våra Skandinaviske bröder ville stå oss biikam-
pen mot Getmanerne; och -betyde!sen af denna
önskan blir ännu märkligare genom tillägget: men
vi vilja icke, att stormakterna skola genom en
skiljedom afgöra sakenp. Danskarnas önskan och
anspråk är således, om vi icke missförstått uttryc-
ken, att Sverge helt simpelt, utan att vidare tänka
på följderna, skall afhugga rättsfrågan med svärdet
och göra gemensam sak med dem, likasom om det
vore frågan om Sverge sjelf. För detta anspråk
anföras inga andra skäl eller förpligtelser, än det
Skandinaviska brödraskapet.
Sådana yttranden som de här ifrågavarande tor-
de vi, när man sammanlägger dem med andra, så-
som det förut citerade: bara Svenskarna först en
gång slagits i ledet tillsammans med oss, så få de
sedan hålla uto, torde visa huruvida en öfverdrif-
ven farhåga eller en nödig omtänksamhet legat till
grund för de önskningar, Aftonbladet tagit sig fri-
heten framställa och upprepa, och hvilka vi ännu
en gåog anse oss böra förnya, då Danmark icke
synes böjdt till medgifvande af några vilkor å sin
sida; nemligen att yttra att Sverge icke måtte gå
ett steg längre, än hveartill det förbundit sig ge-
nom regeringens not. Ty man ser nu att Dan-
skarnas diktan och traktan, här tydligen uttalad af
professor Schouw, framförallt går ut på att om
möjligt förmå svenska regeringen att frångå den i
noten till Preussen tillkännagifna föresatsen, att icke
blanda sig i sjelfva Slesvigska frågan.
Måtte man, ännu en gång, icke låta förleda sig
alt lyssna till dessa försök! För öfrigt kunna ju
icke finnas mer än två sätt att slita tvisten. Det
ena är genom en skiljedom eller bemedling; der-
vid ingenting lärer hindra Danmark att bevaka sitt
intresse på diplomatisk väg, att förklara sig nöjdt
med beslutet eller icke, och att för egen räkning
handla så, som det finner för godt. Att Danskarne
icke precist tycka om detta sätt kan väl vara för-
klarligt, emedan en möjlighet finnes att de måste
afstå något af sina anspråk, ehuru det är all an-
ledning att antaga, att hvarken England, Ryssland
eller Frankrike kunna hafva något intresse att emot
rättvisan förstora Tysklands makt på Danmarks be-
kostnad. Det andra sättet är att med vapenmakt
nu genast söka tvinga hela Slesvig att underkasta
sig konungens af Danmark påbud om Slesvigs skil-
jande från Holstein och införlifvande med Dan-
mark. Men om Danskarne föredraga attäfventyra
denna sednare utväg; må de då äfven försöka att
hjelpa sig sjelfva, och ingalunda fordra att Sverge
skall slösa sina söners blod, och blottställa Europa
för en allmännare krigslåga, blott för den proble-
matiska ideen af en nationalitetsförening, hvarom
ingen ännu kan veta, om den ej slutligen reduce-
rar sig till en skuggbild.
Medan här ofvannämnda opinionsyttringar fram-
träda i Danmark, hålla tyskarne i Slesvig å sin sida
lika ifrigt på hvad de påstå såsom sin rätt. Uti
ett bref från Slesvig i Hamburger-Korrespondenten
för i onsdags heter det: Ingen furste af det slesvig-
holsteinska regenthuset är berättigad till en förminsk-
ning af dessa länder, och således ej heller Fredrik
den sjunde. Statsurkunderna af 1460, 1578, 1650
och 1658 stå bestämdt emot en sådan åtgärd. — Li-
kasom i Jutlands städer, skall också tonen i Köpen-
hamn vara mycket fiendtlig mot oss. Danskarne
tro verkligen, att de hafva rätt, att vi ej äro annat
än insurgenter, samt att dynastiska intressen leda
oss. Det sunda menniskoförståndet synes der hafva
kommit på afvägar. Medan vi nemligsn städse ta-
lat om vår gamla rätt till sjelfständighet och oskilj-
aktighet, visa de tre olika vägar, hvilka Danmark
följt inom 2 år — sedan 1846 — för att inkorpo-
rera Slesvig, att det icke har någon rättsgrund för
sin åsigt, och att den danska kongelovens princip,
det rena godtyckes, varit den enda normen för dess
handlingssätt. Man tänke först på tillskepandet af
en dansk enhetsstat, sedan på beslutet af den 28
Januari om gemensamma ständer, och slutligen på
kungörelsen om ett danskt-slesviskt rike med Hol-
steins uteslutande, för att icke nämna den fixa
iden, att devpna inkorporation redan skulle blifvit
fullbordad år 1721.
fmm————