rituosa, hvarefter de båda förstnämnde hegåfvo sig på hemvägen öfver sjön ifrån Björkenäs. På smygkrogen bade emellan dem icke någon misssämja kunnat förmärkas; men på sjön skulle de hafva kommit i inbördes kif och tvedrägt, denna icke sällsporda följd af omåttlig bränvinsförtäring. Imedlertid anlände ingendera af dem till sitt hemvist. Deras anhöriga Jäto måndagen gå förbi utan att ens efterfråga dem. Tisdagen anställdes väl spaningar efter dem, men förgäfves. Först sent, onsdagsaftonen, kommo tvenne personer med underrättelse, att Winroth låg död i en strandad båt vid Biskopsvraks uddar. Thorsdagsmorgonen hemfördes den döde, på hvilken man ej lärer kunnat upptäcka några tecken till begånget våld, hvaraf synes troligt, att han, älfvensom Vinberg, hvilken ännu icke är återfunnen, blifvit ett rof för de vilda vågornas raseri. (N. A. Carlstad d. 26 Avril. Ea sommendering a något öfver tvåhundra man ur kong! Bohus läns regemente ankom i går till staden och har i dag afmarscherat till Carlstens fästning, såsom förslärkning af garnisonen derstädes. Då 150 man ur samma regemente för kort tid sedan dit afgick, har man undrat hvad denna nya extra förstärkning månde beatyds, och de befängdaste rykten, det ena värre än det andra, om rysligt förestående krig och örlig än med ryssen, än med ecgelsman, än med dansken hafva bland allmogen cirkuleret, men till hvilka naturligtvis ingen förståndig menniska lyssnat. A följande vill dock synas, scm de icke skulle sakn all grund. Hr öfverstelöjtnanten och ridd. Reutersvärd harranguerade nemligen truppen vid dess arkomst til staden, sedan den uppmarscherat och uppställt sig utanför bans logis, ungefärligen i följande ordalag: Gossar! Då hr regementschefen i dag af opasslighet är hindrad ett personligen infinna sig, ba jag blifvit anmodad helsa er å hans vägnar. Det är icke nu som fordom, då j diogen ut at! förtjena penningar på arbetskommenderingar till Götha kanal, til! Trollhättan och till Trollhättebolag. Nu, då utrikes oroligheterna fordra (?) att fästningarne skola besättas, hoppas jag, att j lika noggrannt fullgören edra skyldigheter, då statens tjenst tager edra :rafter i anspråk, om expeditionen ock icke skulle vara så löaande. Sköten väl eder helsa, gossar! — — Härpå följde denna naiva slutrefräng: ,IHelsa kamraterna rå Marstrand! Jag kommer snari eftero. (W. T.)