0 a pv SM YYFRfTIv Ae AM
fl. äro i siånd att utgjuta!!
RIEZSDAGENN
Ridderskapet och Adelns diskussion om kredi
tivet af 2 millioner rdr.
Detta stånd var i går afton ovanligt talrik
samladt.
Statsutskottets utlåtande JV 463 föredrogs
ffter en recit af den kongl!. skrifvelsen had
utskottet yttrat: Jemte det Statsutskottet m
skolat till R-kets Ständers kännedom och pröt
ning anmäla Kongl. Maj:ts i förevarande hän
seende gjorda nådiga framstälining, får utskotts
förklara, att, ehuru nogssmt iaseende ärendet
grannl:ga och maktpåliggande beskaffsnhet, ut
skottet likväl med liflig öfvertygelse om sven:
ska folkets vilja och förmiga att, för upprät!-
hållande af fosterlandets sanna ära och betryc-
gande af dess sjelfbestånd, underkasta sig de
uppoffringar, som omsorgen för dessa nationen:
dyrbaraste intressen kan påkalla, och med ful
tillförsigt derjemte till Kongl. Maj:ts visa be
dömande af de åtgärder, som för uppnåendel
af nämnde vigtiga ändamål må vara behöfligs
eller lämpliga, icke ivekat att tillstyrks, de
Rikets Ständer måtte, till bestridande af kost
naderna för nödiga förberedande rustningar oct
andra åtgärder, som af de politiska förhållan-
dena kuopa pikallas, till Kongl. Maj:s disposi
tion å riksgäldskontöret anvisa en kreditivsumma
af två millioner riksdaler banko, att, i mån a
behof och mot framtida redovisning, lyftas.
H. exc. frih. Ssjerneld lät uppläsa ett kor
skriftligt yttrande af det hufvudsakliga innehål
att, ehuru det icke kunde uppgifvas på hvac
ståndpunkt underhandlingarne i anledniog a
missämjan mellan Tyskland och Danmark, 2n-
gående - hertigdömet Slesvig, befinna sig, så
kunde den förklaring afgifvas, att nämnde tvist
ej eger något inflytande på hvad Kons!. Maj:
ou är sinnad företaga, emedan den angr Eng
land och Ryssland, com äro garanter, och endast
i samråd med hvilka de förenade rikena sile-
des kunna något företaga.
Ändamålet med de tillämnada rustningarne
vore derföre blott att skydda de danska arflän-
derna mot anfall, till förebyggande af de vå-
dor, hvarmed Skandinavien annars skulle blifv2
botadt.
Hr von Hartmansdorff ämnade ej bestrida
da 2 raillionernas beviljand till rustningar, äf-
ven om dessa ej skulle tjena till annat än at!
skaffa vår krigsm:kt en öfning och utredning,
dem s äadernas sparsamhet khmttills kommit den
att sakna.
Men af den Kongl. propositionen och af ut-
skotteis betinkande föranledas ständerna att af-
gifva yttrande, huruvida de vilja underkasta sig
uppoffringarne af ett krig; och det vore detta
som ständerna borde undvika, emedan de en-
ligt grundlagen ej ega förklara krig. Det ar
konungen allena detta tillhörer, emedan han
ensam kan ega den kännedom, de upplysningar,
örutan hvilka ständerna icke kunna yitra
sig. Sådana upplysningar hafva ständerna ej fått,
och kunna de icke !å. Det är då origtigt att
låta ständerna dela ctt ansvar, som endast bör
träffa rådgifvarne.
Når na detta utlåtsnde ej kan annat än bi
fallas, afslås eller återremitieras, Men icke än-
dras, så fionez intet annat medel att få ändring
deruti, än att återremittera det, på det stän-
derna måtie kunna faita sitt beslut om kredi
tivet utan att inlita sig på ett så kinkigt äm-
ne, som frågan oz krig.
He von Hohenhausen ville, på det Ridd. och
Adela ej måtte kunna sägas vara taget par sur-
prise, förklar:, utan att derför ingå i detajer,
att det begärda kreditivet icke endast är äm-
nadt till en demonstration inom rikets gränser
Hr Stjernsvärd fann den af Kongl. Maj:
gjorda hemställan till rikets ständer vara ren!
språk, som borde besvaras på samma sätt.
Den ringa tröst vi bade, när vi förlorade
Finland, äfvensom Pommern, var att vi deri-
genom fjrlo-ade trätofrön, sm alltid bade för:
anledt misstä ligheter med våra grannar. Man
har sagt att tillfälle stod öppet 1812 satt återfå
Finland. Om så var, så baslöt politiken an-
norluada, och det var klokt. Vi föredrogo för-
eningen med Norge — en icrening som, om v
utbilda gemensamt vira krafter och vår natio-
nalanda, gör Oss starka, så att vi kunna afvisa
hvarje fremmande ivblandning i våra inre an-
gelägenheter.
Tal. ville ej bestiga skandinavismens köppr-
häst; ban vilie ej vara skandinav, annat än för
såvidt fråga vore om gästvänskap. .
Häåindelzerna uivecila sig i våra dagar så
hastigt, alt man måste i tid bereda sig på dem;
detta vore desto nödvändigare för 035, SIM V.
försummat att göra det förut. På denna g:und
ville tal. bifalla dst äskade kreditivet, men yr-
kade återremiss för att få uttryckt, att pannin-
garne vore ämnade endast till försvar af Sve-
AS far to: kh
