blifvande historiska forskaren åtskilliga punkter,
som kunna förtjena att icke alldeles förbises.
En sådan är, att samma stånd, som erbjuder
en anblick af mellan 4 och 600 närvarande le-
damöter, när det är fråga om den Fryxellska
medaljen eller något annat lika högvigtigt äm-
ne, nu sednast, vid frågan om tulltaxans pröf-
ning, i medeltal icke räknat mer än 30, .40 å
50 iedamöter tillstädes, såsom summan af vo-
teringssiffrorna utvisar; den andra omständighe-
ten är, att pluraliteten af det nyssnämnda lilla
antalet består af en liten, men tätt sluten fa-
lang, hvilken med stor flit passar på ifrån
början till slut, lika ordentligt som oa den sute
på en auktion för att bevakan, och vid hvarje
förekommande fråga yrkar på tullsatsernas upp-
drifvande. Denna falang har sina bekanta kuf-
wudmän: man kunde kalla hr von Hartwans-
dorff dess öfverste; advokatfiskalen Printzansköld
dess förste major, och den vid denna riksdagen
mycke: språksamme, helt och hållet Hartman:-
dorffiserade baron Claes Rudolf Csderström dess
kapten eller löjtoant.
Att d2sse herrar yrka på prohibitioner af
alla slag emot importen af utländska manufak-
tur- och slöjdevaror m. m. är en bekant ssk,
och ingenting ken dervid anmärkas, då de städse
förfäktat samma iåsigt, om hvars rigtighet de
utan tvifvel äro öfvertygade; det enda egen!li-
sen nya, som härvid för denna gången förekom-
mer, är att man nu förnämligast får höra dem
anföra den arbetande klassens bästa såsom mo-
tif och skäl för deras påståenden; och detta
skäl tyckes äfven fiona mycken ingång hos
pluraliteten af församlingen, under det man i
andra länder af erfarenheten börjat komma mer
och mer till den öfvertygelsen, att handelns be-
fordrande genom måttliga tullar leder både till
den stora mängdens fördel, derigenom att äf-
ven den mindre bemadlade kan för billiga pri-
Ber förse sig med förnödenheter, som han an-
mars måste umbära, och till de inhemska nä-
ringarna2s uppdrifvande genom det utbyte som
deraf framalstras. Men det fordrar nxturligtvis
sin tid, innan sanningen häraf kan inses af dem
som icke med en närmare uppmärksamhet följt
näringelifvets naturlagar. Mera anmärknings-
särdt och karakteristiskt i afseende på den ifrå-
gavarande meningsfraktionen är det, att de nyss-
nämnde herrarne, midt under åberopandet af
sin ömhet för de arbetande klasserna, jemväl
sökt att uppdrifva eller bibehålla höga tullaf-
gifter, på råämnen för den inbemska slöj-
den, såsom på artikeln Lin och på lifsmedel,
hvilka äro högst behöfliga för den arbetande
klassen, såsom artikeln Fiäsk, äfvensom att de
sökt ytterligare uppdrifva tullen på Kaff-, ut-
Öfver dess närvarande redan höga belopp, ehuru
kaffe numera är en nödvändighetsvara äfven för
den fattigaste qvinna. Detta bemödande å de-
ras sida, torde bäst kunna ådagalägga antingen
ömheten för de arbetande klasserna utgör det
verkliga motivet, eller deras påståenden utgå
från en fix id och från nitet att på allt sätt
öka konsumtionsafgifterna, hvilka alltid be-
talas af den stora mängden, för att dermed
bereda tillgångar till ökade anslag. Härmed
må nu vara huru som helst; gårdagsns diskus-
sion i afseende på artiklarna lin och fläsk fö-
retedde i alit fall sådana egenheter, att den
i hög grad förtjenar att meddelas in ex-
tenso sedan protokollet blifvit justeradt, på
det de arbetande klasserna må få tillfälle
att se huru deras intresse bevakas af dem, som
företrädesvis kalla sig de inhemska näringarnes
miålsmäin. — I förbigående kunne vi icke un-
derlåta att nämna, att när frågan om artikeln
Fläsk förekom, anfördes af flere talare, såsom
hrr Aminoff (bofmarskalken), W. Rosenblad,
L. J. Hjerta, B. Ribbing, grefve Lagerbjelke,
att en underlättad tillförsel af denna vara från
Finland icke blott vore behöflig för den arbe-
tande och fattigare klassen i hufvudstaden, för
att till någorlunda billigt pris erhålla ett an-
geläget födoämne, utan äfven skulle blifva af
direkt fördel för våra handtverkare och slöjd-
äidkare, då Finnarne derigenom sattes i tillfälle
att tillhandla sig deras tillverkningar och andra
svenska manufakturer i utbyte. Det anmärktes
tillika, att den inhemska produktionen af fläsk
bedrifves med föga fördel, och således icke
borde på ett konstladt sätt företrädesvis upp-
muntras, så länge Sverige ännu icke kan fram-
bringa boskapsprodukter af smör, ost och kött
tillräckligt för sitt behof. Det ådagalades vi-
dare, att statens tullinkomster af fläsk min-
skats betydligt sedan tullen förhöjdes. Ea af
rikets större poasessionater, friherre Jules Schwe-
rin, förklarade att han icke ansåg en hög tull
på flisk vara behöflig för landtbruket, 0. s. v.
Alla dessa skäl kunde likväl icke vinna något
godkännande å andra sidan af hrr von Hart-
mansdorff och Printzensköld samt frib. Ceder-
ström; och bland de motskäl som af dem an-
fördes fick raan höra sådana, som t. ex. från
br Printzonsköld ett åberopande af hans erfa-
renhet, att effekten af billige priser på lifsme-
del är lättja bland arbetsklassen. — Månne icke
sådana argumenter äro ganska karakteristiska,
isynnerhet när man dermed samman:sätter den
omständigheten, att det just är dessa herrar,
eller den fraktion de tillhöra, som omhuldas af
Söndagsbladet, hvilket också alltid förer de ar-
betande klassernas sak i munnen?
—— ti ———X-—
— Den i gårdagsbladet omnämnda petition,
undertecknad af 468 frie arbetare, och som blil-