tron såsom en religiös princip förvandlat sig
i en låg materialism, som söker göra religio-
nen sjelf till en affärssak.
Vår tids så kallade förståndiga folk tror
icke på menniskohjertat, då det blöder i stri-
den för mensklighetens sak. Sjelfviskheten
dömer allt efter sig sjelf; den misskänner och
föraktar höga fåger och ädla tänkesätt, eme-
dan den ej kan fatta de förra och ej kan bysa
de sednare. Vår tid är otrons och ivdifferen-
tismens tidehvarf, och menniskoslägiet skulle
sjunka i materialism, om icke, i kraft a fruk-
ten af några individers hjertan, fröet till hö-
gre ideer öfverflyttade sig på en kommande
generation.
IHinango fortfor att packa och ordna sina
effekter, och yttrade gång efter annan en lik-
giltig anmärkning rörande väder och vind, och
hytt och fartyg, som hade han icke sett yng-
lingen natten förut, och icke känt, hvem som
innehade kaptentns salong, genom hvars dörr
negrinnan gick in och ut. Ynglingen besva-
rade dessa lösa anmärkningar i samma ton af
konventionel höfligbet, utan att dragas från det
chaos af känslor och betraktelser, som upptog
honom.
Sannolikt känner ni denna bok? frågade
Hinango efter en lång paus, räckande honom
en duodes-volym. En troendes Ord af De
Lamenais läste Horatio, medan han tag bo-
ken med en vänlig nick; jag har läst henne
på spanska; jag har hört att hon blifvit öfver-
satt på många europeiska språk.n
Ingen bok i våra dagar har twäffat Buropas
folks hjertan med en sådan stråle af elektriskt
Jjusn, svarade Hinango ; men i England har
hon icke funnit någon publik.