— Statsutskottets utlåtanda, rörande det af regeriogen begärda kreditivet på 2 millioner riksdaler, med anledning af den politiska ställningen och trupparnas sammandragoing i Skåne m. m., jär redan i nästa plenum förekomma uti riksståndsn. Det skall då blifva mycket intressant att erfara, huruvida regeringen låter det på ett eller annat sätt korama till riksståndens kunskap, i fall den nemligen har sig sjelf derom något bekant, hvad parti Ryssland och England tagit i frågan om Tysklands och Danmarks egentliga förhållande till hvarandra, så att ständerna må derigenom kunna göra sig någon sorts föreställning om utsigterna för den närmaste framtiden. At man får veta på hvad punkt vår regering står till de öfriga kabinetterna i denna fråga, synes vara det billigaste anspråk i verlden. Deita sednare är visserligen redan af en och annan kändt utom protokollet, hvad beträffar den sednaste förklaringen till preussiska kabinettet i afseende på vårt kabinetts åsigt om vilkoren för att en casus belli ej må intriffa; men då tryctfribetslagen vid strängt ansvar förbjuder sllt kungörande i tryck af hvad s:m rörer å färde varande underbandlingar med frimmande makter, så kan icke något derom berättas genom tidningarna. Vi kunne omöjligen föreställa oss, att regeringen skulle anse sig berättigad till ett så blindt förtroendevotum från sändernas sida för en nyss tillsa:t minis:8r, att ständerna derigenom skulle på förhand och utan en fullständig utredning och rättfärdigande af nödvändigheten, lemna sitt understöd åt något steg, hvarigenom vi gå till mötes en framtid, sam är höljd i de mest hotande moin. Denna fråga gäller naturligtvis icke frågan om truppernas ssmmandragning i Skåne, utan den händelsen att Sverges söner komma att skickas ut i främmande land och emot en till antalet öfverlägsen fiende. Det kan också icke skada att härvid påminna hurusom ena af vederbörzndes mest använda och konsulterade män, hvad eilitärfrågor beträffar, nemligen hr öfverstlöjtnant Hsz-lius, under sina fäktningar i tidningar och tidskrifter för de stående armeerna och emot fulkbeväpningen, fr-mstillt såsom en bufvudsats, att en mera övad och disciplinerad trupp alltid måste segra på dem, som äro mindre öfvade. Detta har väl icke precist visat s:g vara fallet under de sgednaste månaderna, till och med icke vid konflikter, som egt rum emellan trupper och obeväpnade i Paris, i Berlin, Wien, Pal;rmo, Lombardiet, m. fi ställen; men ora man antager hr öfverstlöjtnantens sats såsom riktig, så måste deraf följa, att aspekterna icke äro ljuss, i fall Sverge ensamt jemte Danmark skulle draga till strids emot de armear, som Preussen och de öfriga tyska makterna kunna ställa fram inom några få dagar. Det är könit, att den preussiska mili