AMN TEVA 00 DR ansågo sådana föreningars verksamhet nyttig. Punkten blef återremitierad. Alla de öfriga denna dag föredregna punkterna biföllos. Hr P:sintzenskjöld väckte mo:ion, att tiden för ständernas nästa sammanträde skulle u:sättas till den 45 Nov. 4830, hvilken motion remitterades till expeditionsutskottet. Statsoch ekonomiutskottens betänkanda JM 3 om förändrade gruader för baväringsmanskspets uttagande till vapenöfning och annan tjen:tgöring, m. m. bifölls, med undantag af utskottens hemställan, att Kongl. Maj:t vid intröffande krig skulle vsra berättigad att till tjons!göring å flottan, i mån af behof, uppbåda sit inom riket befintligt dertill tjenligt sjöfolk, utan afseende på, huruvida detsamma är inom beväringsåldern eller ej; hvilken hemställan ansågs alltför utsträckt och fördenskull återremitterades. — Hos Presteståndet blef Statsutskottets förslag om de 2 millionerna till armöens sammwandragande och flottan: utrustning väl emottaget. Doktor Sandberg stod nästan ensam emot cetsamma; doktor Björkman klandrade blott stt förslaget ej innehöll något om sättet, hvarpål tillgång skulle beredas för det äskade kreditivet3 erhållande, och yrkade fördenskull återremiss. Doktor Sanibergs betänkligheter utgingol från den åsigten, att i den kongl. skrifrelsen skulle ligga mer än en beväpnad neutralitet; der låge nemligen möjligheten till krig. Til de ofantliga kostnader och förfärliga följder, ett! -bifallande beslut i denna fråga skulle leda, villel talaren ej bidraga. Hemliga utskottets ledamöter, hrr Hedra, Hallström och S:enbammer, jemte flera af ståndets medlemmar, ansigo attl kriget långt ifrån kunds tagas för gilvet;! biskop Hedrens anförandsa var så upplysande det kunde vara: H. M. Konungen hade niöstan tilllåtit hemliga utskottets led:möter att meddela hin: åtgöranden i denna s:k; flera transaktioner mellan Kongl. Mai:t samt kabinetterna i London, Berlin och Köpenhamn hede blifvit utskottet förevista; skälen för H. M;s förslag hade så fullständigt lagts i dsten, att utskottet ej kunnat anrat än bifalla dem; H. M. hade flara gånger försäkrat, att afsigten alldeles icke vorel att förklara krig, men klot att vidtrga sådana förberedande anstalter, som påkallades för att betrygga de nordiska förenade rikena för möjligen inträffande fiendiliga infell — dessa åtgärders vidtagande hade H. M. ansett nödvändiga, icke för Danmarks skull, uian för betryggande af vår egen sjelfständighet och säkerhet; frågan om Slesvig, hvars förhållande till Danmark är garanteradt af några andra maäiter,! men icke af Sverige, vore för närvarande för! oss främmande, hvaremot ett fierdtligt snfall på Jutland och de danska öarna vore af så hotende beskaffenhet, att man nödvändigt måste vara betänkt på att afvända faran för oss sjelfva. Följderna af att ingenting göra för saken kunde blifva lika bedröfliga, som att deltaga deri. Biskop Heurlin betraktade den kgl. skritvelsen som ett förtroendevotum, och ansåg sig af undersåtlig pligt uppmanad att möta den med förwoends tillbaka: ej blott fäderneslandets ära, utan äfvea konungens och Rikets Ständers stulle lida af ett afslag. Biskoparne Hulmström och N:belius, professor H. G. Linig ea och prosten Luadbl:d hade äfven talat för bifall. Prosten Berg erinrade att man för att bibsahålla freden borde vara rustad till kriget; om-ock krig stu!le inträffa, så vore det ej försa: gången Szerige ; kämpat, och med heder; han fann det sublima i iden af den förening emellsn de Skandinaviz ska folken, som uppstått trots gammalt groll och en mörk kabinettspolitik och som nu hänförde den ena nationen till den andras bistånd; han förtröstade på denna id, ty den hade fallit i goda bänder: de unga, det är framtiden sjelf, hade tagit den om hand... Han biföll betänkandet. Lektor Wallman biföll ockst, emedan fäderneslandets ära forårade det; äfven doktor Gumeelius yttrade sig bifallande. Dok-! tor Thomander höll före att en man af heder och samvete ej hade något alternativ denna gången ; här vore ej heller fråga om något förtrosrderoum; och icke hörde det hit, hvar summan skulle tagas: derom finge man sedan öfv:rlägga; det fordrades ett skyndsamt beslut, och derföre hade utskottet inskränkt sitt betänkande till att begära det för nödigt ansedda kreditivet. Talaren afstyrkte högeligen all återremiss. Biskop Agardh yttrade några vackra ord om huru Sverige tillförene mer än en gång för stora ider lsgt sitt svärd i vågskålen och bestämt Europas öde, etc. Han ansåg det cerföre icke sagdt att det skulle komma i fråga denna gåhgen; men om det också skulle blil krig, cå, i värsta fallet, vore Svenskarne i den lyckliga belägenheten att kunna draga sig tillbaka när som helst, uten att behöfva befara det fienden skulle intränga på deras område. Doktor Grafström biföll förslaget, betraktadt blott ur politisk synpunkt: de skandinaviska sympatierna, bestämde ieke hans beslut; han citerade Carl Johans yttrande till Napoleon: dans la politique ni Pamitig, ni Ja haine.x Betänkandet b:fölls utan att votering kom i fråga. — Uti Borgareståndet bifölla det begärda kreditivet af 2 millioner till rustningar. Vi återkomma i morgon till disku:sionen af ämnet. En del af 8:de hufvudtiteln genomgicks äfven ochbifölls till och med 21:sa punkten, om den nya-skolregleringen. — Bondeståndet utsåg till elektorer för inväljande af Tryckfrihetsnämnden: Johan Andersson från Skaraborgs län, Per Eriksson från Wermland, Per Pålsson från Christianstads län, Per Mattsson från Westernorrland, Gustaf Bernhard Appelqvist från Blekinge och Carl Nilsson från Östergötbland; samt till supplesnter: Per Persson Eden från Westernorrland, Aiders Eriksson från Sockholms och Jan Samuel:son från Calmare lön. Statsutskottets utlåtande JF 194, sngåendr regleriogen af utgifternr under 8:16 hufvuititelp, diskuterades. Vid 21 punkten, som enoh Ilävavarkane avganisatsan MANNetAd em vida