AMN TEVA 00 DR
ansågo sådana föreningars verksamhet nyttig.
Punkten blef återremitierad.
Alla de öfriga denna dag föredregna punk-
terna biföllos.
Hr P:sintzenskjöld väckte mo:ion, att tiden
för ständernas nästa sammanträde skulle u:sät-
tas till den 45 Nov. 4830, hvilken motion re-
mitterades till expeditionsutskottet.
Stats- och ekonomiutskottens betänkanda JM
3 om förändrade gruader för baväringsmansks-
pets uttagande till vapenöfning och annan tjen:t-
göring, m. m. bifölls, med undantag af utskot-
tens hemställan, att Kongl. Maj:t vid intröffan-
de krig skulle vsra berättigad att till tjons!gö-
ring å flottan, i mån af behof, uppbåda sit
inom riket befintligt dertill tjenligt sjöfolk, utan
afseende på, huruvida detsamma är inom bevä-
ringsåldern eller ej; hvilken hemställan ansågs
alltför utsträckt och fördenskull återremitterades.
— Hos Presteståndet blef Statsutskottets för-
slag om de 2 millionerna till armöens sammwan-
dragande och flottan: utrustning väl emottaget.
Doktor Sandberg stod nästan ensam emot cet-
samma; doktor Björkman klandrade blott stt
förslaget ej innehöll något om sättet, hvarpål
tillgång skulle beredas för det äskade krediti-
vet3 erhållande, och yrkade fördenskull återre-
miss. Doktor Sanibergs betänkligheter utgingol
från den åsigten, att i den kongl. skrifrelsen
skulle ligga mer än en beväpnad neutralitet;
der låge nemligen möjligheten till krig. Til
de ofantliga kostnader och förfärliga följder, ett!
-bifallande beslut i denna fråga skulle leda, villel
talaren ej bidraga. Hemliga utskottets ledamö-
ter, hrr Hedra, Hallström och S:enbammer,
jemte flera af ståndets medlemmar, ansigo attl
kriget långt ifrån kunds tagas för gilvet;! bi-
skop Hedrens anförandsa var så upplysande det
kunde vara: H. M. Konungen hade niöstan till-
låtit hemliga utskottets led:möter att meddela
hin: åtgöranden i denna s:k; flera transaktio-
ner mellan Kongl. Mai:t samt kabinetterna i
London, Berlin och Köpenhamn hede blifvit ut-
skottet förevista; skälen för H. M;s förslag hade
så fullständigt lagts i dsten, att utskottet ej
kunnat anrat än bifalla dem; H. M. hade flara
gånger försäkrat, att afsigten alldeles icke vorel
att förklara krig, men klot att vidtrga sådana
förberedande anstalter, som påkallades för att
betrygga de nordiska förenade rikena för möj-
ligen inträffande fiendiliga infell — dessa åt-
gärders vidtagande hade H. M. ansett nödvän-
diga, icke för Danmarks skull, uian för betryg-
gande af vår egen sjelfständighet och säkerhet;
frågan om Slesvig, hvars förhållande till Dan-
mark är garanteradt af några andra maäiter,!
men icke af Sverige, vore för närvarande för!
oss främmande, hvaremot ett fierdtligt snfall
på Jutland och de danska öarna vore af så ho-
tende beskaffenhet, att man nödvändigt måste
vara betänkt på att afvända faran för oss sjelfva.
Följderna af att ingenting göra för saken kunde
blifva lika bedröfliga, som att deltaga deri. Bi-
skop Heurlin betraktade den kgl. skritvelsen som
ett förtroendevotum, och ansåg sig af undersåtlig
pligt uppmanad att möta den med förwoends
tillbaka: ej blott fäderneslandets ära, utan äf-
vea konungens och Rikets Ständers stulle lida
af ett afslag. Biskoparne Hulmström och N:-
belius, professor H. G. Linig ea och prosten
Luadbl:d hade äfven talat för bifall. Prosten
Berg erinrade att man för att bibsahålla freden
borde vara rustad till kriget; om-ock krig stu!le
inträffa, så vore det ej försa: gången Szerige
;
kämpat, och med heder; han fann det sublima
i iden af den förening emellsn de Skandinaviz
ska folken, som uppstått trots gammalt groll
och en mörk kabinettspolitik och som nu hän-
förde den ena nationen till den andras bistånd;
han förtröstade på denna id, ty den hade fal-
lit i goda bänder: de unga, det är framtiden
sjelf, hade tagit den om hand... Han biföll be-
tänkandet. Lektor Wallman biföll ockst, eme-
dan fäderneslandets ära forårade det; äfven
doktor Gumeelius yttrade sig bifallande. Dok-!
tor Thomander höll före att en man af heder
och samvete ej hade något alternativ denna
gången ; här vore ej heller fråga om något för-
trosrderoum; och icke hörde det hit, hvar
summan skulle tagas: derom finge man sedan
öfv:rlägga; det fordrades ett skyndsamt beslut,
och derföre hade utskottet inskränkt sitt be-
tänkande till att begära det för nödigt ansedda
kreditivet. Talaren afstyrkte högeligen all å-
terremiss. Biskop Agardh yttrade några vackra
ord om huru Sverige tillförene mer än en gång
för stora ider lsgt sitt svärd i vågskålen och
bestämt Europas öde, etc. Han ansåg det cer-
före icke sagdt att det skulle komma i fråga
denna gåhgen; men om det också skulle blil
krig, cå, i värsta fallet, vore Svenskarne i den
lyckliga belägenheten att kunna draga sig till-
baka när som helst, uten att behöfva befara
det fienden skulle intränga på deras område.
Doktor Grafström biföll förslaget, betraktadt
blott ur politisk synpunkt: de skandinaviska
sympatierna, bestämde ieke hans beslut; han
citerade Carl Johans yttrande till Napoleon:
dans la politique ni Pamitig, ni Ja haine.x
Betänkandet b:fölls utan att votering kom i fråga.
— Uti Borgareståndet bifölla det begärda
kreditivet af 2 millioner till rustningar. Vi
återkomma i morgon till disku:sionen af ämnet.
En del af 8:de hufvudtiteln genomgicks äfven
ochbifölls till och med 21:sa punkten, om
den nya-skolregleringen.
— Bondeståndet utsåg till elektorer för in-
väljande af Tryckfrihetsnämnden: Johan An-
dersson från Skaraborgs län, Per Eriksson från
Wermland, Per Pålsson från Christianstads län,
Per Mattsson från Westernorrland, Gustaf Bern-
hard Appelqvist från Blekinge och Carl Nilsson
från Östergötbland; samt till supplesnter: Per
Persson Eden från Westernorrland, Aiders E-
riksson från Sockholms och Jan Samuel:son
från Calmare lön.
Statsutskottets utlåtande JF 194, sngåendr
regleriogen af utgifternr under 8:16 hufvuiti-
telp, diskuterades. Vid 21 punkten, som en-
oh Ilävavarkane avganisatsan MANNetAd em vida