den tiden — ärligt, då de motsatte sig de danske:
öfvertag, och det var icke blott för syns skull, som
Christian IV och hertig Filip måste låta välja sig
Deremot var det en öfverträdelse af föreningsvilko-
ren, när Christian IV, genom ett edikt af kejsaren
46087 lät förklara regeringsformen i Slesvig-Holstein
för ärftlig. Konung Christian hade alltför stor ka-
raktersfasthet, för att låta afskräcka sig genom pro-
.ester, heter det, och intet gjorde dem mera mod-
ösa, än danska rytteriet och fotfolket, som hemli-
gen blifvit öfverförda från Fyen till Slesvig. Kan
man undra öfver att hertigdömena sökte hjelp utri-
kes? De funno den i Sverige, som två gånger fick
Holstein-gottorparne förklarade för suveräna.
8) Knappt halftannat århundrade efter konung
Christian IV:s nyssnämnda våldsgerning, anföll Dan-
mark den svenska konungen, Carl X Gustaf, miss-
ledd genom ett falskt rykte, att han hade förlorat
stt fältslag i Polen; men kriget slutade dermed att
den svenska konungens svärfader, hertigen af Hol-
stein-Gottorp, som fåfängt hade mäklat emellan de
stridande, blef förklarad suverän, hvilket bekräfta-
des för hans son, Christian Albrecht. (1658, 1660.
9) Men det var denne samme Christian Albrecht,
iom af Griffenfeldt blef lockad in till ett samtal i
Rendsburg, hvarest man tvsang honom att under-
.eckna en förlikning, enligt hvilken han skulle öf-
verlåta 4000 man i dansk tjenst, mottaga inqvarte-
ing af danska troppar och inrymma Tönningen åt
lanskarne,. Det var detta Tönningen, hvars fäst-
ningsverk konung Christian V lät rifva följande året,
medan han icke kunde hålla garnison derstädes.
Det var denne Christian Albrechts andel af Slesvig,
som Christian V, för att tillfredsställa en länge närd
hämdlystnad,, följande året tog i besittning. Vis-
jerligen mellankommo andra makter, och yrkade
rertigens återinsättande; men i hela 40 år förstod
lanska konungen att, med tillhjelp af 50,000 man
och en rad upprörande obilligheter, förhala denna
iterinsättelse, till dess att Danmark blef af England,
Holland, Sverige och Braunschweig tvunget till för-
ikningen i Altona (1689). Sådant passade sig rätt
äl för en konung, hvilken hade låtit härja i Skåne
ina fordna undersåtares land, för det att han icke
näktade återeröfra det.
40) Endast tio år hade förflutit, 4å Danmark slog
ig ihop med Ryssland, om att stycka Sverige; och
letta skulle då först kännas af den storsinnade Fre-
Irik af Zweibräcken, Carl XII:s svåger och vän,
jeneralissimus öfver de svenska tropparna i Tysk-
and; hertig Fredrik IV af Holstein-Gottorp. Men
varl XII inkastade några bomber öfver Köpenhamn,
ill minnesbeta om det kränkta Altona-fördraget,
ch genom freden i Travendal (1700) insattes her-
igen af Holstein-Gottorp åter i alla sina rättighe-
er, såsom att hålla armå, anlägga fästningar, ingå
raktater.
— — Carl XII föll, och med honom Holstein-
roitorp (1720). England garanterade, 1720, Slesvig
t Danmark; ty äfven engelska konungshuset hade
arit hotadt af friherre Görtzs planer. Hertigen
lyttade alltså från Slesvig till Kiel. Så går det till
krig. Men må man likväl för alltiog icke här,
åsom DIsraeli i parlamentet, tala om ett rättvist
rigo, ej heller, såsom den norske riksarkivarien
ange, om ett förbrutet län för ett furstehus, som
vå gånger varit förklaradt suveränt, sista gåpgen
ör endast 20 år sedan.
Men några rader i grefve Stenbocks röfvade bref-
exling var den grund, som konung Christian V
beropade, för att fråndöma en af honom sjelf er-
änd suverän sitt rike. rf