vt JJ, UH ULIUTURKUU OM TUIRMIGRIVS IVA BIVEM länsmänr. Godkändes. Bondeståndets plenum den 47 Juni. Föredragningen af Statsutskottets utlåtande JM 494, angående föremål, tillhörande civildepartementets föredragning, fortsattes i detta plenum, hvarvid 41:e punkten föranledde en serdeles långvarig debatt. Utskottet hade i denna del tillstyrkt statsbidrag af 33,333: 46 till väganläggningar. Sahlström ansåg allvarliga anmärkningar böra göras emot detta förslag. Utskottet hade visserligen i många fall dakttagit en berömvärd hushållning, men här vore den nog långt gången. Den beviljade summan skulle ej ens räcka till redan påbörjade arbeten, hvarföre, och då utskottet i allmänhet tycktes med mindre betänksamhet hafva afgjort saken, den borde återremitteras, med begäran om 100,000 rår årligen, utan någon fördelning deraf till hamnar och årensningar. — Andreas Bengtsson fann äfven utskottet hafva varit för pjaggt i detta fall, helst gom det tillika beviljat 66,000 rdr till en jernväg. Statsverket finge lof att underbjelpa arbetsförtjensten i landsorterne, och det hade ej varit för frikostigt om alla de andra vägarna hade fått åtminstone så mycket som jernvägen. — Erik Persson från Gefleborgs län skulle instämt med dem som begärde mer, om tillgångar funnes, men måste nu bifella punkten, ty det vore oförenligt med en klok statshushållning att låna på ett håll för att skänka på ett annat. — Strindlund ville ej ytterligare höja bevillningen, som radan måst ökas, då hittills beviljade anslag medtagit alla tillgångar. För att handia i öfverenstämmelse med sina föregående beslut borde ståndet bifalla utskottets förslag och betänka hur pass glad nyheten om förökta pålagor skulle falla sig för de hemmavarande. I statsutskottet vore dessutom nyligen tillstyrkt ett anslag för missvextår, att användas till allmänna arbeten. — Många ledamöter instämde. — Sven Isaksson, Peiter Persson i Adelforss och Olof Nilsson från Östergöthland talade för bifall på grund af bristande tillgångar. — Östman erkände nytian för de skjutsande af alt få bort backarne, men bristen på medel gjorde nöd:vändigt att bifalla det tillstyrkta. Jemförelsen med jernvägen hölle ej ståad, ty der vore fråga om lån, här om anslag. — Christen Andersson ville bifalla, först af samma skäl som bittills andragits, för det andra emedan fördelningen af medlen vore obillig. Malmöhus län hade föregående år erhållit omkring 5000 rdr, och af egna tillgångar fått kosta 70 å :80,000 rdr på vägarne. — O!a Månsson och Nils Jeppsson från Skåne talade för bifall. Likaså Rutberg. som yttrade, att sedan rikets ständer anslegit 450,000 rår för att hålla styr på hamnbusarne i Stockholm, och millioner fill krigsrustningar eller Justläger i Skåne, fann han rådligast att bifalla det föreslagna, ehuru en betydligare summa otvifvelaktigt vore till landets stora gagn. — Bengt Gudmundsson yttrade: Man ger sitt bifall till en obetydlig summa och säger att inga tillgångar finnas, men huru skall folket vid en inträffande missvext kunna bispringa sina fattigare likar, fom ingen annan garanti äga än sina krafter, om ej staten bereder en möjlighet dertill? Om bovillningen blir förökad, kommer sådant, såsom Rutberg nämnt, af de stora anslagna summorna. Man borde dock ställa så till att allmänna medal gifva någon direkt nytta. Jag instämmer i förslaget om återromiss och summans förhöjning, och yrkar tillika att bestämd skillnad må iakttagas emellan anslag till hamnoch vägbyggnader. Anders Gustafsson instämde, äfvengom f. vice talm. Per Eriksson, hvilken yrkade förhöjning till åtminstone 66,666: 32. — Förre talm. Anders Eriksson trodde att man, sådan ställningen nu är, finge lof att nöja sig, och vänta till en annan riksdag med bättre tillgångar. — Per Nilsson talade äfven för bifall — Mills Persson hade röstat för en större summa. Skulle ej Kongl. Moj:t haft tillfälle utdela undsättningssummor till arbetsföretag vid inträffade missväxter, så torde de fattiges belägenhet hafva varit i all måtto hjelplös. Den fattige får dock sällan någon bjelp på anna sätt, äfven om bevillningen blefve förhöjd. För öf rigt skulle talaren, så länga hans län får njuta god årsvext, aldrig afundag de orter som fått större delar af ifrågavarande anslegssumma. — Gustaf Johansson yrkade summeans fördubblande. I kans ort ser man huru fororna fremsläpas på de mest eländiga och backiga vägar. Der vore angeläget att få fortsätta påbörjade förbättringar, helst Kronobergs län ej såsom andra her sjöhamnar för varorna transporterande. Statens tillgångar kuade lika väl användas på förevarande sätt, som till museibyggnader m.m. — Vice talm. Nils Persson ansåg der föreslagna summan kunna och böra fördubblas, utar att befara något svårare trångmål i den allmänna penningekrisen. — Elof Andersson från Wermland talade för återremiss, Tobias Lind för bifall. — Östman ansåg Intet annat böra fremhållas till svaj åt den som klagat öfver olikheten i fördelningen än billigheton deraf att en vanlottad ort finge me! än en lyckligare. -Om denna punkt blefve bifallen. borde man åtminstone yrka återremiss af den 13:e (anslag till odlingar) på det någon annan hjelj kunde beredas i händelse af missvexter. Sahlström fann den största motviljan mot åter vemiss ligga i farhågan för bevillningens ökande Han fruktade visst lånevägen, men statens utgifte borde ej bli så: stora som man fruktade, emedan så väl bondeståndet som de öfrige redan afslagit många begärda anslag. Han hoppades ock att inkomsterne för det kommande året skulle räcka, och om bevillningen emot. förmodan måste höjas, blefve det ju äfven de rikares lott att I proportion bidraga til Vägförbättringarne. Han önskade af Strindlund vete