty det vore oförenligt med en klok statshushållning
att låna på ett håll för att skänka på ett annat. —
Strindlund ville ej ytterligare höja bevillningen,
som radan måst ökas, då hittills beviljade anslag
medtagit alla tillgångar. För att handia i öfver-
enstämmelse med sina föregående beslut borde stån-
det bifalla utskottets förslag och betänka hur pass
glad nyheten om förökta pålagor skulle falla sig för
de hemmavarande. I statsutskottet vore dessutom
nyligen tillstyrkt ett anslag för missvextår, att an-
vändas till allmänna arbeten. — Många ledamöter
instämde. — Sven Isaksson, Peiter Persson i Adel-
forss och Olof Nilsson från Östergöthland talade
för bifall på grund af bristande tillgångar. — Öst-
man erkände nytian för de skjutsande af alt få
bort backarne, men bristen på medel gjorde nöd-
:vändigt att bifalla det tillstyrkta. Jemförelsen med
jernvägen hölle ej ståad, ty der vore fråga om lån,
här om anslag. — Christen Andersson ville bifalla,
först af samma skäl som bittills andragits, för det
andra emedan fördelningen af medlen vore obillig.
Malmöhus län hade föregående år erhållit omkring
5000 rdr, och af egna tillgångar fått kosta 70 å
:80,000 rdr på vägarne. — O!a Månsson och Nils
Jeppsson från Skåne talade för bifall. Likaså Rut-
berg. som yttrade, att sedan rikets ständer anslegit
450,000 rår för att hålla styr på hamnbusarne i
Stockholm, och millioner fill krigsrustningar eller
Justläger i Skåne, fann han rådligast att bifalla det
föreslagna, ehuru en betydligare summa otvifvelak-
tigt vore till landets stora gagn. — Bengt Gud-
mundsson yttrade: Man ger sitt bifall till en obe-
tydlig summa och säger att inga tillgångar finnas,
men huru skall folket vid en inträffande missvext
kunna bispringa sina fattigare likar, fom ingen an-
nan garanti äga än sina krafter, om ej staten be-
reder en möjlighet dertill? Om bovillningen blir
förökad, kommer sådant, såsom Rutberg nämnt, af
de stora anslagna summorna. Man borde dock ställa
så till att allmänna medal gifva någon direkt nytta.
Jag instämmer i förslaget om återromiss och sum-
mans förhöjning, och yrkar tillika att bestämd skill-
nad må iakttagas emellan anslag till hamn- och
vägbyggnader. Anders Gustafsson instämde, äfven-
gom f. vice talm. Per Eriksson, hvilken yrkade för-
höjning till åtminstone 66,666: 32. — Förre talm.
Anders Eriksson trodde att man, sådan ställningen
nu är, finge lof att nöja sig, och vänta till en an-
nan riksdag med bättre tillgångar. — Per Nilsson
talade äfven för bifall — Mills Persson hade rö-
stat för en större summa. Skulle ej Kongl. Moj:t
haft tillfälle utdela undsättningssummor till arbets-
företag vid inträffade missväxter, så torde de fatti-
ges belägenhet hafva varit i all måtto hjelplös.
Den fattige får dock sällan någon bjelp på anna
sätt, äfven om bevillningen blefve förhöjd. För öf
rigt skulle talaren, så länga hans län får njuta god
årsvext, aldrig afundag de orter som fått större de-
lar af ifrågavarande anslegssumma. — Gustaf Jo-
hansson yrkade summeans fördubblande. I kans ort
ser man huru fororna fremsläpas på de mest elän-
diga och backiga vägar. Der vore angeläget att få
fortsätta påbörjade förbättringar, helst Kronobergs
län ej såsom andra her sjöhamnar för varorna
transporterande. Statens tillgångar kuade lika väl
användas på förevarande sätt, som till museibygg-
nader m.m. — Vice talm. Nils Persson ansåg der
föreslagna summan kunna och böra fördubblas, utar
att befara något svårare trångmål i den allmänna
penningekrisen. — Elof Andersson från Wermland
talade för återremiss, Tobias Lind för bifall. —
Östman ansåg Intet annat böra fremhållas till svaj
åt den som klagat öfver olikheten i fördelningen
än billigheton deraf att en vanlottad ort finge me!
än en lyckligare. -Om denna punkt blefve bifallen.
borde man åtminstone yrka återremiss af den 13:e
(anslag till odlingar) på det någon annan hjelj
kunde beredas i händelse af missvexter.
Sahlström fann den största motviljan mot åter
vemiss ligga i farhågan för bevillningens ökande
Han fruktade visst lånevägen, men statens utgifte
borde ej bli så: stora som man fruktade, emedan så
väl bondeståndet som de öfrige redan afslagit många
begärda anslag. Han hoppades ock att inkomsterne
för det kommande året skulle räcka, och om bevill-
ningen emot. förmodan måste höjas, blefve det ju
äfven de rikares lott att I proportion bidraga til
Vägförbättringarne. Han önskade af Strindlund vete