I Men ni dricker intet alls! sade ban, di
han märkte ett orördt glas och nära det Ho
ratio. Hvarföre dricker ni icke? Vinet skal
icke skada erx,
Horatio var just på väg att uttrycka sir
tacksamhet och sina ursäkter, då sennor Cod
bastigt fäste sin uppmärksamhet på honom
och derpå blickade på passagerarelistan.
Ni är Horatio de P-? frågade han mn
den bleke ynglingen med en blick, som ut-
tryckte hela partiandans bitterhet.
Mitt namn är Horatio de P—! svarade
den unge mannen, seende diktatorns legohjon
djerft i ögonen.
Brorson till förrädaren Marco Alfonso, som
denua morgon blifvit afrättad! tillade oflicern
föraktligt, ende sonen till rebellen Hannibal
Sebastian de P— ?
Jag är son af Hannihal Scbastian och bror-
son till Marco Alfonso, svarade Horatio lågt,
men eftertryckligt, under det kapten Finngren
icke, var i stånd att helt och bållet tillbaka-
hålla sin oro och kastade en bekymrad blick
på unge Walker.
Mitt pass ligger der bredvid de andrap,
anmärkte ynglingen med låtsad likgiltighet.
Ni är då dömd till landsflykt och gjord
arflös — åtminstone till en del arflös ?,
Ni synes känna min belägenhet, svarade
ynglingen.
Sennor Codo fortsatte undersökningen af
passen, medan Horatio satte sig för sig sjelf
på akterdäck och, fästande sina ögon på stran-
den, i silt sinne upprepade några verser.
En naturlig ideförbindelse ställde i hast för
bans sinne stansen ur Walter Scotts Lay of
ihe last Ministrelr, som Dolores hade öfver-
satt! på spanska, jemte några andra perlor af
engelsk skaldekonst. Var moderna kosmopoli-
tisin skall säkerligen anse dylika poetiska re-
miniscenser alldeles öfverflödiga och kasta bort
som onyttigt skräp orden patriotism och fär
dernesland, och göra menniskon till en re-