postkontoret för att expedieras till Aftonblads
Prenumerantern2. Den egentliga kärnbiten ut
detta halfark innefattar en artikel kallad Bidra;
till de svenska reformsällskapernas historia
Som Tiden i allmänhet är föga läst, kan de
för roskull vara skäl att fästa uppmmärksam
heten på några utdrag ur denna artikel.
Så t. ex. säger förf. deraf: Frågar mig nå
gon hvad jag då vill kalla dessa reformmöten
så svarar jag: tidningsskrifvares och andre
nbrushufvudens försök, ast i första hand alur
nböndern, för att sedan föra Kongl. Maj:t bak
nom ljuseå med prat om folkets allmänna röst.
Ölver hufvud fioner man, hurvsom både Tiden
ech Reformvännens bemödanden hafva den ge
menssmma hufvudriktnipgen att om möjligt fö
rekomma det konungen kunde fösta någon be
tydelse v:d de tänkesätt som yttras af majori
teten bland folket, vare sig i hufvudstaden elle;
landsorten. För att nu bevisa den nyssnätand:
satsen, om bönders Iur-nde, följer en beskrif
ning på reformsällskapets sammankomst i We
sterås, alldeles i det maner som är Tiden eget
och hvaraf hufvudruaman innefattas i den upp
giften, att den ena skrikit öfver den andra cc!
att ordningen här (i Westerås) ,iakttogs lik
strängt som v:nlig, der bläckma:arn redan pi
krogen lifvat medborgarnes fantasin; det vil
med andra ord säga, att sällskapets Iledemöte
varit fulla elier åtminstone något rökiga af brän
vin då 2e kommo tillsammans.
När man jemför detta med de yttranden
som br Tnheopbilus förut i Reformvännen till
tit sig om reformvännernas sällskap i Stock
holm i sfseende på petitionens undertecknande
härstädes, nemligen att sidant bhtvit tillväga
bragt genom punsch och bränvin, så visar det si;
nogsamt, hvilka vrckra insinuationer begagna
för att om möjligt få den genom underskrif
terna uttryckta opinionen underkänd; och hurt
de båda hedersvännerna i detta afseende spel:
under eit täcke, skönje: ytterligare af följande
not i det ifrågavarande balforket af Tiden
hvilken net redan i och för sig sjelf är nog
märkvärdig för stt förtjena inöras; den Jyde
sålunda:
Reformvännen och Söndagsbladet, samt det all
smänna ryktet hafva berättat märkvärdiga ting on
de skandaler, hvarmed de nittonhundra namner
— hvilka man tyckes blygas att uppgifva — blir.
vit på de Stockbolmska radikalernes lista förvärf
vade medelst notvarpsdragningar å Hötorget, å käl
lare och krogar, med tillhjelp af halfqvarter punsch
supar, tolfskillingar och slactar. Om det å andr:
ställen ej gått lika plumpt till, så har man dock
mångenstädes gått än mer illiberalt tillväga, i de
man nekat fri diskussion öfver sjelfva hufvudprin.
ciperna. Så t. ex. i Upsala, hvarest man öfver
rumplat borgerskapet medelst en listigt utlagc
snara, samt för öfrigt med sig associerat kursorer
vaktmästare, till och med borstpojkar och slike
medborgare, som utan tvifvel äro mycket smickra
de utaf att få vexla åsieter med de stora männer
Wingquist, Hanselli, eller, som han af studenternt
kallas, Asinelli, grefvarne Spens och Frölich
Kanske torde Tiden, sedan agitationen slutat, med:
dela vidare upplysningar om det hedervärda säll
skapet.
Man ser af det förestående bland annat, icke
blott huru Tiden åberopar Söndagsbladet såsom
en auktoritet, utan även kör, med sistnämndes
blad och Rseforsmvinnen i bredd, framför sig
onekligen en iten artig trio, bvarom icke an.
nat är att säga, än att vi gratulera de herrar
sozxa föranstaliat ora Reformvinnens utgifvande
till den intressanta och behagliga plats Tider
sålunda gifvit den. De torde deraf någorlunda
kunna inse på hvad punkt de befinna sig. Hvac
den hyggliga historien om borsipojtar rm. m.:
Upsala beträff:r, torde Upsalaboerne sjelfve bäs
kunna besvara densamma, likasom Westerås-
boerne den kompliment de erhållit. Vi bafvå
blott ansett det vara skäl, att icke låta dess
cyniska utfsll i en af en Upsalaprofessor redi
gerad tidning passera alldeles obemärkta älver
af Aftonbladet.