direkt och indirekt röstande. Sjelfva det för radikalt utskrikna 1840 års förslag hade sökt en garanti för förmögenhetens inflytande, samt ett korrektiv emot massornas välde, genom antagande af den graderade skalan. Man trodde sig hafva uppfyllt allan rättfärdighet, när man t. ex. gaf den ena 40 gånger så många röster som den andra. sigterna synas nufvara temmeligen förändrade i den frågan. När icke hvar och en behåller sin gamla plats, blir det frågan om hvem som skall maka åt sig; man tyckes då vilja vara enig om, att det är herrarna som skola maka åt sig; detta medgifves vara till principen rätt, blott man lagar så, att kyrkan kommer att stå midt i byn. Men finner att det i första rummet blir städernas borgerskap som skall maka åt sig; detta är billigt, bott man icke utsträcker satsen derhän, att städernas samtliga innevånare komma att trängas tillbaka, hvilket icke vore billigt. Efter bestyrelsens förslag hade en medelväg blifvit antagen; denna skulle leda dertill, att städernas representanter komme att bestå af färre borgare, men mera upplyst folk. MHäruti kunde talaren ej finna annat än rättvisa och billighet. För förmögenhetens och intelligensens undertryckande vore ingen anledning till farhåga. Förmögenheten så i städerna som på iandet skulle utan tvifvel göra sig gällande, och få lära betvifla, att ansedde possesionater på landet skola komma i åtnjutaede af ett stort inflytande på valen. Icke heller lär man, med minsta sken af sannolikhet, kunna betvifla, att ju Presteståndet, genom dess öfvervägande intelligens, samt nära beröribg med allmogen, skall finna sig vägen öppen att ingå såsom inlilligensens representanter inom ständerförsamlingen. — — (Forts.)