blifvande historiska forskaren åtskilliga punkter, som kunna förtjena att icke alldeles förbises. En sådan är, att samma stånd, som erbjuder en anblick af mellan 4 och 600 närvarande ledamöter, när det är fråga om den Fryxellska medaljen eller något annat lika högvigtigt ämne, nu sednast, vid frågan om tulltaxans pröfning, i medeltal icke räknat mer än 30, .40 å 50 iedamöter tillstädes, såsom summan af voteringssiffrorna utvisar; den andra omständigheten är, att pluraliteten af det nyssnämnda lilla antalet består af en liten, men tätt sluten falang, hvilken med stor flit passar på ifrån början till slut, lika ordentligt som oa den sute på en auktion för att bevakan, och vid hvarje förekommande fråga yrkar på tullsatsernas uppdrifvande. Denna falang har sina bekanta kufwudmän: man kunde kalla hr von Hartwansdorff dess öfverste; advokatfiskalen Printzansköld dess förste major, och den vid denna riksdagen mycke: språksamme, helt och hållet Hartman:dorffiserade baron Claes Rudolf Csderström dess kapten eller löjtoant. Att d2sse herrar yrka på prohibitioner af alla slag emot importen af utländska manufakturoch slöjdevaror m. m. är en bekant ssk, och ingenting ken dervid anmärkas, då de städse förfäktat samma iåsigt, om hvars rigtighet de utan tvifvel äro öfvertygade; det enda egen!lisen nya, som härvid för denna gången förekommer, är att man nu förnämligast får höra dem anföra den arbetande klassens bästa såsom motif och skäl för deras påståenden; och detta skäl tyckes äfven fiona mycken ingång hos pluraliteten af församlingen, under det man i andra länder af erfarenheten börjat komma mer och mer till den öfvertygelsen, att handelns befordrande genom måttliga tullar leder både till den stora mängdens fördel, derigenom att äfven den mindre bemadlade kan för billiga priBer förse sig med förnödenheter, som han anmars måste umbära, och till de inhemska näringarna2s uppdrifvande genom det utbyte som deraf framalstras. Men det fordrar nxturligtvis sin tid, innan sanningen häraf kan inses af dem som icke med en närmare uppmärksamhet följt näringelifvets naturlagar. Mera anmärkningssärdt och karakteristiskt i afseende på den ifrågavarande meningsfraktionen är det, att de nyssnämnde herrarne, midt under åberopandet af sin ömhet för de arbetande klasserna, jemväl sökt att uppdrifva eller bibehålla höga tullafgifter, på råämnen för den inbemska slöjden, såsom på artikeln Lin och på lifsmedel, hvilka äro högst behöfliga för den arbetande klassen, såsom artikeln Fiäsk, äfvensom att de sökt ytterligare uppdrifva tullen på Kaff-, utÖfver dess närvarande redan höga belopp, ehuru kaffe numera är en nödvändighetsvara äfven för den fattigaste qvinna. Detta bemödande å deras sida, torde bäst kunna ådagalägga antingen ömheten för de arbetande klasserna utgör det verkliga motivet, eller deras påståenden utgå från en fix id och från nitet att på allt sätt öka konsumtionsafgifterna, hvilka alltid betalas af den stora mängden, för att dermed bereda tillgångar till ökade anslag. Härmed må nu vara huru som helst; gårdagsns diskussion i afseende på artiklarna lin och fläsk företedde i alit fall sådana egenheter, att den i hög grad förtjenar att meddelas in extenso sedan protokollet blifvit justeradt, på det de arbetande klasserna må få tillfälle att se huru deras intresse bevakas af dem, som företrädesvis kalla sig de inhemska näringarnes miålsmäin. — I förbigående kunne vi icke underlåta att nämna, att när frågan om artikeln Fläsk förekom, anfördes af flere talare, såsom hrr Aminoff (bofmarskalken), W. Rosenblad, L. J. Hjerta, B. Ribbing, grefve Lagerbjelke, att en underlättad tillförsel af denna vara från Finland icke blott vore behöflig för den arbetande och fattigare klassen i hufvudstaden, för att till någorlunda billigt pris erhålla ett angeläget födoämne, utan äfven skulle blifva af direkt fördel för våra handtverkare och slöjdäidkare, då Finnarne derigenom sattes i tillfälle att tillhandla sig deras tillverkningar och andra svenska manufakturer i utbyte. Det anmärktes tillika, att den inhemska produktionen af fläsk bedrifves med föga fördel, och således icke borde på ett konstladt sätt företrädesvis uppmuntras, så länge Sverige ännu icke kan frambringa boskapsprodukter af smör, ost och kött tillräckligt för sitt behof. Det ådagalades vidare, att statens tullinkomster af fläsk minskats betydligt sedan tullen förhöjdes. Ea af rikets större poasessionater, friherre Jules Schwerin, förklarade att han icke ansåg en hög tull på flisk vara behöflig för landtbruket, 0. s. v. Alla dessa skäl kunde likväl icke vinna något godkännande å andra sidan af hrr von Hartmansdorff och Printzensköld samt frib. Cederström; och bland de motskäl som af dem anfördes fick raan höra sådana, som t. ex. från br Printzonsköld ett åberopande af hans erfarenhet, att effekten af billige priser på lifsmedel är lättja bland arbetsklassen. — Månne icke sådana argumenter äro ganska karakteristiska, isynnerhet när man dermed samman:sätter den omständigheten, att det just är dessa herrar, eller den fraktion de tillhöra, som omhuldas af Söndagsbladet, hvilket också alltid förer de arbetande klassernas sak i munnen? —— ti ———X-— — Den i gårdagsbladet omnämnda petition, undertecknad af 468 frie arbetare, och som blil