— Esa korrespondent f från Stockholm till
Östgötbakorrespondenten klandrar reformvin-
nernas sällssap i Stockholm för alltför mycken
liberalitet i ledamöters antrgande. A:tt ställa
portarna på vid gafrel för kommanda oca gå-
nie, för hvita, svarta, grå och marmorerade,
är?, säger korresp., onezligen generöst, men
3fter min mening icke på sitt ställen.
Deana anmärkning är icke rätt billig. Månne
de: icke snarare ceh med skäl skulle rubrice-
rats såsom illiberalt af reformvännernas stll-
skap hä städes, om det förbjudit andra än de
som tillhörde ena viss opinionsfraktion att del-
taga i sållskapat. Då nu deremot personer af
hvilkea opinion som helst kunde få inträde,
men en så betydligt och mångfaldigt öfvervi-
gande majo itet endast i följd af en fri öfver-
tygelse viside sig för det sedin baslutade pro-
grammet, i jemförelse med de få röster sam
uaderstödde resorvationen, så miste man väl
deri se eit mera ojäfaktigt bevis på allmänna
tänke:ättets ståndgunkt. Den enda anmärkning
hvart Il läitheten att vinna inträde hunde gifva
anledniog, var den, som äfven blifvit försökt
af Tiden och aadra- ovänner, att neml. sällska-
pet derigenom sökt reårytera sig med creti och
plet. Hela vigten af denna anmärkning för-
faller dock, när man kastar ögat på den tryckta
förteckningen, sam upptager ledamöternas nazan
och hvilken bäst vederlägger de gjorda försö-
ken att mot bättre vetande nedsätta sällskapets
anseende.