fö ES nn 0 ET a mera spelat ut sin roll. as SÖNDAGSBLADET. Uti det sista numret af Söndagsbladet fiana vi åter ett framstående prof på den exempellösa fräckhet att ljuga och vanställa, som är det mest utmärkande draget i nämnde blads mor2dliskt ruttua och förderfvade karskter. Man läser nemligen der, efter mycket annat ovett i Söndagsbladets vanliga pöbelspråk, emot Altonbladets förläggare, en framställning om det representationsprogramm, som vi meddelade i Aftonbladet för den 4 Maj, såsom ett uttryck af vår egen åsigt, och hvilket gick ut på att visa huru, äfven med valrättens utsträckning till arbetarer, en på samma gång enkel och tillräcklig garanti kunde vinnas emut de förmenta vådorna af en sådan utsträckning, derigenom att valmanskretsarna gjordes stora, att dubbel omrösning skedde till riksdagsman, och att hvarje kandidat borde hafva absolut pluralitet, för att blifva vald. Söndagsbladet, som numera står under hr Johanssons ledning och i sjelfva verket går konservatismens ärender, men tillika medelst några tomma fraser friar efter arbetsklassens gunst för att hafva en publik, har nu med sin vanliga stålpanna icke dragit i betänkande att påstå, att i Aftonbladets nyssnämnda förslag ligger ett försåt, och att sättet hvarpå valen skola försiggå blifvit så utfunderadt, att arbetarne alltid inom valdistrikterne skola blifva öfverröstade. och aldrig skola kunna utse något ombud, som skall kunna bevaka deras rätt och bästar. För att göra denna insinuation trolig, yttrar :Söndagsbladet följande, hvilket lemnar ett så märkligt bevis, till de minga föregående, på dess karakter, att vi ej kunna underlåta att citera det ordagrant: I förtröstan derpå att arbetarne icke skola märka och få reda på denna list, säger herr Lars också ganska öppet ut, att efter hans valmethod man kan vara trygg, alt, oaktadt dem vidtutsträckta valrätten, personer, som närmare tillhöra det segentliga folket, aldrig skola vinna det behöfliga antalet röster, och alt, om någon gång pafseende skulle göras på annat är personliga negenskaper, blifver detta otvifvelaktigt till fördel sför den större förmögenheten eller den upphöjda ssamhällsställningen. Ser man! Det är den större förmögenhetenv, det vill säga sig sjelf och sina själsförvandter, guldets trälar, som herr Lars ensamt har i kikaren, oåktadt alla sina hala fraser om folket och dess rättigheter, hvilket allt dock numera icke bör lura någon.n Hvem skulla väl, efter läsningen häraf, utan att hafva tillfälle jemföra detta stycke med stället ur Aftonbladet, hvarur det blifvit hemtadt, tro annat än att Söndagsbladet verkligen har rätt i sitt påstående. — Går man åter till sjelfva artikeln i Aftonbladet, så lyder det stycke, hvarur citationen är hemtad, som följer: Om någon gång afseende vid valen skulle fästas äfven på något annat än personliga egenskaper, så blefve detta otvifvelaktigt till fördel för den större penningeförmögenheten eller en upphöjdare sam hällsställning, hvarmed således den konservativa åsigten icke hade skäl att vara missnöjd. Men detta berodde likväl alltid på allmänna förtroendet. Personer, som närmare tillhörde det egentliga folket åter, kunde, oaktadt den vidt utsträckta valrätten, aldrig vinna. det behöfliga antalet röster, utan all egarågot sådant företräde i utmärkt karakter, kunskaper, öfvervägande praktisk duglighet, eller öfverhufvud sådana personliga förtjenster, som gjorde dem värdige det ädla och ansvarsfulla kallet au deltaga i lagstifmingen. Hvilken väckelse skulle icke häri ligga, att genom en hederlig vandel och genom nit för det allmännas sak tillvinna sig medborgares aktning, långt mera än om förmögenhet eller examensbetyg skulle berättiga till serskilda förmåner, vare sig i afseende på valbarheten eller valrättens utöfning.o Det lärer icke behöfvas mera än denna sftryckning ur de båda tidningarna, för att ådagalägga den nedriga illvillja, hvarmed Söndagsbladet har sökt tillägga Aftonbladet en syftning, tvert emot den verkliga, medelst uteslutande vid citationen af Aftonbladets artikel af den hälften, som fullbordar meningen.