Or 1 ORONViICKkeL Cil STIAN IOrKlaradt, NYar)
ela Tyskland skulle taga del. 2
en fots bredd af någon annans. Men kan väl
detsamma sägas om Tyskland, hvars nyss sjelf-
utkorade anförare, konungen af Preussen, låtit
en del af sitt garde tåga in på den danska
monarkens område, för att der understödja
dennes upprorsstifiande undersåtare? Facta
tala här, alltför klart, för att trotsa hvarje ma-
chiavellistisk misstydningskonst. Sådant o2ktadt
är det nog möjligt att Danmark icke låter mär-
ka den hånfullt kastade utmaningshandsken, för
att icke gifva förevändning att bli påtrugad
det ryska bistånd, som man i Preussen och
Tyskland tycks Önska att han måtte begä-
ra — troligen för att i sin ordning förskaf-
fa Tyskarne svepskäl att söka eröfra Ju:-
lanen, på sätt nyligen föreslogs i ett Bremer-
blad, såsom alldeles oumbärligt för att få ham-
nar åt den tilltänkta Tyska Förbundsstateas till-
tänkta Förbundsflotta, och kunna truga konun-
gen af Danmark att blifva Tyska Rikets Bundes-
admiral,. Men hindrade ej dylika eller me-
ra vigtiga betänkligheter, så vore det jäst för
Danmark, att tygla den tyska eröfringslystna-
den, medelst det vapen, som Danmark äger, mea
Tyskland ännu saknar. Om ett krig öppnades
emot Preussens sjöfart, och mot den från an-
dra Tyska stater, hvilka kunde frestas att bi-
träda upprorsmakarne i Stesvig-Holstein; så skul-
le detta krig blifva lika förmånligt till betäc-
kande af Danska landtkrigets kostnader, som det
blefve förfärligt för Tyskland, under dettas nu-
varande industrielia och merkantila förlägenhet.
ÅA. B. anm.