tel; försök att lösgöra sig från statehs inflytan-
de, om ej sjalf beherska den; att lägga bana
på undervisningen, under sken af lärofrihet; att
rycka fattigvården ur statens hand, genom lif-
ligt deltagande i densamma; att medelst qvin-
nans fromhet tämja mannens mod, och beherr-
ska barnets själp). Rsaktionsförsök voro gjord:
af den gamla adeln, som intet lärt och intet
glömt, och af den nya, som ej zktade för rof,
att med hbofglittret förgylla sin under republi-
ken och kejsarväldet vunna krigs- eller siats-
mennaära; blott ett hade ingendera vågat för-
söka, att återställa det brutna feodalväldet. Re-
presentationen var konstgjord: en konstgjord
pärskamtmare, med personliga, till cch med ärft-
hga privilegier utan historisk grund; konstgjord
deputeradeksmmare, såsom ock byggd på pri
vilegier utan häfd, nexligen på census, och en
så hög census, att 1836 blott 200,000 perso-
ner at 34 millioner voro valberättigade. De
deputerade voro valde under styrelsens led-
ning, med begagnanmde af alla möjliga korrup-
tionsmedel, hvaraf det vigtigaste var utsigten
att skaffa sig och de sina insteg i den af sty-
relsen beroende förvaltningen. Och i bredd
eaed allt detta vexte, med återvunnen mnatio-
nalkraft, känslan hos de 6j på något sätt privi-
legiersde, af deras undertryckta rätt, och ait
nstionens tilibakasatta ära. Industrien vexte,
och med den pzuperismen.
Ett stort eteg att försona alla dessa stridande
elementer, eller att bringa dem, som voro ti-
dens barn, till öfvervigt öfver dem, som voro
förflutna dagars, gjordes med 4830 åra revolu-
tion. Kartan blef nu mera ej konungens skänkt
öll folket, utan folkets fördreg med konungen;
pärskapets ärftlighet upphörde, prestväldets fort-
sång hämmades, medelklassens raskt var bittre
gruzdad, de lögre klassernas erkännande ba-
främjadt. Men detta nstionens framsteg, begag-
padt till Orleanska slögtens upphöjelsa, full-
följdes ej af denna. För dynastiska intressen
gaf man åter vika för främlingarna, för adel,
för prester. För dynssticka intressen miste
män 2f alla politiska färger, de största talan-
ger, de största snillen, till och med Guizot, en
af tidens störste tänkare, en af de or vbbligaste ka-
raktierer, men blott alltför orubblig i sina th-orier,
utslitag, förnötas. Hufvudstaden sig sig omgifven
af fåstningsverk, mera botsnde inåt än wtåt
Statsskulden vexte, och missnöjet vexte; för-
nyade uppror måste qväfvas med våld; det vil:
svt tryckfribeten, som bragt 4830 års revolu-
tion till utbrott, var nära nog förnyadt. Var-
nande röster fattades icke de starkaste mot je-
su ternes förnyade inflytande. Redan 41845 ytt-
rege Michelet från sin lärostol, i strid med
denna anden: för jesuiternes skull bar Frankri-
ke drifvit en dynasti bort, och kan för deras
skull bortdrifva andra tio. Hvad Michelet var
i den lärda verlden och för den studersnde
upgdermen, var Sie för hela den läsande fran-
ska allmänbeten; bans Juif errant är en verlds-
händelse, väl värd att af Frankrikes biskopar
bestraffas med bann. Några dagar före sist
revolu:ionens utbrott, då Michelet bliivit för-
bjuden att föreläsa offentligt, förutsade studen-
ferne, i en petition för hens skull, den annal-
kande stormen. Och under tiden höll en ta-
lare i Pår:k:mmaren ett ståtligt tal, hvsri, om
ej utbrottets möjligbet, åtminstone des fram-
ging bestred:; han klandrade för bristande krat
en styrelse, soma blott alltför mycket missbru-
kat sin kraft; ban hatade demokratien i frem-
mande land och trotsade den i sitt eget.
Då stormen bröt löst, hvad såg man? En
kungsefarmilj, med halft mcd trotssnde faran,
derpå flystande utan tecken till med, om Ian
undantager en qvinna; ej vågande söka ett fot-
fäste inom Jandet, öfvergifven af alla, likarora
bortblåst. Bourbonerne hade efter sin flykt åt-
stinstone några vänner, som vågade lif och blod
för dem. Orleanerne synes ej ens denna tröst
vara unnad; ej sf den :del, tom de semickrat,
men såsom ej fullt legitima, 2ldrig kunnat vin-
na för sig; ej af de prester, för hvilka de gifvit
viks; knappt af de krigare, som mesiadels ut-
gzjort deras bof. Hvad betyder detta? Var de-
ras mekt, var monarkien sjelf så alldeles under-
gräfo? Och minne af enskildas stämplingar, af
republikaner, socixlister och kommunister? eler
2f egna felsteg? Låg republikens införarde i
deras plan, fom ledde rörelserva för reforzn 2!
valkn till deputeradeksmmarer? Lig det i fol
kets tanka, innan det bekanta ordet: det är
för sentn, ljöd i kormmaren? Ar republiker
tr Minhalat