naturligtvis icke kunna passa in dermed, atan måste reduceras, hvarigenom ett bråk eller en rest uppkommer vid nästan hvarje reduktion. Sålunda blir t. ex. 25 sk. — 52,08333 penning, 26 sk. — 544666 psnaing, 27 sk, — 36,23 penoing. Man säger väl att det öfverblifna decimalbråket är så litet, att det kan i handel bortkastas. Men detta är ej riktigt, då man skall multiplicera det; ty om 4 skålpund, eom kostar 26 sk., skall multipliceras med t. ex. 5, 233, så uppstår ett olika resultat om jeg antager 26 sk, vara — ö4 eller — dö, 4 eHer — 34,46 eller 54, 466 0. v.; korteligen, jaz får ingen exakt summa, utan endast epproximationer. Då nu detta icke blott eger rum vid reduktioner af mynt, utan äfven vid mått, mål och vigt af de varor, som köpas för mynt, så visar sig en stor brist på noggranhet i detta system. Så litet pris man än vill sätta på denna noggranhet i praktiken, så utmärker en sådan indelningsprincip otvifvelaktigt den högsta grad af ovetenskaplighet, och man bär besinna, att reduktionen icke blot eger rum i dea dagliga handeln, utan äfven när äldre räkneuppgiftsr, som alla äro grundade på de gamla enheterna, skola reduceras till de nya räkneenheterna. Man kunde låta deana anmärkniag fara, om denna brist vore nödvändig och om det icke vore ytterst lätt att afhjelpa den och ati få en decimalindelning, hvarvid icke denna oreda eller brist på noggranhet! eger rum. Dertill behöves nemligen icke mer, än att taga en af de minsta nu gällande räknedelarna, sådan den är, alldeles ndrad till !V,,0, och 400 delar af denna till räknesnhet. Då inpassa, såsom af sig sjelf, alla de gamla indelningarna uti det nya systemsi, utan någon bråkreduktion. Vi hafva t. x. nu i serskilda provinssr, mark, daler, p!åt, riksdaler banka, riksdaler specie o. s. v. Om man nu sntager t. ex. 4 sk. rgs till V..,, och således 400 sk. till en py riksdaler, hvilken biefve ungefär lika med danska riksbanksdalern, är 4 mark — 2 sk. och tillika ?,,,, en daler — 8 sk. och tillika ,.o, en plåt — 46 sk. och tillika !5,,,, 4 rdr bko 144 sb., men tillika !!,..; således sammanfaller det gamla myntet aildeles med det nya, samt decimalsystemet blifver infördt, utan att det behölves ringaste bråäreduktion. Sak somma är, om man antager styfvern, eller halfskillingen, eller skillingen till !,,..; systemet blir lika enkelt. Lika klar blifver evalvationen tiil det hemburgska myntet; ty 4 rdr hamb. bko biifver då 192 sx. eler 00 då som nu. Då pu förhållandet är enahanda och lika enkelt med mått, mål och vigt, så visar sig, att det nya förslaget har jermnt uiletat den svåraste och mest invacklade utvägen och gått förbi den enklaste, hvilken gör nästan ingen rubbaing i det närvarande Den end: olikheten är, att om t. ex. 4 sk. rgs antages till ,.o0 så blir den nya riksdalern precist — 9 rdr 4 sk. rgs, om V, sk. anteges till !,.,. så blir den precist — 4 rdr 2 sk., om 4 styfver antages till ,.., så blir den precist — med 25 sk. Men reduktionen härvid åstadkommer icke något bråk, emedan den icke göres gevom division, utan genom addition. Man lägger helt simpelt 4 sk. eller 2 sk. till den gamla riksdalern för att få den nya. Detta är så oändligen lätt, att det är lärdt i ett ögonblick. Det är klart, att ett system, bygdt på en sådan grund, upphäfver alla tvister om ett decimalsystems antagande. De, som vilja hafva det, huru dst än må vara, erhålla ett sådant, och de, som icke vilja vara af med sin så kallado tolftalsräkning, få be hålla den. Den sednare räknar ännu sin skilling eller sin styfver och den förra skrifver blott i stället 409-delar i sin bok, och förer räkn!ngen i decimalbråk. Småningom uttränger den nya riksdalern den gamla, då alla offentliga räkenskepsr antaga den förra. 20 I afseende på förhållandet till utländska räkneenheter. Ea mycket större brist i det nya förslaget, än den ofvannämnda, är att dervid icke är fästadt afseende på den fördel, som för handeln deraf sku!le uppkomma, att ett allmänt system för mått, mål och vigt samt mynt vore gällande öfver hela den handlande verlden. Unander det man fördjupat sig i minutiösa undersökningar om reduktionen emellan våra egna gamla och pya räkneenheter, och velat lätta dem, har man icke tänkt på att oändlien svårare och nyttigare reduktioner måste ouppbörligen göras emellan andra länders och vårt eget lands räkneenheter, och att man borde vä! tänka på att äfven underlätta dem. Denna anmärknieg träffar icke Kongl. Vetenskopsakatemien, som på nådig befallning uppgjort det antagna förstaget för mått, mål och vigt, emedan densamma förklarat, att då det vore henne föreskrifvet att mindre göra afseende på dess vetenskapliga rigtighet än på allmänhetens beqvämlighet, hon vore förhindrad att föreslå det fransyska metersystemet, hvilket vore det enda vetenskapliga. Då man nu uti några inom Stånden gjorda anmärkningar förklarat tanken på ett allmänt system för alla nationer innebära något, som vore omöjligt att verkställa, utgöra blott en poetisk ide, ett förslag bygdt på alltför sanguiniska förhoppningar, och som men helt kort kan förvisa till Utopilen, så nödgas jag, ehuru afseendet på ett sådant mål borde vara det första, som framställt sig vid bestämmandet af ett nytt system för handelns räkneenheter, redogöra för en sådan tanke. Jag beböfver icke visa dess theoretiska rigtighet, ty den härleder sig från verldens största mat matici vid namns SAA DENS TEA METER SSR TTDEETTETRTTADOE ERE Sa