MO O-— — Ö ebro tidning med gårdagsposten yttrar med anledning af nyheten om den förra ministerens afgång och frågan om val til den nya, som då änru ej var känd, följande, som förtjenar reproduceras, emedan man ej nog ofta kan påmisna om hvad det innehåller i afseende på ailenastyrandet: Utsigterna till sådane val äro, ty värr, något mörka; dels emedan det, sedan mer än 30 år, hört till saken i vårt kära fädernesland att på embetsmannabanan företrädesvis framdreaga obetydligheten och undanhålla dugligheten, hvarigenom det blir ganska svårt att finna fullt qualificerade statsrådsämnen; dels, och kanske hufvusakligast, derföre att favoritsystemet ännu ej är utdödt, och att konungamakten hos oss icke vill finna sig uti att regera genom verkligt ansvariga ministrar. Så länge man äflas att tyda grundlagens ord om allenastyrelse, så som man gör, och ej vill begripa att Konungen väl kan välja sin konselj huru han finner lämpligast, men att det sedan är konseljen, icke Konungen, som bestämmer regeringens beslut och derföre ansvarar; så länge ser det illa ut med bildande af ett verkligen svenskt kabinett. Vi veta att mången ännu ryser tillbaka vid tanken på en ministerstyrelse; men utan en sådan är emellertid ingen konstitutionel regering möjlig. Grundlagens ord må lyda burusom helst, tolkas huru som helst så är det temligen påtagligt att en konselj, hvars alla medlemmar i bufvudfrågor äro. ense, samt besitta den karaktärsfasthet som erfordras, måste bestämma besluten i alla de fall, der de kunna påräkna att deras åsigter skola understödjas utaf majoriteten af folket och majoriteten af representationen. Icke ens en fullt enväldig konung skulle våga att handla emot en sådan konseljs rådslag — skulle vilja blottställa sig för att konselj-ledamöterna i massa lemnade sina poster, samt allmängjorde orsakerna till sin afgång. Men så måste ovilkorligt män af heder och sjeliständighet såsom medlemmar i ett statsråd handla, derest konungen, tvärtemot deras råd, kunde vilja i någon hufvudfråga fatta beslut, som de ansågo olycksbringande, eller ville underlåta något, som de ansågo för Rikets bästa oundgängligt; och nog måste hvarje svensk hellre se hederlige, sjellständige, kraftfulle och kunnige män såsom konungens rådgifvare, än nolior och ölostmenniskor. EE