— Invecklingen af Europas sambällsställning ökas stund efter stund så betydligt, att knzpp några tidningsurderrättelser förmå följa dem till den grad fullständigt, att man finner sig alla afseenden tillfredsställd. Der hvälfningal icke redan utbrustit, emotser man sådana; och det med en visshet, som symtomerna nästan göra så godt som ofelbar. Det märkvärdigaste af allt härvid är, att rörelsernas gång torde komma att taga en riktning, som ännu är alldeles oberäknelig till sjelfva sin grundkarakter. Nästan alla samhällsafdslniogar äro öfverens om nödvändigheten af reformer; men när sådsna börja inträda, och omöjligen kunna ske utsn förändringar af något förutvarande, så höjer mean -eit förtviflans skri, så fort förärdringen går ut på förluster någonstädes, der full ersättning icke kan påräknas. Det år dock klart, att der vissa klasser, vissa intressen, inom sambhä!let i långliga tider sutit i åtojutande af öfverförmåner och privilegier på det helas och på andra vitala intressens bekostnad, kan ett högre, bättre och rättvi-are sambällstillstånd icke inledas, utan att de förut för mycket doterade måste, som man säger, maka åt sig, utan at derföre bekozsma annan ersältning än att ställas på ssmma linie med statens öfriga medlemmar och härmed åtnjuta fuil rättvisa. Hvad psrsättning gåfvo väl de privilegierade åt de öfrige samhället under alla de sekler desse lidit a de förres intrång och egenmäktiga öfvartsg! Iotet. Om nu vid den stora i Europa föresti. ende samhällsvevissonen simma ersättningslös het till någon del inträffar för de förut öfver doter2de, hvad kan då egentligen härom sägas! 000 a a RR TT TR