tade att visa den stora likgiltighet, hvarmed :en verklig gentelman betraktar allt omkring sig. En pris snus, m:r Bem ?, frågade m:r Daily medan han på sitt egna snabba manår drog en silfversnusdosa ur sin ficka, öppnade och räckte henne till styrmannen. Den sednare var för mycket sysselsatt med dagens göromål, för att på passonde sätt egna sin uppmärksamhet åt och besvara denna artighet. Utan att afbryta samtalet med den unge gentelmannen, mumlade han några ord till tack, stack spetsen af sin pekfinger i snuset och förde det på mindre skickligt sätt till näsan, såsom icke varande någon idkare af den fina konsten. Herr Storbjelm! skallade länge Ottars gälla röst från däck. En båt kommer, herr Storhjelm! Ochder är en annan, som synes komma till oss. Vid denna tidning skyndade styrmannen och m:r Rossbräöck på däck. Det är den tyske doktorn, eller örtsamlaren, eller hvad han är! mumlade herr Storbjelm för sig sjelf, medan han rigtade sina ögon på den närmaste båten. Brigg åhoj!, ljöd det från båten efter några ögonblick ; är detta den svenska briggen till Rio Janeiro ? Det är den svenska briggen Nordstjernan till Rio Janeiro, svarade styrmannen; men om här är någon annan svensk brigg, destinerad till Rio, vet jag icke. Båtkarlen förklarade på engelska med en brytning på spanska, att den passagerare ban förde, icke hade varit i stånd att säga, om skeppet, det han sökte, var en brigg, en skonert, eller något annat fartyg. Ar icke detta det skepp, som jag var ombord på? frågade en liten man i aktern på båten, som för tillfället hade ådragit sig alla de på däcket varandes uppmärksamhet. Den lilla mannen liknade en kolossal brun. väggsmed, med ett tjockt och nästan fyrkantigt hufvud, som satt på en mycket smal hals, och med proportionerligt fina bår. Hans