borgerskapet till föremål för åtlöjet, tlllika vi-
sat sig särdeles angeläget att skona de konser-
vativa och synnerligen de xaer eller mindre för-
näima kotterier, hvilka, alltsedan det gamla sy-
stemets tid, ännu sldrig förlorat hoppet om el-
ler uppgifvit anspråket på den öfvervägande
msktien och inflytandet sarst på de s. k. Egyp-
fiska köttgrytorna. Likaloedes har man sett,
huru Söndagsbladet, så ofta det befattat sig med
politik, alltid, åtminstone indirekt, gått de kon-
servativas ärenden, medan det å andra sidan
anfallit de Iberala och deras åsigter. Detta
dubbla och falska spel, dervid osanningen alltid
varit begagnad såsom det hufvudrakl:ga bj:lpe-
medlet, har börjat framträda mer och mer, i
samma mån som bladet fått en medarbetare
eller ledare uti den politiske hvalfisken, ep
persor, hvars åsigter cceh sträfvinden, dels till
förmån för vissa rikare monopobstiska interes-
san, dels för de ultrakopservativa i allmänhet,
sedan minga år äro ökända.
I fullkomlig öfverensstämmel:e härmed, har
mean också linge kunnat varseblifva huru 2nge-
läget Söndagsbladet städse varit, att icke ur-
aktlåta nigot tllfalle at motarbeta alla sådana
beraödanden, som hafva till ändamål att söka
höja da Jligre och betande klasserna, samt
tillvinna fem et rättvist rum såsom medbor-
gare i samhället. Häraf förklaras det, hvarföre
Söndagsbadet så ofta gjort narr af Bildninge-
cirkeln, af Skyddsföreningen och af flera dylhka
inrättninger, som helt och hållet afse decsa klas-
aars bi och det är märkvärdigt nog, att fler-
talet af Söadasgebladets läsare hittills tyckes
hafva fåstat alltför liea vigt vid detta förhål-
lande.
Aldrig har dock det falska spelet visat gig
så tydligt, com efter sista söndagen i Februari,
då Söndsgsbladet formligen gjorda sig till öf-
arlöpare, Det är ännu i friskt rainne, huru
Söndsgsbladet då, efter att förut så godt som
rakt fram bafva upphettat massin till cordnin-
gar, på en gång sadlade om, och icke blott rvi-
sade ofantl:g artighet emot poliszuktoriteterna.
utan äfven på det högsta berömde de sidnare
militäriska årgärderna. I sammanheng hörmed
och allt framgent har Söndagsbladets verkssm-
het oaflitligt gåt! ut på att motarbeta reform-
vännernas sö! p; och det är cekså egeatli-
gen från denna vändpunkt som man i vissa af
de högre kreisarne blifvit slideles förtjust öf-
ver Söndagsbladet; ty det är mycket väl bekant
med hvilken känsla af blandsd fruktsn cch hat
BR eformvännernss sällskap, likasom Aftonbladet
och Dogligt Allehanda, betraktas inom dessa
kretstr.
I.neslertid b:r Sindagsbladet härigenom, så-
:om ofvanföre närendes, få t e:tnytt problex att
lösa, som sätter det i ganska stort bryderi. ÅA
ena sidan är det nemligen omöjligt för en tid-
ning, som litsar sig vilja skrifva för folket, att
sacta af sig mesken helt ech biållet, och upp-
träda direkt emot reformens sak, fåsom tidnsin-
gens ene mederbetare och ledare gjort uti Sv.
Minerva, innan hen afskedades derifrån. A den
spdra, åter, ser man påtegligt, att Söndagsbla-
det redan tagit så roycket på hand af motstån-
darne till folkets rättigheter, att det nu tvingas
så deres örend:n mera rakt fram, än tillföre-
ae, uti dessa rättigheters motarbetande.
Detta är onekligen en ganska kinkig belägen-
ef. Men utgifvaren af Söndagsbladet är likväl
icke helt och hållet rådlös. Han, som förut
enom sitt fisrfeldisa gyckel med Biliningreir-
keln hånat hela den aktningsvärda del af den
arbetande klassen, som visat en så vacker syfi-
aing till sedlighet, byfsning och förädlande tids-
fördrif, låtsar nu som om ban ville taga parti
ör deana klass, genom rpågra utrop och frasar
om arbetarens rättighet ati få deltaga i val tili
representanter.
Dotta liter förträffligt. Men efter vår öfver-
tygelsa lurar samma förräderi, som alltid ut-
gjort Söndegsbladets älsklingstaktik, äfven här
bskom manövern. Att detta är förhållandet,
ach sfsigten i sjalfva verket icke någon annen
än stt motverka hela reformen, torde litt visz
sig, då vi på Söndagsbladet sätta följande frå-
gor, dem vi nu vid:re icke ämna släppa ,förrän
de blifvit nöjsktigt besvarade.
4) Huru låter det förklara s:g, att Söndags-
bladet vill gå och gälla såsom en måleman fär,