konung deremot uppför sig såsom det snitår en man af karakter, hvilken redan har blifvit pröfvad under den korta tid han sutit på sina fäders tron. Han har sjelfmant uppoffrat fjerdeparten af sina inkomster såsom bidrag till. krigets utförande; och det är icke för mycket om man säger, att aldrig en konung satt på Danmarks tron så älskad, som han nu är. Utgången af de slesvigska affärerna kommer troligen att bestämma, huruvida den nya ministeren blir af någon varaktighet. Den består af män med både utmärkta egenskaper, kraft i handling, redliga afsigter, en oskrymtad fosterlandskärlek, ofläckad af några egna interessen; men menniskorna äro nu en gång så beskaffsde, att de bedöma sina medmenDiskor efter utgån:en af deras handlingar. Summan af alltsammans är, att vi hafva en tung och svår tid; och man bar i sanning nödigt att samia alla sina krafter för att stå emot i mer än ett hänseende. Att Gud skall vara med den rättfärdiga saken tro vi fullt och fast; men hvilka offer den ännu kommer att kräfva, både af penningar och menniskolif, det veta vi icke.n bDe sednaste tidningarna medföra underrättelser, att de danska tropperna, som ligga på Alsen och fartygen derutanför, hafva måst nedskjuta flera af Jutlands kuststäder, för det man trodde att Preussarne hade kulor och krut der; ett inbördes krig är det förfärligaste af allt: broder fäktar emot broder; son emot fader! Inbyggarne från norra Jutland flykta till Fyen och Seland; Slesvigarne till Holstein och Hamburg; allt är insvept i ett sorgedok.n SPANIEN. G:z:te innebåller en berättelsa om den lyckbga expeditionen ifrån Philippinska öarne erxmot sjöröfrarne från Balingiugi. Sju bysr och fisten, bosatta med 424 kanonor, hafva blifvit al spaniorerna intagna. Man trodde i M drid, att Bulwoar stulle komma ait afresa derifrån. FRANKRIKE. I nationalförsamlingsn hade nu alla provisoriska regeringens berättelser för de serskilda statsförvaltningsgrenarne blifvit afgifna. I allmänbet anses dessa vil vra ganska vackra, och i många fall tillfreds:tällande akter, bevisande regeringens stora verksamhet under kinkiga förhållanden, och de misstag, som möjlii skett, tyckas gerna af något hvar öfverses. åogen hade likväl önskat, att de redogjort fullständigare för ärenderna och utgifterna m m. Etier deifående af dessa akter blef en tacksägelse till provisoriska regeringens ledamöter beslutad. Emot den satte sig endast br Baubes, som pås:od att massakren i Rouen (så kallade han lagarnes försvar exsot de brotislige upproriske) påktallade undersökning cci ansvar, icke blott rot borgrarne i Rouen, utan äfven mot provisoriska regeringen. Hans bittra anmärkningar vederlades likväl af br Saart, i ett tal fullt af ädelhet, mod och patriotism. Denne samme Barbeås, öfversie för 42 legionen af naiionalgardet, har genom deltagandet i en proklaration från en klubb, som bär namnat Soci. des droits de Homme, gjort sig så misstänkt för ait samverka med kontrarevolutionärer, att (fficerarne vid legionen uppmanat honom at: afsäga sig sin post och låia nytt val ske. Han har likväl sökt att genom en lörklaring visa, att han ej handlar för annat är allmänt väl och allas rätt. Da till Paris återkallade linietrupper fraternisera med nationalg rdet, och banketter gifvas ömsesidigt. Nstionalförsamlingen hade i två dagar öfverlagt om sättet för sammansättningen af den regering, som intilldess den nya konsiitutionen blitver antagen och kungjord, skall såsom verkställande makt öfvertaga ledningen af landets angelägenheter. I denna fråga hafva tankarne varit mycket delade. Man söker splittra sinnena, genom att framställa Lamartine cch Ledru Rollin såsom oförsonliga antagonister, och således kunna bedriva, att ett slags justemilieu-parti skulle få in sina organer; men Lamartine sjelf förklarar sig icke vilja åt:ga sig bestyret, om ej Ledru Rollin kommer med. Som detta förstör uteslutningsplanen, söker msn att genom sj:lfva organisationen tillintetgöra den sednsres qvarblifvande i regeringen. Man strider deriöre för att lemna makten i händerna på ett regeringsutskott, som skulle utöfva högsta makien och tillsätta ministrar, m. m., eller ock ait låta nationalförsarolingen sjelf utvälja 9 ministrar och en konseljpresident, . som skola föra styrelsen, under ansv-righet inför församlingen. Natisnal församlingen beslutade sig, efter en temligen stormig debatt, att lemna frågan till en kommitt. Denna föreslog, med 14 röster mot 4, att välja den sistnämnda utvägen, — men tankarne derom v0ro så delade, att vid sakens afgörande i församlingen intet resultat kunde bestämdt synas vid den två gånger företagna omröstning gerom ledamöternas uppstigande och qvarsittande, utan man måste skrida till upprop. Resultatet af voteringen var icke vid ordinarie postens afgång kändt; men med dufvoposten till Amsterdam hade underrättelse ingått, att så väl Lamartine som Ledruw Rollin blifvit invalde, hvilket tyckes bevittna, att icke endast kommittförslaget, angående regeringssättets bildaing, blifvit afgjordt, utan äfven valet af ministrar skelt. . Nationalförsamlingen hade äfven valt presidenter och sekreterare till sina 48 byråer. Två