(Insändt.)
ETT OCH ANNAT OM KONGL. MUSIKALISKA
AKADEMIEN.
Det är en erfarenhet, ingalunda ny i vårt kära
fädernesland, att, om man vill ha någonting rätt
ångsamt, ensidigt eller bakvändt uträttadt, så be-
höfver man för detta ändamål endast tillsätta enl
kommitte eller upprätta en akademi. Huru långt
. ex. är det kommet med den ordbok öfver svenska l
språket, hvilken svenska akademien af sin instiftare
ick uppdraget att utarbeta, hvilka märkvärdiga re-
sultater har landtbruksakadamiens och i vissa fall
de fria konsternas verksamhet åstadkommit? Hvilka
stora agronomer har den förra bildat, hvilka ut-
märkte arkitekter t. ex. den sednare? Men om dessa
akademier icke utöfvat något öfvervägande infly-
tande på snillet, konsterna och landtbruket, så fin-
nes dock en bildningsanstalt, som jemförd med del
nyssnämnda icke uträttat det ringaste; jag menar
musikaliska akademien. Det finnes mig veterligen
ingen utmärktare tonkonstnär, som i denna grund-
lagt sina kunskaper och sin färdighet; den har ej
ens att uppvisa en enda musikelev, som höjt sig
öfver medelmåttan — och likväl kan man ej neka,
att svensken eger både öra och sinne för musiken,
samt såsom bevis derför åberopa många aktnings-
värda namn, ej mindre af bortgångna än ock ännu
lefvande sångare och musici. Hvadan kommer då
egentligen detta beklagliga förhållande, hvad är or-
saken att ingen mästare i denna vackra, upplyf-
tande, på bildningen och sederna så mäktigt inver-
kande konst, hittills utgått från denna skola, och
om än fordringarne i detta afseende, i betraktande
af det ringa statsanslag akademien årligen uppburit,
vore öfverdrifna, hvarföre har likväl så mången fu-
skare eller dilletant derifrån blifvit vi.sordad ega
kunskaper och skicklighet dem han i högsta grad
saknat? Eller, om det tillåtes en annan fråga, som
går något mer rättfram på saken: hvarför har mu-
sikaliska akademien i Stockholm, i stället för att
grundlägga djupa studier och utveckla en mera ovan-
lig skicklighet i harmoniens sköna konst, verkat all-
deies motsatsen, gynnat ytligheten och nästan ute-
slutande ansett som sitt högsta problem — bildan-
det af några medelmåttiga organistelever.
Svaret på alla dessa frågor behöfver, för att und-
vika al vidlyfiighet och ändock icke sakna sin öf-
vertygande bevisning, såsom anledning till dessa be-
klagliga och ömkliga förhållanden, endast fästa upp-
märksamheten derpå, att detta vetenskapliga institut
för det första aldrig haft någon verklig musikus till
styresman, och för det andra, att lärarepersonalen,
med undantag af några få aktade individer, bestått
af kompletta odågor, de der saknat ej mindre den
för undervisningens behöriga gång högst nödiga theo
Locka underbyggnad, än ock den praktiska färdig-
eten.
Det torde derföre icke vara ur vägen att något
litet blicka inom detta bildningens tempel, der un-
der anförande af en bland jurister erkänd musikus
och bland musici erkänd jurist uppspelas rätt sDYgga
themata. Huru stilla man än trott sig stryka sina
drag, har likväl en och anpan ton kommit till förf.
öron, och af deppa anledning har ban icke velat
underlåta att på ett och annat ställe göra sina för-
frågningar för att få reda på tonarten. Huru han
lyckats härutinnan, kan inhemtas af de upplysningar
han härmed har äran lägga urder allmänhetens
ögon och tror sig göra så väl staten en tjenst der-
med, att ban i sin rätta belysning framställer ifrå-
gavararde akademi, gom isynnerhet den musikaliska
konsten.
Hvilka konsiderationer, som vållat att de stora
tidniogarne icke upptagit de flerfaldiga gånger I
Iandsortsbladen förekommande, mot Kongl. Musika-