— Esa korrespondent f från Stockholm till Östgötbakorrespondenten klandrar reformvinnernas sällssap i Stockholm för alltför mycken liberalitet i ledamöters antrgande. A:tt ställa portarna på vid gafrel för kommanda oca gånie, för hvita, svarta, grå och marmorerade, är?, säger korresp., onezligen generöst, men 3fter min mening icke på sitt ställen. Deana anmärkning är icke rätt billig. Månne de: icke snarare ceh med skäl skulle rubricerats såsom illiberalt af reformvännernas stllskap hä städes, om det förbjudit andra än de som tillhörde ena viss opinionsfraktion att deltaga i sållskapat. Då nu deremot personer af hvilkea opinion som helst kunde få inträde, men en så betydligt och mångfaldigt öfvervigande majo itet endast i följd af en fri öfvertygelse viside sig för det sedin baslutade programmet, i jemförelse med de få röster sam uaderstödde resorvationen, så miste man väl deri se eit mera ojäfaktigt bevis på allmänna tänke:ättets ståndgunkt. Den enda anmärkning hvart Il läitheten att vinna inträde hunde gifva anledniog, var den, som äfven blifvit försökt af Tiden och aadraovänner, att neml. sällskapet derigenom sökt reårytera sig med creti och plet. Hela vigten af denna anmärkning förfaller dock, när man kastar ögat på den tryckta förteckningen, sam upptager ledamöternas nazan och hvilken bäst vederlägger de gjorda försöken att mot bättre vetande nedsätta sällskapets anseende.