mande otålighet, farstarnes störande motstånd mot de rättvisaste fordringar: allt förenade sig, att, i stället för samhällsfrågornas fredliga lösning, framkalla en våldsam omstörining. Påfveas milda själ redan den himmelska fredsbemedlingen hvälfva sig öfver menskligheten, då den fruktansvärdaste, -den största syndaflod historien vet att omtala hotade att öfversvämma densamma. Huru man än må döma öfver Pius IX:s statsmannavishet: han är och förblifver dock en af de ädlaste, de bästa menniskor, som någonsin suttit på en thron. Med de verkligt stora män, hvilkas namn äro en prydnad för historien, delar han denna flärdfria enkelhet, denna anspråkslösa älskvärdhet, detta öppna klara väsonde, som så magiskt verka på mas:8Orna. Och vid sidan af en sådan man ställer Itallen en :Karl Albert! En större ironi, elier ett beklagligare sjelfbedrägeri — ty ett tredje gifs icke — hafva ännu aldrig blifvit uttalade. Pius skulle vara Italiens hjerta, Karl Aibert dess svärd! Men detta ädla, stora bjerta skall känna sig djupt bedröfvadt att nödgas betjena sig af detta blodiga, ärelystna svärd såsom verktyg. Hvem skulle det väl kunna undgå att Italiens svärdv hyser ingen mindre ärelystnad, än att upphäfva sig till den sköna halföns -Herrskare? I fråga om valet af medel är en Karl Albert icke förlägen; dock torde han hafva missräknat sig på framgången af sina planer. Sicilien -har hyllat rapublikanska principer; Markus-lejonet skakar sin gråa mahn; det lätt uppjäsande italienska folket skall icke stanna på halfva vägen. Savoyen, skiljdt från Italien genom Alperna, skall sluta sig till Frankrike, som är dermed beiryndadt så väl genom språket, som det geografiska läget. Den öfverkloke fursten skall måhanda slutligen med häpnad förni.cma, att man smickrat hans herrsklystnad för att betjena sig af hans stridbara armå i den annalkande, af Frankrike moraliskt beskyddade federativrepublikens tjenst. Italien sjelf skall fattas af häpnad, eller beklaga sig öfver att med sådana bundsförvandter hafva fulländat sitt pånyttfödelse-verk. Detskall uti Karl Alberts nuvarande företag se en, genom ödet honom aftvungen försoningshandling, för det fö. räderi, som han år 1824 begick mot Sardinien, mot Italien. Det högtidliga Ahi rå spargiuro! (ha, menedige konung!) uti Berchets borömda ode: Dal monte Tenision (från berget Cenis) skall evigt återljuda i patrioternas bjertan. Italiens nuverande pbefriaren var själen och medelpunkten i den sammansvärjning, som år 4824 föranledde Piemonts uppresning, efter Neapels och Spaniens exempel. Han, thronens sannolike arfvinge, då ännu prins af Carignan, fördröjde i början, genom sin obeslutsamhet, föranledd af någon hemlig plan, utbrottet af den allmänna revolutionen. Order och kontraorder korsade hvarandra, partiella utbrott af resningen ökade villervallan. Konung Victor Emanuel abdikerade tiil förmån för sin broder Karl Felix. Prinsen af Carignan, som blifvit utsedd till riksföreståndare, framträdde med en trefärgad fana inför folket, som fordrade uppfyllandet af hans löfte, och förkunnade först antagandet af den spanska författningen, samt derefter allmän amnesti för sina medsammansvurna, hvilka dock barmfulit tillbakavisade densamma, emedan de hade väntat tacksågelse, men icke nid. Prinsen upplyste nu, att han med amnesti biott menat tillgift för militäriska förbrytelser. Redan då närde han den djerfva tanken att låta af patrioterna utropa sig tiil konung af Italien. Imedlertid ryckte österrikarne, under Bubnas befål, emot de piemontesiska gränserna. Kerl Felix utfärdade från Modena en förklsring, att alla under tiden företagna förändringar voro fulikomligt ogiltiga. Prinsen af Carlgnan kungjorde nu, att han ämnade skicka en deputation till konungen, för att upplysa honom om sakernas verkliga ställning; och sedan han sålunda lyckades genom feg förställning insöfva folket i säkerhet, flyktade han om natten till det österrikiska hufvudqvarteret. Derifrån öfversände han till juntan i Turin en försäkran, att han nedlade värdigheten af riksföreståndare och att han framdeles ämnade visa den djupaste lydnad för den rättmätige suveränen, hvilken han svurit den shögtidligaste trohetsed. Han hade alltså svurit en Shögtid!!g, och en högtidligaste ed, den förre åt konstitutionen, den sednare åt konungen. Prinsens affall var ett afgörande slag för revolutionen. Den piemontesiska armeen dukade under, likväl ärofullare än den neapolitenska, och den häftigaste reaktion följde derpå. Prinsan af Carignan föll i onåd vid hofvet, likväl blott för syn skul!, emedan han mera bidragit till revolutionens misslyckande, än till dess framgång. Han återtogs först formligt till nåde, sedan han såsom botgörare år 1823 fäktat under Angoultmes fanor, mot den spanska konstitutionen, som han en gång högtidligt besvurit. År 4831 besteg han konungathronen. Äfven nu erinrade han sig icke de frisinnade grundsatser, som han fordoml. uttalade, utan fortsatte sin företrädares system med bestämdhet och stränghet. De politiska fångarna, en gång bans vänner och kamrater, lät han nu försmäkta i fängelse. En argusögd polis bevakads de minsta rörelser a? nationel! och frisinnad riktning, och den krönte Carbonaro lemnade patrio-j: terna obarmbhertigt till pris åt Jagens hämnd, efter 4834 års savoyertäg, som tog ett så bedröfligt slut. Detta är den man, som i dag kallas Italiens svärd, Italiens reformator. Europa hyser de lif. I ligaste sympatier för pånyttfödelsen af ett folk, hvars historia är den ärofullaste på jorden, ochj som, sedan årtusenden rikt på storartade minnen, utbredt öfver hela menskligheten religion, konst och civilisation. Årbundradens splittring mellan Italien och Tyskland skall, efter ett blodigt mellanspel, likväl slutas till bädas sanna fördel Det fria Österrike skall otvifvelaktigt sämjas med det fria Italien. Men der är en rättighet, ja en pligt, att så mycket närmaro granska karaktären bos fol kens furstliga ledare, då det alltför ofta varit de sistnämnde som väckt och underhållit nationernas ömsesidiga misstroende. Italiens frihet bar blifvit stor ocb helig utan eller rättare emot Karl Alberts tillgöranden, hvilken en dag måhända skulle förråda densamma, såsom han nu söker vända den till sin nytta. Den tid torde vara nära, då han kan komma aut bittert ångra sitt mer än tvetydiga spel, och då den flemma, som han nu så ifrigt underblåser mot Österrike, skall angripa honom sjelf och hans hus. Vane e bugiarde promesse! (toma och lögnaktiga löften!) kan ropas mot det störtade system, under hvilket vi alla, gemenssmt med TIielien, så länge suckat, men förhållandet är annorlunda med det! nya konstitutionella Österrike. Karl Alberts antecedentia lemna dock tillräckliga anledningar att på honom rättvist tillämpa denna, för en rege. rande furste, så djupt kränkande beskyllning. — 20em73200 — Af dagens u:ländska tidningar finxa vil att den i bladet gistl. lördag iniörda note af danska sändebudet vid tyska förbundsdagen baren Pechlin, som denaa afgsf den 28 April, icke rönt annan behandling derstädes, ön att läggas av La ll mnmarnan Detta än sas ms base Med uu S B mm AA . kl mr rm MM ja JA JV DR JAR AR fr