— Invecklingen af Europas sambällsställning
ökas stund efter stund så betydligt, att knzpp
några tidningsurderrättelser förmå följa dem
till den grad fullständigt, att man finner sig
alla afseenden tillfredsställd. Der hvälfningal
icke redan utbrustit, emotser man sådana; och
det med en visshet, som symtomerna nästan
göra så godt som ofelbar. Det märkvärdigaste
af allt härvid är, att rörelsernas gång torde
komma att taga en riktning, som ännu är all-
deles oberäknelig till sjelfva sin grundkarakter.
Nästan alla samhällsafdslniogar äro öfverens om
nödvändigheten af reformer; men när sådsna
börja inträda, och omöjligen kunna ske utsn
förändringar af något förutvarande, så höjer
mean -eit förtviflans skri, så fort förärdringen
går ut på förluster någonstädes, der full ersätt-
ning icke kan påräknas. Det år dock klart, att
der vissa klasser, vissa intressen, inom sambhä!-
let i långliga tider sutit i åtojutande af öfver-
förmåner och privilegier på det helas och på
andra vitala intressens bekostnad, kan ett högre,
bättre och rättvi-are sambällstillstånd icke in-
ledas, utan att de förut för mycket doterade
måste, som man säger, maka åt sig, utan at
derföre bekozsma annan ersältning än att ställas
på ssmma linie med statens öfriga medlemmar
och härmed åtnjuta fuil rättvisa. Hvad psrsätt-
ning gåfvo väl de privilegierade åt de öfrige
samhället under alla de sekler desse lidit a
de förres intrång och egenmäktiga öfvartsg!
Iotet. Om nu vid den stora i Europa föresti.
ende samhällsvevissonen simma ersättningslös
het till någon del inträffar för de förut öfver
doter2de, hvad kan då egentligen härom sägas!
000 a a RR TT TR