dragit at en zommitlie, nvari I d. regeringsie-1;
damoten Albert var ordförande.
Vid da undersökningar, som blifvit anställda an-
gående oroligheterna i Rouen, Lille, Elbeuf, Lyon
m. fl. städer i Frankrike, under de sednare två må-
naderna, har det visat sig, att de så kallade repris
de justice eller för brott straffade och sedermera
frigifne personer öfverallt dervid haft en betydande
andel och hållit -sig framme. Dessa menniskor,
hvilka befinna sig utom det öfriga samhället och
hvilkas hatfulla känslor förbittrats gesom berörin-
gen med de låga och nesliga passioner och tankar,
som dväljas i fängelsernas atmosfer, hafva börjat
väcka allvarsamma bekymmer för lugnet i de en-
skilda husen. Vana vid lättjan och beherrskade af
en förderfvad instinkt, samt oförmögna att tygla sina
begär, utgöra de en serskild klass med sina egnalt
behof, mad ett språk, moral och seder för sig sjelfva. !.
Uti Paris ensamt lära de utgöra omkring 10,000.
Flere tidningar yrka bäftigt på verksamma åtgärder
för allmänna säkerheten emot dessa monniskor, från
polisens sida, som under den sista tiden varit des-
organiserad.
N iuionslförsamlingen har enhälligt bifallit att
på dagordningen uppi2ga en föreslagan uppma-!
ning till verkstäållande kommitteen, om attla
fortfarande tsga till rättesnöre för sina åtgärdera
N
a OM fö hr
—
Av -
FR oh
följande af församlingen uttryckta önskningar,
namligen: broderligt förbund med Tyskland;
återställandet ef ett fritt, sjelfständigt Polen
samt Italiens befrianden.
Under den 28 skrifves från Par:s, att arbe-
tarne i nationalverkstäderna iogiva sto:t be-
kymmer, emedan deras anspråk bestindigt ste-
gris och en oroande jäsning i sinnena hos dem
under hålles. Regeringen hade nödgats aflägsna
Enila Thomas, som ver direktör vid dessa verk-
städer, och det utspreds att han blifvit arreste-
rad. Detia hade vållat en gådsan uppståndel:e
inom dem, att nationalgardet den 17 måst sam-
manksallas och nationalförsamlingen förklarat att
300 ledamöter, under Armand Marrasvs ord-
förande, sktulie förblifva tillssmman. Hr Leon
Laianne hade blifvit direktör efter Thomas; men
arbetarne, som hafva det sjelfsvåld, att de icke
en gång all: infisna sig i nationalserkstäderna
fastän de aflönas, hafva till och med misshand-
lat de uppsyningsmän, som blifvit tillsatte att
hålla uppsigt öfv:r dem, och man misstror att
han icke kan vinna gehör.
Sommar dag hade i nationalförsamlingen fö-
rekommit en mastioa af hr Lon Faucher, att
anslå 740 miliioner fr. till jordplaneringar, med ll
flere arbeten vid jeravägslinier; och motionärens
yttrinde vid öfverläggningen derom, reddelels
vi här, såsom i mycket upplysande om förhål-l
landena med nationalverkstäderna: s
sEfter det sätt, hvarpå församlingen emottagit!
mitt förslag, tror jag det ej vara af nöden att ingå
i långa utvecklingar af dstsamma. De nationalverk-s
städer, som efter revolutionen blifvit anlagda om-la
kring hufvudstaden, och under den kris och stag-!;
nation, hvari näringarne och bandeln befunno sig, L
gifvit nödvändiga tillgångar åt arbetarne, hafva blif-
vit en kräfta för näringslifvet och handeln, ochP
lägga för närvarsnde de största hinder i vägen för Å
återgång till det varliga arbetet; de uitömma sta-lE
d
b
h
ö
ö
Pa AA Mm mm BM An - - Ms - mt
- mm - AM KR BE
tens finanser, de medtaga 240,000 francs hvarje dag,
6 millioner per månad och 79 millioner för ett år.
Man kan icke utan en smärtsam känsla se denna
ofantliga förspillning af kraft och penningar, hvil-
ken är helt och hållet improduktif.
De reåliga och vältänkande arbetarne äro de, som
främst bland alla fördömma detta tacklösa arbete, !
som icke ens har förtjensten att dölja, att det är!n
en allmosa; de känna sig förödmjukade af att emot-l.A
taga statens penningar, utan att förtjena dem.lp
(Bilall.) :
Dessutom bidrega nationalverkstäderne att spridal.
oordning inom den enskilda industriens arbeten.
Sådana dess verkstäder äro, utgöra de i sjelfva ver-
ket endast en belöning gifren åt lättjan och håg-
lösheten.
Efter de behöfvande, som anmäla sig för att ut-
bekomma sin del af understödet, komma sådana,
som hafva utvägar att lifnära sig. Det är på detta
sätt som 30 å 40,000 frivilliga lättingar på kort tid
ökat det redan ofantliga antalet af dem, som lågo
staten till last. Detta är en förfärlig börda, som
hotar att snart förstöra all kraft och verksamhet
hos arbetet i Frankrike.
Det är omöjligt att denna ställning kan läpvgrelst
fortfara. n
Om staten är nödsakad att göra uppoffeingar, må
de åtminstone ej göras för att förstöra produktionen.
Om mean sade eder, att en arm af 420,000 man
låg utanför Paris portar, skulle detta visserligen in- z
gifva eder bekymmer; och likväl erbjuder en arme b
garantier genom sin sammansättning: den har sinaju
stadgar, sin disciplin, sin fana. En industriell arme lr
af 120,000 man, som icke har några chefer, eller!
ock hemliga, är vida farligare. Det är en massa, f
som är färdig att fö.etaga hvad gom helst, och kan S
äggas till allt: de som vilja konspirera, skola der
alltid finna bjelptrupper. Om de män, som syssel-
sättas vid nationalverkstäderno, icke ännu blifvit en
armå för upproret, om allt hittills stannat vid sam-
mankomster, hvilka redan, man miste tillstå det,
gifva nog skäl till oro, så måste sådant tillskrifvas
den goda andan hos folket, alltför moraliskt, a!ltför
upplyst, för att lyssna till anarkiens ingifvelser.
Men om nationalverkstädeine icke omedelbart
störa tryggheten, så undergräfra de den dock, och
snart skola vi måhända se dessa män öfverlemna
sig åt förderfliga ingifvelser, och blifva republikens
pretorianer. Regeringen och nationalförsamlingen
hafva ej lemnat detta ämne utan uppmärksamhet. u
J hafven beviljat ett temporärt anslag af 3 millio-5
ner för nationalverkstäderne; men detta afbjelper6
ej svårigheterna. Man måste utan dröjsmål upplösa d
denna stora menniskomassa, men derjemte måste man hb
sörja för, att arbetarne finna utvägar till sysselsätt-
ning.
Staten bygger flera stora jernvägslinier, och der
kunna alla dessa armar användas. Jag föreslår icke
en py utgift, jog föreslår ingenting annat, än att
förvandla en improduktif utgift till en produktif.
Da 10 millioner, som jag ämnar föreslå att använ-
das för jernvägsanläggningar, skulle ganska snart
åtgå, utan att lemna ringaste vinst, om hvad som
nu sker med nationalverkstäderne fortsattes. Jern-
vägarne äro den verkliga mnationalverkstaden, den!
enda, som kan blifra produktif. (Lifligt bifall.) d
Medborgare representanter! låtom icke denna pau-?!
perismens kräfta, som fräter oss, utvidga sig; låtom fö
icke vårt fäderneslands redliga arbetare förvandlas!d:
till Jazzaroner. (L fligt bifall.) Må alla de, som ickelm
finna sysselsättning vid den enskilda industrien, fåltö
en plats i denna fredliga armå af arbetare. (Gan-b:
ha
-
Pp SP a HH br mm
st
re
bi
di
si
ska bra! ganska bra!) ti
STORBRITANNIEN. .
Eondon den 26 M:j. Toriss, som hafva gjort P
allt sit till för alt genom interpailationer i par- )