direkt och indirekt röstande. Sjelfva det för radi-
kalt utskrikna 1840 års förslag hade sökt en garanti
för förmögenhetens inflytande, samt ett korrektiv
emot massornas välde, genom antagande af den gra-
derade skalan.
Man trodde sig hafva uppfyllt allan rättfärdighet,
när man t. ex. gaf den ena 40 gånger så många
röster som den andra. sigterna synas nufvara tem-
meligen förändrade i den frågan. När icke hvar
och en behåller sin gamla plats, blir det frågan om
hvem som skall maka åt sig; man tyckes då vilja
vara enig om, att det är herrarna som skola maka
åt sig; detta medgifves vara till principen rätt, blott
man lagar så, att kyrkan kommer att stå midt i
byn. Men finner att det i första rummet blir stä-
dernas borgerskap som skall maka åt sig; detta
är billigt, bott man icke utsträcker satsen derhän,
att städernas samtliga innevånare komma att trän-
gas tillbaka, hvilket icke vore billigt. Efter besty-
relsens förslag hade en medelväg blifvit antagen;
denna skulle leda dertill, att städernas representan-
ter komme att bestå af färre borgare, men mera
upplyst folk. MHäruti kunde talaren ej finna annat
än rättvisa och billighet. För förmögenhetens och
intelligensens undertryckande vore ingen anledning
till farhåga. Förmögenheten så i städerna som på
iandet skulle utan tvifvel göra sig gällande, och få
lära betvifla, att ansedde possesionater på landet
skola komma i åtnjutaede af ett stort inflytande på
valen. Icke heller lär man, med minsta sken af
sannolikhet, kunna betvifla, att ju Presteståndet, ge-
nom dess öfvervägande intelligens, samt nära berö-
ribg med allmogen, skall finna sig vägen öppen att
ingå såsom inlilligensens representanter inom stän-
derförsamlingen. — — (Forts.)