lande och arbetsplanensuppstäilning, att det näs, som
sammanbinder staden med Södermalm, fordom varit
en af klappersten och sand bildad naturlig fördäm-
ning mot Mälaren, visat sig vara alldeles oriktig; ty
all den rensning, som från vattenytan ända till 43
fots djup derunder blifvit förrättad, har endast be-
stått af sten, grus, tegel och andra fyllningsämnen,
blandade med jern- och trädarbeten, samt ett icke
obetydligt antal kanonkulor; det är således intet
tvifvel underkastadt, att hela bredden mellan södra
bergen vid j-rnvågen och Räntmästaregränd, vid
Stockho!ms anläggning varit ett öppet sund med 30
å 40 fots djupt vatten och Målaren, före samma tid,
att anse som en vik af Saltsjön. Stockholm den 44
Mars 1848. N. Ericsson.
(Insändt.)
Utdreg ur ett bref från landsorten.
Ibland alla de märkvärdiga händelser och förbål-
landen, hvilka inträffat detta underliga år 1848, är
ej det minst märkvärdiga den ställning Sverige in-
tagit i sin yttre politik.
Få år hafva förflutit sedan Carl Johans bortgång,
denna furste, dynastiens stiftare, som trodde sig sä-
kert grunda Sveriges framtida lycka och säkerhet
genom ett politiskt system, som tryggade dess neu-
tralitet.
För detta neutralitetssystem offrades Pommern,
måhända Finland; — ja, kanske äfven möjligheten
af ett fastare föreningsband med Norge, än det när-
varande.
Vi erna ej nu ingå i pröfning om denna politik
var rigtig; men Sverige fick på allt sätt dyrt be-
tala den, ej minst genom uppoffringen af gamla in-
rotade nationalsympathier. Uaderligt är ej der-
före, att Sverige nu, sedan dessa offer en gång blif-
vit bragte, önskar få njuta någon frukt af desamma.
Hvem hade imedlertid kunnat ans, att denna
Carl Johans statskonst skulle så snart sättas till sitt
inre värde i fråga, och det vid den första och min-
sta anledning till krig. Neutraliteten står på spel
genom svenska armeens koncentrering och dess öf-
vergång till Fyen, hvilken demonstration, genom tu-
sen förvecklingar (t. ex. någon famös befälhafvares
hetsighet), kan föranleda krigsfacklans tändande öf-
ver hela Europa.
År då denna demonstration nödvändig eller ens
nyttig? Nödvändig är den ej — låt dem som bör-
jat kriget, utan att försöka underhandling, sjelf ut-
föra det. Nyttig är den ej en gång för Danmark,
som deraf kan förledas att stämma sina påståenden
för högt. Kunna vi vinna någonting derpå? Eröf-
ringar äro ej tidsenliga. Månne dynastiska förde-
lar? Gud förbjude att några sådana komma ens
i öfvervägande. Februarirevolutionen i Paris har
gifvit klaven till furstars och folks ömsesidiga ställ-
ning. Man säger att tyskarna skulle kunna först
eröfra hela Danmark, sedan Skåne, och således äf-
ven hota vår sjelfständighet. Risum teneatis amici,
se der ett förutseende! se der en försigtighet! — som
äfven kunde bli ordspråk. Iden är stor, i sanning
stor som en väderqvarn.
Man säger vi skola understödja våra stamförvand-
ter; ingen kan dock säga, hvem som har rätt i frå-
gån, och äro vi ej äfven af samma stem som Ty-
skarna? Låt dem, som gjort de skandinaviska löf-
tena vid brorskålarne i Köpenhamns ridhus, lösa
dem.
Månne de stora magterna anse en beväpnad in-
tervention nödvändig? Hvarföre uppträda de då ej
sjelfva? Månne vi svenskar ej just nu gifva en fö-
reställning om fabeln: Katten och Kastanjernar?
Månne grannen i öster ej nu i mjugg skrattar öf-
ver sin fiot att ha fastläst de svenska krafterna vid
ett onyttigt företag, till hvilket de smickrat oss
fram, och således hindra oss att framdeles taga ett
sfjelfständigt parti?
Hvad kunna vi deremot förlora? Allt, ty vår
tappra armåe kan ej strida emot öfvermagten. O-
aktadt man rffictellt förklarat, alt svenskens vana
är ej att räkna sina fiender, att om Sveriges Ko-
nung sätter sin ära i pant, så är det svenska
folkets skyldighet ait återlösa densamma; samt
alt bakom hvarje ord bör stå en man), så står
dock Napoleons sats qvar, att lyckan åtföljer de
stora bataljonerna. Hvad kan armbens återkomst,
slagen och demoraliserad, ha för inflytande i npär-
varande tidpunkt? Säkert är att en sådan här, som
den vi nu ha, skapas ej i en hast. Det verkliga
behofvet af densamma kan snart komma, och då
är ångern öfver dess lättsinniga uppoffrande för sen.
Visserligen säger man att vår handel ej skalllida
genom våra demonstrationer. Man säger sig ha
förklarat vilja fortsätta bandelsrelationerna, osktadt
desamma. Samma vishet ligger i denna mening,
som i försigtigheten att vilja förebygga Tyskarnas
eröfring af Danmark och Skåne. Liksom hamdel
och kredit af en diplomatisk not kunde tryggas och
uppehållas! Ställningen på platsen är bästa beviset
på det afssende man fästat dervid. Nej, handel
och rörelse, redan skakade, afstanna ytterligare, för-
lagerna försvinna och arbetares svårighet vexer att
ärligen förtjena sitt bröd. - Hvad kan ställningen
landet deraf blifva?
) Sveriges underhandlare får härvid icke vara prat-
sjuk!
— tv —
(Insändt.)
ETT OCH ANNAT OM KONGL. MUSIKALISKA