nistern, hvilket skedde så otorberedt och så uta
all kommunikation emellan de serskilda ledamö
terna deraf, att flera af dem lära först i rådkam
maren, eller i förmaket utanför, blifvit personligen
som man säger, presenterade för hvarandra. Dess
och dylika händelser lemna verkligen anledvin
till åtskilliga funderingar, hvilka möjligen skull
kunna, när man får rätt på ledtråden, förklara åt
skilligt af de inkonseqvenser, den brist på systen
och det vacklande, som ligger de afskedade mi
nistrarne till last, oaktadt de liberala opinionern
hos flera af dem haft lika varma och uppriktiga
kanske uppriktigare försvarare, än i dem, som d
erhållit till efterträdare.
—
— Det är icke blott här i St.ciholm, son
det väckt åtskilliga funderingar hvad egentlig.
meningen kan vara med den sednesie minister
förändringen, då det i sjelfva verket faller sj
svårt att skilja den nya konseljens färg ifrån der
förras, eller råttare, att den segnare, liksom der
förra, består af för många färger för att hafv:
någon egentlig. Afven i landsortsbladen fione
man anmärkningar häröfver, och vi anse ne
danstående reflexioner i sista numret af Öre
bro tidning i det afssendet väl värda att re
produceras.
Så vidt man vet äro alla de nye statsråden ak
tade och duglige män; huruvida någon förändring
i regeringssystemet kan anses tillförsäkrad genon
deras inträde i konseljen, det står dock i vida fäl
tet. Äfven de afgångne statsråden voro alle —
kanske med undantag för grefve Posse, hvars em
betsmannaförmåga af de fleste ansetts inskränkt til
konsten att hålla taloch agera ordförande — aktade
män, hvilka, under andra förhållan :en, kunnat verka
mycket godt för fäderneslandet. Vi behöfve blot
erinra om frih. Ibre, hvilken, efter hvad de som
närmare känna honom uppgifva, endast saknat nö
dig energi för att äfven på den plats han lemna
vara utmärkt, likasom han, i händelse hans verk:
samhet kommit att användasi sådan rigtning, skulle
blifvit en alldeles utmärkt kansler för ett universi
tet, chef för ett riksarkif, o. 8. v.; samt om hn
Faxe och Gyllengranat, hvilka äfven, hvar i sir
fordna verkningskrets, voro i besittning af stort an-
seende. Hvad var det väl då som gjorde denna
sammansättning af konselj så impopulär hos alla par:
tier? — jo, hufvudsakligast konseljens gråhet, vack-
lande, dess saknad af homogenitet och bestämdhet
Vi gå så långt att en afgjordt konservatif ministåre
skulle haft mera stöd i opinionen, emedan den åt-
minstone haft bestämdt medhåll af en minoritet
ett icke svagt parti, då deremot den nyss efgångna
icke uppburits ens af något parti, af någon opinion
hos folket. Har man förhoppningar på någon stol
förändring härutinnan genom den nya uppsättningen
af statsråder? Vi tro det knappast! Men har vä
vårt fädernesland ett sådant öfverflöd af förmågor
alt man på sådant sätt bör nöta ut och förbruka
den ena efter den andra? Och huru skall det gå
om konungamakten ej vill finna sig uti hvad som
både är klokt, nödvändigt och rätt: att, då ett stats:
rådsombyte påkallas af nödvändigheten, lemna upp:
drag åt en offentlig man, som äger konungens för
troende, att upprätta förslag till den nya konseljen
samt underhandla med sina blifvande kolleger såvä
om inträdet i konseljen, som om det system hvilke
i regeringen bör följas? Att det icke längre bär si;
med alenastyrandet; derom borde hvar och en läng
vara öfvertygad, derom gifva dagens händelser all
som oftast bevis. Och på det sätt som regeringer
går tillväga, är det ganska sannolikt att de rättvis
och ytterst billiga anspråk, som nu göras, innan kor
skola, om de ej tillfridsställas, mer och mer stegra:
tills det faller sig betydligt mera obeqvämt att mot:
svara desamma. Det har redan kommit derhän j
Sverige att, i ett af de till reformvännernas i Stock:
holm samfund inlemnade förslag till grunder för en
förändrad representation, en punkt stadgar att, vid
hvarje riksdags slut, kamtra:ne (folkombuden) skulle
välja de ,insigtsfulle och allmänt aktade män, med
hvilka konungen äger att rådföra sig i allt hvad
som rörer rikets angelägenheter; och att detta för-
slag kunnat understödjas af en del af sällskapet. Vi
anse visserligen ett dylikt förslag olämpligt, och vi
hoppas att det, så länge en konstitutionelt-monar-
kisk regeringsform finnes, aldrig skall kunna af fol
ket och dess ombud godkännas, emedan man bö
önska styrelsemakten stark och höjd öfver partier
men det är redan betecknande att ett sådant förslag
kan väckas.p