tel; försök att lösgöra sig från statehs inflytande, om ej sjalf beherska den; att lägga bana på undervisningen, under sken af lärofrihet; att rycka fattigvården ur statens hand, genom lifligt deltagande i densamma; att medelst qvinnans fromhet tämja mannens mod, och beherrska barnets själp). Rsaktionsförsök voro gjord: af den gamla adeln, som intet lärt och intet glömt, och af den nya, som ej zktade för rof, att med hbofglittret förgylla sin under republiken och kejsarväldet vunna krigseller siatsmennaära; blott ett hade ingendera vågat försöka, att återställa det brutna feodalväldet. Representationen var konstgjord: en konstgjord pärskamtmare, med personliga, till cch med ärfthga privilegier utan historisk grund; konstgjord deputeradeksmmare, såsom ock byggd på pri vilegier utan häfd, nexligen på census, och en så hög census, att 1836 blott 200,000 personer at 34 millioner voro valberättigade. De deputerade voro valde under styrelsens ledning, med begagnanmde af alla möjliga korruptionsmedel, hvaraf det vigtigaste var utsigten att skaffa sig och de sina insteg i den af styrelsen beroende förvaltningen. Och i bredd eaed allt detta vexte, med återvunnen mnationalkraft, känslan hos de 6j på något sätt privilegiersde, af deras undertryckta rätt, och ait nstionens tilibakasatta ära. Industrien vexte, och med den pzuperismen. Ett stort eteg att försona alla dessa stridande elementer, eller att bringa dem, som voro tidens barn, till öfvervigt öfver dem, som voro förflutna dagars, gjordes med 4830 åra revolution. Kartan blef nu mera ej konungens skänkt öll folket, utan folkets fördreg med konungen; pärskapets ärftlighet upphörde, prestväldets fortsång hämmades, medelklassens raskt var bittre gruzdad, de lögre klassernas erkännande bafrämjadt. Men detta nstionens framsteg, begagpadt till Orleanska slögtens upphöjelsa, fullföljdes ej af denna. För dynastiska intressen gaf man åter vika för främlingarna, för adel, för prester. För dynssticka intressen miste män 2f alla politiska färger, de största talanger, de största snillen, till och med Guizot, en af tidens störste tänkare, en af de or vbbligaste karaktierer, men blott alltför orubblig i sina th-orier, utslitag, förnötas. Hufvudstaden sig sig omgifven af fåstningsverk, mera botsnde inåt än wtåt Statsskulden vexte, och missnöjet vexte; förnyade uppror måste qväfvas med våld; det vil: svt tryckfribeten, som bragt 4830 års revolution till utbrott, var nära nog förnyadt. Varnande röster fattades icke de starkaste mot jesu ternes förnyade inflytande. Redan 41845 yttrege Michelet från sin lärostol, i strid med denna anden: för jesuiternes skull bar Frankrike drifvit en dynasti bort, och kan för deras skull bortdrifva andra tio. Hvad Michelet var i den lärda verlden och för den studersnde upgdermen, var Sie för hela den läsande franska allmänbeten; bans Juif errant är en verldshändelse, väl värd att af Frankrikes biskopar bestraffas med bann. Några dagar före sist revolu:ionens utbrott, då Michelet bliivit förbjuden att föreläsa offentligt, förutsade studenferne, i en petition för hens skull, den annalkande stormen. Och under tiden höll en talare i Pår:k:mmaren ett ståtligt tal, hvsri, om ej utbrottets möjligbet, åtminstone des framging bestred:; han klandrade för bristande krat en styrelse, soma blott alltför mycket missbrukat sin kraft; ban hatade demokratien i fremmande land och trotsade den i sitt eget. Då stormen bröt löst, hvad såg man? En kungsefarmilj, med halft mcd trotssnde faran, derpå flystande utan tecken till med, om Ian undantager en qvinna; ej vågande söka ett fotfäste inom Jandet, öfvergifven af alla, likarora bortblåst. Bourbonerne hade efter sin flykt åtstinstone några vänner, som vågade lif och blod för dem. Orleanerne synes ej ens denna tröst vara unnad; ej sf den :del, tom de semickrat, men såsom ej fullt legitima, 2ldrig kunnat vinna för sig; ej af de prester, för hvilka de gifvit viks; knappt af de krigare, som mesiadels utgzjort deras bof. Hvad betyder detta? Var deras mekt, var monarkien sjelf så alldeles undergräfo? Och minne af enskildas stämplingar, af republikaner, socixlister och kommunister? eler 2f egna felsteg? Låg republikens införarde i deras plan, fom ledde rörelserva för reforzn 2! valkn till deputeradeksmmarer? Lig det i fol kets tanka, innan det bekanta ordet: det är för sentn, ljöd i kormmaren? Ar republiker tr Minhalat