— En ariikel i Götheborgs Handelstidning
innehåller en märkvärdig men ännu ej bekräf-
tad berättelse om s3fl. konungen Christian den
VI:s förfarande angående Slesvig. Man läser
nemligen f:ljinde:
Då slottet Augustenburg af danskarne intogs på-
träffades bland andra dokumenter och bref en till
hertigen af Augustenburg ställd egenhändig skrif-
velse från konung Christian, i hvilken denne ut-
tryckligen erkänner Augustenburgarns rätt till her-
tigdömena; men ber honom; att ban icke må göra
sina anspråk på desamma gällande under hans (den
kunglige förrädarens) lifstid. Deremot uppmanar
kung Christian Augustenburgarn, att, efter hans
(konungens) död, med kraftig hand göra sina rät-
tigheter gällande samt förbinder sig, att till herti-
gen, så vida denne icke under konungens lifstid rörde
på sig i den ombandlade tvistefrågan, årligen utbe-
tala en större penningesumma, hvilken ock ganska
riktigt lärer hafva utgått.
I samma skrifvelse lärer Christian VIII skildra
sin son, den nu regerande konungen, som en odåga,
med hvilken ingenting kunde uträttas. Då inne-
hållet af detta Uriasbref blef bekant, lät konung
Fredrik, gom billigt var, genast aflysa sorgen efter
sin far; men imedlertid hade ryktet om den aflidne
kungl. förrädarens handling kommit ibland folket,
hvilket hade till fö!jt, att en mängd bönder ilade
till Roeskilde, för att ur dervarande konungagraf
utvräka kung Christians likkista. Det lärer dock
lyckats några inflytelsgrika personer att afböja denna
skandal, om hvilken ingen dansk, men väl en svensk
tidning (Öresundsposten) haft något att omförmäla.
Enkedrottningen lärer, såsom det berättas, vid ett
annat tillfälle bafva med största svårighet undslup-
pit det öfver den aflidne konungens förräd!ska hand-
lingssätt förbittrade folkets raseri.v
nn
——m—-—Zxx0X