MO O-—
— Ö ebro tidning med gårdagsposten yttrar
med anledning af nyheten om den förra mini-
sterens afgång och frågan om val til den nya,
som då änru ej var känd, följande, som förtje-
nar reproduceras, emedan man ej nog ofta kan
påmisna om hvad det innehåller i afseende på
ailenastyrandet:
Utsigterna till sådane val äro, ty värr, något
mörka; dels emedan det, sedan mer än 30 år, hört
till saken i vårt kära fädernesland att på embets-
mannabanan företrädesvis framdreaga obetydligheten
och undanhålla dugligheten, hvarigenom det blir
ganska svårt att finna fullt qualificerade statsråds-
ämnen; dels, och kanske hufvusakligast, derföre att
favoritsystemet ännu ej är utdödt, och att konunga-
makten hos oss icke vill finna sig uti att regera
genom verkligt ansvariga ministrar. Så länge man
äflas att tyda grundlagens ord om allenastyrelse,
så som man gör, och ej vill begripa att Konungen
väl kan välja sin konselj huru han finner lämp-
ligast, men att det sedan är konseljen, icke Konun-
gen, som bestämmer regeringens beslut och der-
före ansvarar; så länge ser det illa ut med bil-
dande af ett verkligen svenskt kabinett.
Vi veta att mången ännu ryser tillbaka vid tanken
på en ministerstyrelse; men utan en sådan är emel-
lertid ingen konstitutionel regering möjlig. Grundla-
gens ord må lyda burusom helst, tolkas huru som helst
så är det temligen påtagligt att en konselj, hvars alla
medlemmar i bufvudfrågor äro. ense, samt besitta
den karaktärsfasthet som erfordras, måste bestämma
besluten i alla de fall, der de kunna påräkna att
deras åsigter skola understödjas utaf majoriteten
af folket och majoriteten af representationen. Icke
ens en fullt enväldig konung skulle våga att handla
emot en sådan konseljs rådslag — skulle vilja blott-
ställa sig för att konselj-ledamöterna i massa lem-
nade sina poster, samt allmängjorde orsakerna till
sin afgång. Men så måste ovilkorligt män af he-
der och sjeliständighet såsom medlemmar i ett
statsråd handla, derest konungen, tvärtemot deras
råd, kunde vilja i någon hufvudfråga fatta beslut,
som de ansågo olycksbringande, eller ville under-
låta något, som de ansågo för Rikets bästa ound-
gängligt; och nog måste hvarje svensk hellre se
hederlige, sjellständige, kraftfulle och kunnige män
såsom konungens rådgifvare, än nolior och ölost-
menniskor.
EE