aelementet eller byråkratien skulle få ett bestämdt
söfvertag, och att- Sverge derigenom torde få en
representation ungefärligen likartad med den sista
fransyska deputerade kammarns, hvarigenom ingen-
ting vore vunnet på bytet mot den nuvarande stånds-
representationen m. m. som kan läsas i A. B. för i
tisdags. Vid en dylik jemförelse skall säkert ingen
förnuftig läsare kunna neka, att Å. B. här, om möj-
ligt, öfverträffat sig sjelft i djerf oförsynhet. Eller
har icke Å. B. förut på det: häftigaste agiterat så
väl 1840 års representationsförslag som Reformvän-
nernas 1845, uti hvilka båda röstberäkningssättet
var alldeles ojemförligt strängare till förmån för pen-
ningaristokratien genom en ända ned ifrån !, ,:dels
till 6 å 40 hela röster graderad skala och der, åt-
minstona i det ena, embetsmannaelementet ovilkor-
ligen skulle i öfre kammaren ega 35 representanter,
deribland 20 prester eller s. k. högre lärdomsidkare
samt 20 högre beskattade med ett egendomsvärde
af minst 100,000 rdr bko, eller en inkomst af-minst
45,000 rdr s. m. (i stället för; i det nu framlagda
förslaget icke något enda rum är förbehållet för-
mögenbheten (?!!), och för valbarhet endast erfordras att
ega fastighet å landet till 21,666 rdr 32 sk. bko
värde eller en årlig inkomst af 4,333 rdr 46 sk.
bko, och detta endast för den händelse att någon
icke inkallas af ett mera allmänt och enigt förtro-
ende, eller har en längre tids erfarenhet som riks-
dagsman, då intel annat valbarhetsvilkor erfordras).
A. B. har likväl icke en utan hundradetals gånger
påstått, att reformvännernas förslag 4825, oaktadt
ofvannämnde så orimligt skarpare restriktioner, vore,
i alla hänseenden ojemförligt bättre än den np. v,
ståndsrepresentationen. Samma tanke har ÅA. B.
yttrat ännu för några månader sedan. Nå väl, var
ÅA. B:s mening då, att gifva Sverge en sådan repre-
sentation som Frankrikes deputeradekammare, eller
att i den nya representationen lemnaj ett ,öfvertag
åt penninge- och embetsmannaväldet? Nej, Å. B.
sade sig då lika som nu strida för folket och ÅA.
B. vet lika så väl nu som då, att det föreslagna
pröstberäkningssättet etc., icke låter befara hvarken
penninge-aristokrati eller byråkrati; A. B. inser lika
så väl nu som då, att sjelfskrifvenhetens och stånds-
representationens upplösning samt stadgandet af den
samfälda valprincipen såsom grund för en ny re-
presentation, är det svåraste, likasom det vigtiga-
ste, hvilket väl kan vara värdt den till sina följder
lumpna - koncessionen af en eller annan siffra. Men
se Å. B. vill nu, kosta hvad det vill, göra oppo-
sition och rifva sönder det af regeringen fram-
lagda försläget för att, — sägom det rent ut -—
ännu någon tid få fiska i det upprörda vattnet. Vi
säga icke mer än att ett sådant handlingssätt är
ovärdigt en publicist, något mån om sin heder och
sitt moraliska anseende.
Läsaren fioner, att detta stycke icke är lång!,
men så mycket mera jäser af etter. Vi skulle
för öfrigt nästan vilja säga att stilen har myc-
ken likhet med hr D:lmans, om vi icte an-
såge omöjligt, att br Dalman kunde förnedr-
sig till en sådan oärlighet, som detta postskrip-
tua utvisar så snart man vill nagelfara det
samma. Nej, det kan verkligen icke vara br
Dalman; ty han vet ganska vätf, att det hvar-
ken i 1840 års förslag, eller det af 4845 års
reformvänners sällskap utarbetade, var den gra-
derade röstskalan, eller vilbarhetsqv2kfikatio-
nerna, som af Aftonbladet ansågos utgöra någon
förträfflighet i dessa förslag. Tvärtom utgjorde
nyssnämnda omständigheter otvifvelaktigt betyd-
liga brister deri; men af hvilket stäl öfversågo
de radikale dessa brister, eller läto dem pas-
sera? Jo, just af beredvilligbet mot samma ju-
stemiliökotteri, som nu är uppbof till det nya
förslaget, och som de radikala hade den oklok-
heten att hopp2s få med sig genom nyssnämn-
da koncessioner: det har sedan nogsamt visat
sig, huru de grå lönat detta i sista stunden.
Men vi måste ännu en gång upprepa, hvad
som nämndes i onsdagsbladet, att om de vid-
rörda felen funnos i 4840 års förslag, och re:
formvännernas af 1845, så motvägdes den våda,
som deraf kunde uppstå, i väsendtlig mån deraf,
att den ena afdelningen inoza representa:ionen
fick väljas af den aadra, cch icke hade något
sådant veto, som här är föreslaget. Dessutom
var rikedomen tillika med de högre embets-
männen der icke så afsöndrad inom en sär-
skild kategori, som i det nya förslaget. Un-
der sådane förhållanden betydde inskränknin-
garne i afseende på valbarheten i öfre kam-
maren, efter 1845 års förslag, otvifvelaktigt
mindre. I alla fill kan det icke vara obekant
för Dagbladsförfattaren, att 48435 års förslag
uppgjordes såsom ett förmedlingsförslag helt
och hållet, och att Bondeståndet icke tyckte
om detsamm. Mea huu kan samma förf. väl
vilja begära eller påstå, att, då regeringen icke
år 4843 visade den minsta beredvillighetatt
understödja reformvännernas förslag, pressen nu
borde vara firdig att genast jubla öfver ett
annat, som genom de två pyssnämnda bestäm-
melseroa är ännu mera inskränkande. När
Dagbladsförfattaren kallar det ohemult och en
djerf oförsynthet, att Aftonbladet i det nya för-
slagets röstberäkningssätt (d. v. s jemväl i de
olika valrittsindelningarne) finner sen grundad
anledning att befara, att den större förmögen-
heten och embetsmannaelementet kan få ett
bästämdt öfrertag,, huru skall man då be-
nämna samma för:s eget förfarande, att, vid
jemförelsen med 1840 och 1845 års förslager,.
undandölja de omständigheter vi nu omnämnt?
(s
Dagbladsförfattaren tilltror sig kunna pästå,
L
itt Aftombladet endast vill göra opposition och
rifva sönder det nya förslaget, för att — :ä
gom det rent ut — ännu någon tid få fiska
det upprörda vattnet, och förklarar ett sådant
hendlingssätt ovirdigt en publicist, mån om
sin heder och sitt moraliska anseende. Dessa
uttryck skulle icke hafva förundrat oss att få
läsa i tidningen Tiden, som är ett blindt och
fanatiskt ultrakotteriå organ, raen borde varit
förvisade ifrån ett håll, der man vill göra
något anspråk på liberalitet eller humanitet.
Om vi började utfara i påståenden, att hrr
Waldn eller Dalman ådagalägga ett uppföran-
de, ovärdigt publicister, något måna om sin
heder och sitt inse:nde — precist samma ord
som Dagbladet här nyttjar — hvilka himue!s-
höga rop skulle icke då upphäfvas! Men emot
038 anser Dagbladet sig icke behöfva spara på
NR Ar v- (hn pm RN LA
AT