I varit upplagd, samt rör tidehvarfvets förnämsta Ifråga. Detta kan icke nekss, För att gifva lett begrepp om stilen och innehållet tillåta vi loss några citationer: Beskåda den urspruogliga statskyrkan — dess Istyrelse, dess grundsatser — dess mål; betrakta dess presterskap — dess inkomster — dess anda, och vi trotsa alla, att kunna finna ett enda drag, som liknar en kyrka enligt Nya Testamentet. Hvil I ket starkt intryck gör icke detta motstycket! Den Jena kyrkan är menniskans påfund att befordra I verldsliga afsigter — den andra är förordnad af Gud för andeliga behof; den ena är af jorden — den andra af himmelen; den ena blef stiftad af en okunnig hedning — den andra af Guds oändeliga visdom; — den ena är en källa af timlig makt, rikedom, ära och titlar — den andra är ämnad att befordra menniskoslägtets frälsning och eviga salighet. Huru olikt ett verkligt kristligt samfund af trogna Guds tillbedjare äro icke dessa politiska eller prestliga stiftelser, hvilka Constantin, hedendomens furste, påfann, — hvilka konungar hafva bekräftat med svärdet, hvilka statens embetsmän hafva försvarat — och presterna besvurit. Huru mycket blod har icke strömmat i Europa för statskyrkors stiftande, för att underhålla statskyrkor, för att pålägga lydnad för dem; allt detta blod skall utkräfvas på domedag af dem, som varit orsak till dess utgjutelse. Statskyrkans presterskap har alltid varit krigstiftare. Hvem var det, som började de oförnuftiga korstågen till det heliga landet i elfte århundradet? Det var stlatskyrkans presterskop! Hvem var det, som ledde Europas härskaror till Palestina? Statskyrkans presterskap! Och till hvilket ändamål var allt detta blodbad? För alt störta en statskyrka och att uppresa en annan. Hvem har sedan underblåst krigets flamma i hvarje sekel? Statskyrkans presterskap! Hvad var det annat, som förorsakade det långa och blodiga kriget mellan England och Skottland, om ej försöket att påtruga skottarna en statskyrka, hvartill de icke ville samtycka? Hvad var det, som så ofta öfverböljt Irland med blod, och kommer troligtvis att göra så åter? Jo, statskyrkan! Hvad är orsaken till Irlands fattigdom och uselhet i värvarande tid, om icke statskyrkans tvångskatt, hvilken folket afskyr? Hvad är det, som förstör Englands åkerbruksintressen, om icke slatskyrkans tionde? Hvad är det, som har stiftat inbördes krig i Spanien och Portugal på sednare åren, om ej stlatskyrkans presterskap? Hvilka äro förtryckets vänner och frihetens fiender i alla länder? Jo, sta!skyrkans presterskap! Hvilka bafva varit reformens stora fiender i England, om ej siatskyrkans presterskap! Hvad var det som år 41834 satte England i fruktan och Europa i förvåning, genom alskedandet af reformtregeringen, annat än presternas ränkor, för att vidmaktbålla sin statskyrka? Rörande frågan om kyrkans och statens föreninpg, heter det: Den högtidliga öfvertygelsen, att kyrkans förening med staten är en onaturlig, oförnuftig och obiblisk förening, utbreder sig öfver landet, och kommer mer och mer att utbreda sig, allt efter som folket får förstånd nog, att inhemta sina religiösa tänkesätt endast af Skriften. I alla skiften har denna förening stiftat oenighet och blodsutgjutelse, utan att skänka nationen en enda fördel; den bar i sjelfva verket hindrat Evanvgelii framgång och den sanna lärans utbredande. Den har verit en fie. de till evangelisk gudsfruktan och biblisk kristendom. Den är afpsssad efter tidehvarfvets anda, sinne och därskaper, ty en man på modet eller en köttsligt sinnad, eller lastfull menniska, kan vara en god kristen i statskyrkans ögon. Han kan knäböja vid hennes altare och annamma sakramentet; och äta och dricka sin egen fördömelse. Kyrkan har alltid varit statens kreatur — dess verktyg i politiska asigter. Statskyrkaps presterskap har alltid varit hvarje onyttigt krigs, såväl som alla orättvisa och betungande åtgärders förespråkare till folkets förtryck. Kriget, som fördes så länge emot Frankrike, kan i sanniog kallas statskyrkans strid emot Europas frihet. Kyrkan har användt sin makt emot folkets frihet. Statens och kyrkans intriger måste blifva fullkomligt och för alltid upplösta, för bådas bästa, för nationens välfärd och den sanna religionens intresse.n Slutligen kunna äfven följande anmärkn ngar förtjena läsas: . Den romerska katolska kyrkans tjenare påstå, att deras kyrka är den sanna apostoliska; det engelska presterskapet försäkrar oss, att den romerska katolska kyrkan har orätt, ty Englands episcopala kyrka är den enda som är apostolisk; den ryska kyrkan förkunnar att båda två hafva orätt, ty den enda apostoliska kyrka, som på jorden finnes, är den grekiska. Amerika har längesedan satt alla benämningar på lika fot, gifvande hvar och en frihet att tänka som han vill och att hylia den religiösa cultus, som hans samvete gillar. Hvad har blifvit följden af denna fullkomliga religionsfrihet? Jo, att religion och vetenskaper hafva blomstrat mera i Amerika under ett halft sekel än de någonsin hafva gjort i alla de länder, hvarest statszyrkor äro stiftade. Statskyrkans grundprincip hvilar på den dristigheten, att alla meningar, som antagas och försvaras af staten, äro sanna och alla andra falska. Således är den biskopliga regeringen sann i England, den presbyterianska i Skottiand, den papistiska i Italien, den grekiska i Ryssland, den mahomedanska i Turkiet och den hinduiska i Indien; — en princip som man kunde skratta åt, om den ej vore åtföljd af krig, förföljelser, blodbad, röfverier, hat och ondska: och till råga derpå, så är allt detta blott litet af de olyckor, som nationer hafva utstått för statskyrkors skull.n MN VOTE KIESNKEAEDEOSER (Insändti OM SPELHUS OCH SPELARE I STOCKEOLM. 0 Ia Femte avtikeln.