gande till Tyskland, hotades icke den europeiska
jemvigten, men väl genom Tysklands upphöjande
ur ett sjunket folkrättslöst statsförbund till en mäk-
tig och aktad enhet. Och för detta pris måste
jemvigten gifvas till spillo: derföre; ville Tyskland
gifva sin sista blodsdroppe. Den som i denna sak
lade vigt på Tysklands söndring, uppgjorde falsk
räkning. Tyskland skall för Slesvig Holstein stå,
och icke falla; utan segra! (Uwhålligt bifall).
En annan talare, Jordan från Berlin, begärde
följande amendement till utskottsbetänkandet: Na-
tionalförsamlingen fordrar räkenskap öfver skälen
för återtåget från Jutland och Norra Slesvig. V.
Raumer från Berlin redogjorde utförligt för Eng-
lands, Rysslands och Preussens förfarande i denna
sak. Rysslands sändebud i Berlin hade hotat med
krig, om ej Jutland och Nordslesvig utrymdes. Nu
vore redan nordisk allians mellan Danmark, Sve-
rige och Ryssland afslutad; 16,000 man svenskar
stodo redan i beredskap att gå öfver till Fyen.
Preussen hade i Slesvigska saken gjort allt som
ståt: i dess makt; men det behöfde sina trupper
v:d östra gränserna, om det ej villa se sig öfver-
svämmadt af ryssar, ända till Odern. Enthusias-
men vore skön, men endast dermed vinner man
inga bataljer o. s. v. Falk från Slesvig fordrade
att bland fredsvilkoren inginge upphäfvandet af
sundska tullen. Vogt från Giessen påstod alt ut-
skottsbetänkandet vore för lamt; ingenting nämn
des deruti om danska flottans delning. då den
borde rätteligen till häiften tillhöra hertigdömena;
åfvenså nämdes ej något om sundstuliers upp-
häfvandes. Jakob Grimm föreslog att national-
församlingen måtte förklara 4:0 Kriget med Dan-
mark fortsättes tills Tysklands fulla rätt till hela
Slesvig erkännes. 2:0 Tyskland skall aldrig, hvar-
ken i denna, eller någon annan sak, fördraga främ-
mande inblandningr.
-— Utdrag af ett bref från IVien den
11 Juni. Som jag förmodar att ett bref här-
ifrån af en landsman kan intressera tit., vill
jag i korthet nämna några preseintryck) här-
städes. Det första är att alla gatuläggare
hafva arbete öfver öronen, ty Wienarne hafva
upprifvit gatorna i halfva staden. Man ser här
en mängd ungdom med släpsablar vid sidan,
likasom i Berlin, och det är de som styra sta-
den. Ett slags provisorisk regering är inrät-
tad på universitetet, och det är studenterna
som derifrån regera allt, ända till national-
gardet, som bär räknas till omkring 60,000.
Staden är för öfrigt såsom död. Man ser icke
en. enda seigneur, af hvilka det förr öfverflödade;
inga ekipager — kanske derföre att man ej
kan åka — inga affärer göras. Kejsaren vän-
tas om onsdag tillbaka; man räknar på hans
återkomst för alt se affärerna förbättrade,
men denna väntan bedrages troligen; det blir
ej derföre bättre, ty ställningen är långt ut-
öfver hans förmåga att ställa tll rätta, och
den kamarilla, som omgifver honom, hvar-
ken kan eller vill göra något som liknar en
koncession, Om Österrike går förloradt, så
har det att tacka sin aristokrati derför. Den.
har ingenting velat se, ingenting höra, och
underhåller ständigt den stackars kejsaren i
illusioner, som icke kunna realiseras. Detta
är skada, ty österrikarne äro i sanning elt
godt folk.
DANMARK.
Jutska ständerna - församlade sig den 43 dennes
Kammarherren von Sponnreck är kongl. kommissarie.
och förklarade sammankomsten öppnad. Församlin-
gen beslutade genast, att dess öfverläggningar skulle
hållas för öppna dörrar. Biskop Möler, såsom ål-
derspresident; anmodade församlingen att välja em-
betsmän; och derpå valdes till president etatsrådet
Schouw, och vice president, assessoren i högsta rätt,
Bremen. Tacksägelseadresser till konungen och till
armesn beslutades och utarbetades skyndsamt af en
kommitt. Vid församlingens nästa sammanträde
biföllos dessa adresser. Den till konungen uttrycker
en varm fosterlandskärlek och vilja att uppoffra allt
för en hederlig, för Danmark gagnlig fred. Deref-
ter förklarar församlingen sin erkänsla och tillgif
venhet för konungen och sit! förtroende för han:
regering; tackar Hans Maj:t för det han gjort folkets
sak till sin egen och, slutande sig tiil folket, omgil-
vit sig med en ministåör, hvars uppdrag det är, näst
efter att undertrycka upproret och motstå den yttre
fienden, att grundlägga folkfriheten genom ett o-
ryggligt förbund, hvartill församlingens förhandlin-
ar nu äro förberedelser.
Adressen till krigshären är ganska vacker. Derl
ttras:
7 Wiborgs ständerförsamling helsar Danmarks tapp-
ra land och sjökrigare!
Vi samlas till fredens verk; men edert mod tryg-
gar våra företag och uppmuntrar våra sinnen. J
ären rikets värn och folkets stolthet.
För dem af eder, som vända hem med seger,
har det tacksamma fiderneslandet ärans lön.
pFör dem af eder, som falla i striden, blomstrar
minnets aldrig vissnande krans; j skolen vara eder
ätts oförgätlige heder.
Om någon aäf eder skulle oroas af tankan, hvad
det skall blifva af hans älskade, då han, försörjaren
faller undan, så tänke han blott åter uppå, att han
icka lemnar dem hjelplösa; ty han gifver dem Dan-
mark som arf, och det är ett arf och en skuld,
som aldrig skall frångås, så länge i Dannemäns bröst
fiones ärlighet och tacksamhet. Samma tacksam-
bet skall bära frukt för den, som kriget gjort oför-
mögen till fredens sysselsättning, o. 8. V.
Amiralitetsrätten har d. 44 Juni prisdömt preus-
siska skeppan Charlottas och Theresa från Meme!,
Marie från Wolgast, samt Pilot från Rygenwalde;
alla med sina laddningar.
Den 43 Juni gick svenska eskadern, bestående af
nio krigsfartyg, genom Sundet norrut.