mande otålighet, farstarnes störande motstånd mot
de rättvisaste fordringar: allt förenade sig, att, i
stället för samhällsfrågornas fredliga lösning, fram-
kalla en våldsam omstörining. Påfveas milda själ
redan den himmelska fredsbemedlingen hvälfva
sig öfver menskligheten, då den fruktansvärdaste,
-den största syndaflod historien vet att omtala ho-
tade att öfversvämma densamma.
Huru man än må döma öfver Pius IX:s statsman-
navishet: han är och förblifver dock en af de ädla-
ste, de bästa menniskor, som någonsin suttit på en
thron. Med de verkligt stora män, hvilkas namn
äro en prydnad för historien, delar han denna flärd-
fria enkelhet, denna anspråkslösa älskvärdhet, detta
öppna klara väsonde, som så magiskt verka på mas-
:8Orna.
Och vid sidan af en sådan man ställer Itallen en
:Karl Albert! En större ironi, elier ett beklagligare
sjelfbedrägeri — ty ett tredje gifs icke — hafva
ännu aldrig blifvit uttalade. Pius skulle vara Itali-
ens hjerta, Karl Aibert dess svärd! Men detta
ädla, stora bjerta skall känna sig djupt bedröfvadt
att nödgas betjena sig af detta blodiga, ärelystna
svärd såsom verktyg. Hvem skulle det väl kunna
undgå att Italiens svärdv hyser ingen mindre äre-
lystnad, än att upphäfva sig till den sköna halföns
-Herrskare? I fråga om valet af medel är en Karl
Albert icke förlägen; dock torde han hafva miss-
räknat sig på framgången af sina planer. Sicilien
-har hyllat rapublikanska principer; Markus-lejonet
skakar sin gråa mahn; det lätt uppjäsande italien-
ska folket skall icke stanna på halfva vägen. Sa-
voyen, skiljdt från Italien genom Alperna, skall sluta
sig till Frankrike, som är dermed beiryndadt så väl
genom språket, som det geografiska läget. Den öf-
verkloke fursten skall måhanda slutligen med häp-
nad förni.cma, att man smickrat hans herrsklystnad
för att betjena sig af hans stridbara armå i den
annalkande, af Frankrike moraliskt beskyddade
federativrepublikens tjenst.
Italien sjelf skall fattas af häpnad, eller beklaga
sig öfver att med sådana bundsförvandter hafva
fulländat sitt pånyttfödelse-verk. Detskall uti Karl
Alberts nuvarande företag se en, genom ödet ho-
nom aftvungen försoningshandling, för det fö. räderi,
som han år 1824 begick mot Sardinien, mot Itali-
en. Det högtidliga Ahi rå spargiuro! (ha, mene-
dige konung!) uti Berchets borömda ode: Dal monte
Tenision (från berget Cenis) skall evigt återljuda i
patrioternas bjertan. Italiens nuverande pbefriaren
var själen och medelpunkten i den sammansvärj-
ning, som år 4824 föranledde Piemonts uppresning,
efter Neapels och Spaniens exempel. Han, thronens
sannolike arfvinge, då ännu prins af Carignan, för-
dröjde i början, genom sin obeslutsamhet, föranledd
af någon hemlig plan, utbrottet af den allmänna
revolutionen. Order och kontraorder korsade hvar-
andra, partiella utbrott af resningen ökade villerval-
lan. Konung Victor Emanuel abdikerade tiil för-
mån för sin broder Karl Felix. Prinsen af Carig-
nan, som blifvit utsedd till riksföreståndare, fram-
trädde med en trefärgad fana inför folket, som for-
drade uppfyllandet af hans löfte, och förkunnade
först antagandet af den spanska författningen, samt
derefter allmän amnesti för sina medsammansvurna,
hvilka dock barmfulit tillbakavisade densamma, e-
medan de hade väntat tacksågelse, men icke nid.
Prinsen upplyste nu, att han med amnesti biott me-
nat tillgift för militäriska förbrytelser. Redan då
närde han den djerfva tanken att låta af patrioter-
na utropa sig tiil konung af Italien.
Imedlertid ryckte österrikarne, under Bubnas be-
fål, emot de piemontesiska gränserna. Kerl Felix
utfärdade från Modena en förklsring, att alla under
tiden företagna förändringar voro fulikomligt ogilti-
ga. Prinsen af Carlgnan kungjorde nu, att han äm-
nade skicka en deputation till konungen, för att
upplysa honom om sakernas verkliga ställning; och
sedan han sålunda lyckades genom feg förställning
insöfva folket i säkerhet, flyktade han om natten
till det österrikiska hufvudqvarteret. Derifrån öf-
versände han till juntan i Turin en försäkran, att
han nedlade värdigheten af riksföreståndare och att
han framdeles ämnade visa den djupaste lydnad för
den rättmätige suveränen, hvilken han svurit den
shögtidligaste trohetsed. Han hade alltså svurit en
Shögtid!!g, och en högtidligaste ed, den förre åt
konstitutionen, den sednare åt konungen. Prinsens
affall var ett afgörande slag för revolutionen. Den
piemontesiska armeen dukade under, likväl äroful-
lare än den neapolitenska, och den häftigaste reak-
tion följde derpå.
Prinsan af Carignan föll i onåd vid hofvet, lik-
väl blott för syn skul!, emedan han mera bidragit till
revolutionens misslyckande, än till dess framgång.
Han återtogs först formligt till nåde, sedan han
såsom botgörare år 1823 fäktat under Angoultmes
fanor, mot den spanska konstitutionen, som han
en gång högtidligt besvurit. År 4831 besteg
han konungathronen. Äfven nu erinrade han sig
icke de frisinnade grundsatser, som han fordoml.
uttalade, utan fortsatte sin företrädares system med
bestämdhet och stränghet. De politiska fångarna,
en gång bans vänner och kamrater, lät han nu
försmäkta i fängelse. En argusögd polis bevakads
de minsta rörelser a? nationel! och frisinnad rikt-
ning, och den krönte Carbonaro lemnade patrio-j:
terna obarmbhertigt till pris åt Jagens hämnd, efter
4834 års savoyertäg, som tog ett så bedröfligt slut.
Detta är den man, som i dag kallas Italiens
svärd, Italiens reformator. Europa hyser de lif. I
ligaste sympatier för pånyttfödelsen af ett folk,
hvars historia är den ärofullaste på jorden, ochj
som, sedan årtusenden rikt på storartade minnen,
utbredt öfver hela menskligheten religion, konst
och civilisation. Årbundradens splittring mellan
Italien och Tyskland skall, efter ett blodigt mel-
lanspel, likväl slutas till bädas sanna fördel Det
fria Österrike skall otvifvelaktigt sämjas med det
fria Italien. Men der är en rättighet, ja en pligt,
att så mycket närmaro granska karaktären bos fol
kens furstliga ledare, då det alltför ofta varit de
sistnämnde som väckt och underhållit nationernas
ömsesidiga misstroende.
Italiens frihet bar blifvit stor ocb helig utan
eller rättare emot Karl Alberts tillgöranden, hvil-
ken en dag måhända skulle förråda densamma, så-
som han nu söker vända den till sin nytta. Den
tid torde vara nära, då han kan komma aut bittert
ångra sitt mer än tvetydiga spel, och då den flem-
ma, som han nu så ifrigt underblåser mot Öster-
rike, skall angripa honom sjelf och hans hus. Vane
e bugiarde promesse! (toma och lögnaktiga löf-
ten!) kan ropas mot det störtade system, under
hvilket vi alla, gemenssmt med TIielien, så länge
suckat, men förhållandet är annorlunda med det!
nya konstitutionella Österrike. Karl Alberts an-
tecedentia lemna dock tillräckliga anledningar att
på honom rättvist tillämpa denna, för en rege.
rande furste, så djupt kränkande beskyllning.
— 20em73200
— Af dagens u:ländska tidningar finxa vil
att den i bladet gistl. lördag iniörda note af
danska sändebudet vid tyska förbundsdagen baren
Pechlin, som denaa afgsf den 28 April, icke
rönt annan behandling derstädes, ön att läggas
av La ll mnmarnan Detta än sas ms base Med
- uu
- S B mm AA
. kl - mr rm MM ja - JA JV DR J- AR AR fr