nistern, hvilket skedde så otorberedt och så uta all kommunikation emellan de serskilda ledamö terna deraf, att flera af dem lära först i rådkam maren, eller i förmaket utanför, blifvit personligen som man säger, presenterade för hvarandra. Dess och dylika händelser lemna verkligen anledvin till åtskilliga funderingar, hvilka möjligen skull kunna, när man får rätt på ledtråden, förklara åt skilligt af de inkonseqvenser, den brist på systen och det vacklande, som ligger de afskedade mi nistrarne till last, oaktadt de liberala opinionern hos flera af dem haft lika varma och uppriktiga kanske uppriktigare försvarare, än i dem, som d erhållit till efterträdare. — — Det är icke blott här i St.ciholm, son det väckt åtskilliga funderingar hvad egentlig. meningen kan vara med den sednesie minister förändringen, då det i sjelfva verket faller sj svårt att skilja den nya konseljens färg ifrån der förras, eller råttare, att den segnare, liksom der förra, består af för många färger för att hafv: någon egentlig. Afven i landsortsbladen fione man anmärkningar häröfver, och vi anse ne danstående reflexioner i sista numret af Öre bro tidning i det afssendet väl värda att re produceras. Så vidt man vet äro alla de nye statsråden ak tade och duglige män; huruvida någon förändring i regeringssystemet kan anses tillförsäkrad genon deras inträde i konseljen, det står dock i vida fäl tet. Äfven de afgångne statsråden voro alle — kanske med undantag för grefve Posse, hvars em betsmannaförmåga af de fleste ansetts inskränkt til konsten att hålla taloch agera ordförande — aktade män, hvilka, under andra förhållan :en, kunnat verka mycket godt för fäderneslandet. Vi behöfve blot erinra om frih. Ibre, hvilken, efter hvad de som närmare känna honom uppgifva, endast saknat nö dig energi för att äfven på den plats han lemna vara utmärkt, likasom han, i händelse hans verk: samhet kommit att användasi sådan rigtning, skulle blifvit en alldeles utmärkt kansler för ett universi tet, chef för ett riksarkif, o. 8. v.; samt om hn Faxe och Gyllengranat, hvilka äfven, hvar i sir fordna verkningskrets, voro i besittning af stort anseende. Hvad var det väl då som gjorde denna sammansättning af konselj så impopulär hos alla par: tier? — jo, hufvudsakligast konseljens gråhet, vacklande, dess saknad af homogenitet och bestämdhet Vi gå så långt att en afgjordt konservatif ministåre skulle haft mera stöd i opinionen, emedan den åtminstone haft bestämdt medhåll af en minoritet ett icke svagt parti, då deremot den nyss efgångna icke uppburits ens af något parti, af någon opinion hos folket. Har man förhoppningar på någon stol förändring härutinnan genom den nya uppsättningen af statsråder? Vi tro det knappast! Men har vä vårt fädernesland ett sådant öfverflöd af förmågor alt man på sådant sätt bör nöta ut och förbruka den ena efter den andra? Och huru skall det gå om konungamakten ej vill finna sig uti hvad som både är klokt, nödvändigt och rätt: att, då ett stats: rådsombyte påkallas af nödvändigheten, lemna upp: drag åt en offentlig man, som äger konungens för troende, att upprätta förslag till den nya konseljen samt underhandla med sina blifvande kolleger såvä om inträdet i konseljen, som om det system hvilke i regeringen bör följas? Att det icke längre bär si; med alenastyrandet; derom borde hvar och en läng vara öfvertygad, derom gifva dagens händelser all som oftast bevis. Och på det sätt som regeringer går tillväga, är det ganska sannolikt att de rättvis och ytterst billiga anspråk, som nu göras, innan kor skola, om de ej tillfridsställas, mer och mer stegra: tills det faller sig betydligt mera obeqvämt att mot: svara desamma. Det har redan kommit derhän j Sverige att, i ett af de till reformvännernas i Stock: holm samfund inlemnade förslag till grunder för en förändrad representation, en punkt stadgar att, vid hvarje riksdags slut, kamtra:ne (folkombuden) skulle välja de ,insigtsfulle och allmänt aktade män, med hvilka konungen äger att rådföra sig i allt hvad som rörer rikets angelägenheter; och att detta förslag kunnat understödjas af en del af sällskapet. Vi anse visserligen ett dylikt förslag olämpligt, och vi hoppas att det, så länge en konstitutionelt-monarkisk regeringsform finnes, aldrig skall kunna af fol ket och dess ombud godkännas, emedan man bö önska styrelsemakten stark och höjd öfver partier men det är redan betecknande att ett sådant förslag kan väckas.p