tade att visa den stora likgiltighet, hvarmed
:en verklig gentelman betraktar allt omkring sig.
En pris snus, m:r Bem ?, frågade m:r Daily
medan han på sitt egna snabba manår drog
en silfversnusdosa ur sin ficka, öppnade och
räckte henne till styrmannen. Den sednare
var för mycket sysselsatt med dagens göromål,
för att på passonde sätt egna sin uppmärk-
samhet åt och besvara denna artighet. Utan
att afbryta samtalet med den unge gentelman-
nen, mumlade han några ord till tack, stack
spetsen af sin pekfinger i snuset och förde det
på mindre skickligt sätt till näsan, såsom icke
varande någon idkare af den fina konsten.
Herr Storbjelm! skallade länge Ottars gälla
röst från däck. En båt kommer, herr Stor-
hjelm! Och- der är en annan, som synes komma
till oss.
Vid denna tidning skyndade styrmannen och
m:r Rossbräöck på däck. Det är den tyske
doktorn, eller örtsamlaren, eller hvad han är!
mumlade herr Storbjelm för sig sjelf, medan
han rigtade sina ögon på den närmaste båten.
Brigg åhoj!, ljöd det från båten efter några
ögonblick ; är detta den svenska briggen till
Rio Janeiro ?
Det är den svenska briggen Nordstjernan
till Rio Janeiro, svarade styrmannen; men
om här är någon annan svensk brigg, desti-
nerad till Rio, vet jag icke.
Båtkarlen förklarade på engelska med en
brytning på spanska, att den passagerare ban
förde, icke hade varit i stånd att säga, om
skeppet, det han sökte, var en brigg, en sko-
nert, eller något annat fartyg.
Ar icke detta det skepp, som jag var om-
bord på? frågade en liten man i aktern på
båten, som för tillfället hade ådragit sig alla
de på däcket varandes uppmärksamhet. Den
lilla mannen liknade en kolossal brun. vägg-
smed, med ett tjockt och nästan fyrkantigt
hufvud, som satt på en mycket smal hals,
och med proportionerligt fina bår. Hans