ter, medan det naturligtvis icke passade sig,
att han bodde i samma byt med husets son.
M:r Hab. Daily, såsom han för korthetens
skull vanligen skref sig, var en undersältsig,
stark karl, med ett glädtigt, rundt ansigte,
blinkande grå ögon, korpsvart hår och poli-
songer, som räckte från tinningarna till mun-
giporna, stela som igelkotstaggar. Han höll
just på att drifva en spik i en af de fyra lå-
dorna, som hade blifvit lemrade till hans spe-
ciella omvårdnad, och stod bredvid sitt ba-
gage, hvaribland märktes två stora koffertar,
betäckta med oxhudar och gjorda höga och
trånga, enligt sydamerikanskt bruk. Denna form
synes lämplig för ändamålet, emedan bagaget,
som till det mesta transporteras på mulåsnor,
fästes vid deras sidor och, för att föras genom
trånga bergspass, göres så, att det intager min-
sta möjliga bredd. Dessutom kunde koffer-
tarnas höjd eller djup för tillfället tjena till
ett ganska godt ändamål för egaren, som bade
anordnat dem för resan och låtit sorgfälligt
förse dem med en falsk botten och lönnlådor.
Hvad behagas, m:r Bem?) sade m:r Daily
till styrmannen, herr Storbjelm, hvars namn
han gerna skulle hafva velat prononcera kor-
rekt, om icke olyckligtvis dess genvina utländ-
ska ljud hade undfallit honom, änskönt hen
stafvat öfver det många gånger för sig sjell.
Vid dessa ord satte ban sig beqvämt på en
af de höga kofferterna, och lekte med ham-
maren, som hade han på år och dag icke
tänkt på något allvarsamt.
Ser ni efter något, m:r Bem?, frågade
han snabbt, utan att afvakta svaret på sin
första fråga,
Ingenting annat än vinlådan der), svarade
herr Storhjelm, pekande på det sökta föremå-
let, hvilket m:r Rossbräck till sitt stora nöje
igenkände, under det han på samma gång
kastade en föraktlig blick på bokhållaren och
de omgifvande artiklarna. Denna blick åsyf-