0 a pv SM YYFRfTIv Ae AM fl. äro i siånd att utgjuta!! RIEZSDAGENN Ridderskapet och Adelns diskussion om kredi tivet af 2 millioner rdr. Detta stånd var i går afton ovanligt talrik samladt. Statsutskottets utlåtande JV 463 föredrogs ffter en recit af den kongl!. skrifvelsen had utskottet yttrat: Jemte det Statsutskottet m skolat till R-kets Ständers kännedom och pröt ning anmäla Kongl. Maj:ts i förevarande hän seende gjorda nådiga framstälining, får utskotts förklara, att, ehuru nogssmt iaseende ärendet grannl:ga och maktpåliggande beskaffsnhet, ut skottet likväl med liflig öfvertygelse om sven: ska folkets vilja och förmiga att, för upprät!hållande af fosterlandets sanna ära och betrycgande af dess sjelfbestånd, underkasta sig de uppoffringar, som omsorgen för dessa nationen: dyrbaraste intressen kan påkalla, och med ful tillförsigt derjemte till Kongl. Maj:ts visa be dömande af de åtgärder, som för uppnåendel af nämnde vigtiga ändamål må vara behöfligs eller lämpliga, icke ivekat att tillstyrks, de Rikets Ständer måtte, till bestridande af kost naderna för nödiga förberedande rustningar oct andra åtgärder, som af de politiska förhållandena kuopa pikallas, till Kongl. Maj:s disposi tion å riksgäldskontöret anvisa en kreditivsumma af två millioner riksdaler banko, att, i mån a behof och mot framtida redovisning, lyftas. H. exc. frih. Ssjerneld lät uppläsa ett kor skriftligt yttrande af det hufvudsakliga innehål att, ehuru det icke kunde uppgifvas på hvac ståndpunkt underhandlingarne i anledniog a missämjan mellan Tyskland och Danmark, 2ngående hertigdömet Slesvig, befinna sig, så kunde den förklaring afgifvas, att nämnde tvist ej eger något inflytande på hvad Kons!. Maj: ou är sinnad företaga, emedan den angr Eng land och Ryssland, com äro garanter, och endast i samråd med hvilka de förenade rikena siledes kunna något företaga. Ändamålet med de tillämnada rustningarne vore derföre blott att skydda de danska arfländerna mot anfall, till förebyggande af de vådor, hvarmed Skandinavien annars skulle blifv2 botadt. Hr von Hartmansdorff ämnade ej bestrida da 2 raillionernas beviljand till rustningar, äfven om dessa ej skulle tjena till annat än at! skaffa vår krigsm:kt en öfning och utredning, dem s äadernas sparsamhet khmttills kommit den att sakna. Men af den Kongl. propositionen och af utskotteis betinkande föranledas ständerna att afgifva yttrande, huruvida de vilja underkasta sig uppoffringarne af ett krig; och det vore detta som ständerna borde undvika, emedan de enligt grundlagen ej ega förklara krig. Det ar konungen allena detta tillhörer, emedan han ensam kan ega den kännedom, de upplysningar, örutan hvilka ständerna icke kunna yitra sig. Sådana upplysningar hafva ständerna ej fått, och kunna de icke !å. Det är då origtigt att låta ständerna dela ctt ansvar, som endast bör träffa rådgifvarne. Når na detta utlåtsnde ej kan annat än bi fallas, afslås eller återremitieras, Men icke ändras, så fionez intet annat medel att få ändring deruti, än att återremittera det, på det ständerna måtie kunna faita sitt beslut om kredi tivet utan att inlita sig på ett så kinkigt ämne, som frågan oz krig. He von Hohenhausen ville, på det Ridd. och Adela ej måtte kunna sägas vara taget par surprise, förklar:, utan att derför ingå i detajer, att det begärda kreditivet icke endast är ämnadt till en demonstration inom rikets gränser Hr Stjernsvärd fann den af Kongl. Maj: gjorda hemställan till rikets ständer vara ren! språk, som borde besvaras på samma sätt. Den ringa tröst vi bade, när vi förlorade Finland, äfvensom Pommern, var att vi derigenom fjrlo-ade trätofrön, sm alltid bade för: anledt misstä ligheter med våra grannar. Man har sagt att tillfälle stod öppet 1812 satt återfå Finland. Om så var, så baslöt politiken annorluada, och det var klokt. Vi föredrogo föreningen med Norge — en icrening som, om v utbilda gemensamt vira krafter och vår nationalanda, gör Oss starka, så att vi kunna afvisa hvarje fremmande ivblandning i våra inre angelägenheter. Tal. ville ej bestiga skandinavismens köpprhäst; ban vilie ej vara skandinav, annat än för såvidt fråga vore om gästvänskap. . Häåindelzerna uivecila sig i våra dagar så hastigt, alt man måste i tid bereda sig på dem; detta vore desto nödvändigare för 035, SIM V. försummat att göra det förut. På denna g:und ville tal. bifalla dst äskade kreditivet, men yrkade återremiss för att få uttryckt, att panningarne vore ämnade endast till försvar af SveAS far to: kh