fö ES nn
0 ET a
mera spelat ut sin roll.
as
SÖNDAGSBLADET.
Uti det sista numret af Söndagsbladet fiana
vi åter ett framstående prof på den exempel-
lösa fräckhet att ljuga och vanställa, som är det
mest utmärkande draget i nämnde blads mor2-
dliskt ruttua och förderfvade karskter. Man lä-
ser nemligen der, efter mycket annat ovett i
Söndagsbladets vanliga pöbelspråk, emot Alton-
bladets förläggare, en framställning om det re-
presentationsprogramm, som vi meddelade i Af-
tonbladet för den 4 Maj, såsom ett uttryck af
vår egen åsigt, och hvilket gick ut på att visa
huru, äfven med valrättens utsträckning till ar-
betarer, en på samma gång enkel och tillräck-
lig garanti kunde vinnas emut de förmenta vå-
dorna af en sådan utsträckning, derigenom att
valmanskretsarna gjordes stora, att dubbel om-
rösning skedde till riksdagsman, och att hvarje
kandidat borde hafva absolut pluralitet, för att
blifva vald. Söndagsbladet, som numera står
under hr Johanssons ledning och i sjelfva ver-
ket går konservatismens ärender, men tillika
medelst några tomma fraser friar efter arbets-
klassens gunst för att hafva en publik, har nu
med sin vanliga stålpanna icke dragit i betän-
kande att påstå, att i Aftonbladets nyssnämnda
förslag ligger ett försåt, och att sättet hvarpå
valen skola försiggå blifvit så utfunderadt, att
arbetarne alltid inom valdistrikterne skola blif-
va öfverröstade. och aldrig skola kunna utse
något ombud, som skall kunna bevaka deras rätt
och bästar.
För att göra denna insinuation trolig, yttrar
:Söndagsbladet följande, hvilket lemnar ett så
märkligt bevis, till de minga föregående, på
dess karakter, att vi ej kunna underlåta att ci-
tera det ordagrant:
I förtröstan derpå att arbetarne icke skola märka
och få reda på denna list, säger herr Lars också
ganska öppet ut, att efter hans valmethod man kan
vara trygg, alt, oaktadt dem vidtutsträckta val-
rätten, personer, som närmare tillhöra det
segentliga folket, aldrig skola vinna det be-
höfliga antalet röster, och alt, om någon gång
pafseende skulle göras på annat är personliga
negenskaper, blifver detta otvifvelaktigt till fördel
sför den större förmögenheten eller den upphöjda
ssamhällsställningen.
Ser man! Det är den större förmögenhetenv,
det vill säga sig sjelf och sina själsförvandter, gul-
dets trälar, som herr Lars ensamt har i kikaren,
oåktadt alla sina hala fraser om folket och dess
rättigheter, hvilket allt dock numera icke bör lura
någon.n
Hvem skulla väl, efter läsningen häraf, utan
att hafva tillfälle jemföra detta stycke med stäl-
let ur Aftonbladet, hvarur det blifvit hemtadt, tro
annat än att Söndagsbladet verkligen har rätt i sitt
påstående. — Går man åter till sjelfva artikeln
i Aftonbladet, så lyder det stycke, hvarur cita-
tionen är hemtad, som följer:
Om någon gång afseende vid valen skulle fästas
äfven på något annat än personliga egenskaper, så
blefve detta otvifvelaktigt till fördel för den större
penningeförmögenheten eller en upphöjdare sam hälls-
ställning, hvarmed således den konservativa åsigten
icke hade skäl att vara missnöjd. Men detta be-
rodde likväl alltid på allmänna förtroendet. Perso-
ner, som närmare tillhörde det egentliga folket åter,
kunde, oaktadt den vidt utsträckta valrätten, aldrig
vinna. det behöfliga antalet röster, utan all egarå-
got sådant företräde i utmärkt karakter, kunska-
per, öfvervägande praktisk duglighet, eller öfver-
hufvud sådana personliga förtjenster, som gjorde
dem värdige det ädla och ansvarsfulla kallet au
deltaga i lagstifmingen. Hvilken väckelse skulle
icke häri ligga, att genom en hederlig vandel och
genom nit för det allmännas sak tillvinna sig
medborgares aktning, långt mera än om förmö-
genhet eller examensbetyg skulle berättiga till ser-
skilda förmåner, vare sig i afseende på valbarhe-
ten eller valrättens utöfning.o
Det lärer icke behöfvas mera än denna sf-
tryckning ur de båda tidningarna, för att åda-
galägga den nedriga illvillja, hvarmed Söndags-
bladet har sökt tillägga Aftonbladet en syftning,
tvert emot den verkliga, medelst uteslutande
vid citationen af Aftonbladets artikel af den
hälften, som fullbordar meningen.