nål i hytten. Sven Roloff, en ung matros ch Justig ture af naturen, som hade spelat ocken detta streck, skrattade högt åt den för-. ridna mine, hvarmed han drack det salta affet, natt det icke skulle förspillasn. i Corinna, en af dessa smärta ethiopiska skönreter, hvars smala lif och svällande rundhet mången europeiska kunnat afundas, lemnade sakta sin herrskarionas rum, och infann sig i hytten, för att hemta bagaget, biträdd af Ashilles, hvars ögon, röda af gråt, knappt kunde urskilja föremålen framför sig. Öfver hennes ljusa moderna klädning bar hon en svart schal, omkring två alnar bred och sex alnar ång, som Sydamerikas negrinnor förstå att kasta omkring sig med synnerlig smak, efter ethiopiskt bruk, likt draperiet på gamla statyer, på sådant sält, att han betäcker den öfra delen af kroppen, medan den ena ändan hänser ned öfver den venstra axeln på ryggen i vida veck, Ett kläde af bländande hvithet, tätt neddraget till ögonbrynen, bildande en tur-: ban, betäckte hennes hufvud, i afsigtlig kontrast mot hennes mörkbruna ansigtes färg, hvars allvarsamma, uttrycksfulla Minas-drag förrådde sorg och deltagande med hennes hennes herrskarrinnas öde. Ett perlband af något värde, med ett slätt guldkors, prydde hennes hals och bröst, ett minne af modren till Dolores, hvars olyckliga öde nu aflägsnade henne från hennes barndoms paradis på la Platas stränder. Hennes fader Achilles stod på sina knän framför en öppen koffert, ur stånd att urskilja de föremål, dem Corinna skulle hemta till det inre rummet för hennes berrskarinnas beqvämlighet. Utan ätt känna hvad Kans Händer fattade uti, stirrade han på sin dotter, medan de strida tårar, som rullade utför hans fårade